Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nobel, släkt - Nobel, 1. Immanuel - Nobel, 2. Robert - Nobel, 3. Ludvig - Nobel, 4. Alfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
931
Nobel
932
Uppland (d. 1707), g. m. en dotter till Olof
Rud-beck d. ä. P. Nobelius’ sonson Immanuel, läkare
(t757—1839), antog namnet N. och blev far till
bl. a. N. 1) — Litt.: ”Alfred N. och hans släkt.
Minnesskrift” (1926).
1) Immanuel N., tekniker, uppfinnare (1801
—72). N. genomgick arkitekturskolan vid
Konstakademien men studerade därefter
ingenjörsve-tenskap och blev 1827
lärare vid
Teknologiska institutet. 1837
lämnade han Sverige och
begav sig först till
Finland, sedan till
Petersburg, där han
inrättade en mindre
verkstad, som efter
hand utvecklades bl. a.
till följd av
omfattande beställningar av
krigsmateriel för
ryska regeringens
räkning. Med understöd
av regeringen utexpe-
rimenterade N. på 1840-talet en av honom gjord
uppfinning av undervattensminor, vilken kom till
användning under Krimkriget, då minförsvar
anordnades i inloppen till Kronstadt och Sveaborg.
Efter Krimkriget avbrötos
regeringsbeställning-arna, företaget råkade i ekonomiska svårigheter,
och N. måste överlämna det till sina kreditorer.
Han återflyttade 1859 till Sverige, där han några
år senare tills, m. sönerna Alfred och Emil
började experimentera med nitroglycerin. 1864
inträffade en svår explosion i N:s laboratorium
vid Heleneborg nära Stockholm, varvid sonen
Emil (f. 1843) och fyra andra personer
omkom-mo. Kort därefter träffades N. av ett
slaganfall, som nedbröt honom kroppsligen. — N. var
ett äkta uppfinnarsnille, vars livliga
inbillnings-kraft stundom tog sig uttryck i originella idéer.
2) Robert Hjalmar N., den föreg:s son,
tekniker (1829—96). N. arbetade vid faderns
fabriker i Petersburg och Sverige samt innehade
någon tid på 1860-talet en nitroglycerinfabrik i
Finland. 1870 flyttade han till Petersburg för
samarbete med brodern Ludvig, som bl. a. ägnat
sig åt vapentillverkning. Under en resa för
fabrikens räkning till Kaukasus uppmärksammade N.
de rika naftatillgångarna invid Baku och
lyckades intressera brodern Ludvig för exploatering
av dessa. 1875 bosatte sig N. i Baku och hade
där att övervinna stora svårigheter i en halvvild
trakt; han flyttade 1881 åter till Sverige.
3) Ludvig Immanuel N., den föreg:s bror,
tekniker (1831—88). Han erhöll efter avslutade
studier grundlig praktisk utbildning vid faderns
mekaniska verkstad i Petersburg. Sedan denna
gått i likvidation, anlade N. egen verkstad för
vapentillverkning. Fabrikationen ökades efter
hand och fick särsk. under fransk-tyska kriget
1870—71 en väldig omfattning. N. konstruerade
själv en stor del av de specialmaskiner, som
behövdes för tillverkningen. Sedan oljefirman
”Bröderna Nobel” bildats 1876 (jfr N.2), ägnade sig
N. huvudsaki. åt konstruktion och tillverkning av
de för naftaindustrien behövliga maskinerna och
inträdde efter firmans ombildning till aktiebolag
som ledare för detta. Verksamheten utvidgades
snart, så att bolaget blev det största av Rysslands
industriella företag och fick världsrykte särsk.
med hänsyn till destilleringen av nafta. Före 1 :a
världskriget levererade bolaget nära V4 av
världs-produktionen av
petroleum. N. antog
företrädesvis svenskar som
arbetsledare. Även i
socialt och humanitärt
avseende var N. en
föregångsman och
strävade efter att bereda
sina många tjänstemän
och arbetare — de
se-nares antal uppgick
vissa tider till c:a
12,000 — så goda
villkor som möjligt
genom förträffliga
bostäder, inrättande av
skolor, sjuk- och pensionskassor, vinstandel för
de i bolaget anställda m. m. N. blev en stor
man inom den ryska industrien och har verksamt
bidragit till den allmänna aktningen för svensk
industriell företagsamhet.
4) Alfred Bernhard N., den föreg:s bror,
donator, kemist, uppfinnare (1833 21/io—96 W12).
Född i Stockholm, kom N. vid 9 års ålder till
Petersburg och gick efter slutad skolgång i lära
hos fadern. Omkr. 1850 företog N. en resa till
Nordamerika, där han vistades omkr. två år och
bl. a. kom i beröring med John Ericsson; sedan
uppehöll han sig en tid i Paris för studier. Efter
återkomsten till Petersburg anställdes han liksom
bröderna vid faderns verkstad, kvarstannade i
Ryssland till 1863, sysslande med uppfinningar,
1862 och 1863 särskilt med försök att tillverka
nitroglycerin och att använda detta som
sprängämne. Hans förnämsta insats härvid var
utarbetandet av principen för initialtändning genom
explosiv impuls. 1863 överflyttade N. till
Sverige och arbetade tillsammans med fadern. Den
svåra olyckshändelsen vid dennes fabrik å
Heleneborg avskräckte honom ej. 1864 lyckades han
få till stånd ett bolag, Nitroglycerin-ab., för att
med begagnande av de gjorda uppfinningarna,
däribland den betydelsefulla ”tändhatten”,
tillverka nitroglycerin i större skala vid den nyanlagda
fabriken Vinterviken i närheten av Stockholm.
1865 grundade N. fabriken Krümmel vid
Hamburg. Under arbete där gjorde han sin
epokgörande uppfinning av dynamiten, varigenom
sprängämnet överfördes till fast form.
Dynamiten medförde en fullkomlig omvälvning på
sprängämnesteknikens område, möjliggjorde
un-dervattenssprängning och underlättade i hög grad
sprängning i gruvor och tunnlar. N. erhöll
patent på dynamiten i alla kulturländer, och under
de följ, åren var han nästan ständigt på resor för
anläggande av fabriker i vitt skilda trakter av
jorden. 1868 var han för detta ändamål i San
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
