Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nobelstiftelsen - Nobelpristagare 1901—53 - Nobile, Umberto - Nobilis - Nobilisera - Nobilitas - Nobility - Noble art of self-defence, The - Nobles kronograf - Nobless
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
937
N obile—N obless
938
Metjnikov (ryss), Frankrike; 1909 E. Th. Kocher,
Schweiz; 1910 A. Kossel, Tyskland; 1911 A. Gullstrand,
Sverige; 1912 A. Carrel (fransman), U.S.A.; 1913 Ch.
Richet, Frankrike; 1914 R. Båråny, Österrike; 1919 J.
Bordet, Belgien; 1920 S. A. S. Krogh, Danmark; 1922 A.
V. Hill, England, och O. Meyerhof, Tyskland; 1923 F.
G. Banting och J. J. R. Macleod, Canada; 1924 W.
Eint-hoven, Nederländerna; 1926 J. A. E. Fibiger, Danmark;
1927 J. Wagner-Jauregg, Österrike; 1928 Ch. Nicolle,
Frankrike; 1929 C. Eijkman, Nederländerna, och F. G.
Hopkins, England; 1930 K. Landsteiner (österrikare),
U.S.A.; 1931 O. Warburg, Tyskland; 1932 Ch. Sherrington
och E. D. Adrian, England; 1933 Th. H. Morgan, U.S.A.;
1934 G. R. Minot, W. P. Murphy och G. H. Whipple,
U.S.A.; 1935 H. Spemann, Tyskland; 1936 H. H. Dale,
England, och O. Loewi, Österrike; 1937 A.
Szent-Györ-gyi v. Nagyrapolt, Ungern; 1939 C. Heymans (för 1938),
Belgien, och G. Domagk, Tyskland; 1944 H. Dam (föl
1943), Danmark, E. A. Doisy (för 1943), J. Erlanger och
H. S. Gasser, U.S.A.; 1945 A. Fleming, E. B. Chain
och H. W. Florey, England; 1946 H. J. Muller, U.S.A.;
1947 C. F. och G. T. Cori, U.S.A., samt B. A. Houssay,
Argentina; 1948 P. H. Müller, Schweiz; 1949 W. R.
Hess, Schweiz, och A. C. de Abreu Freire Egas Moniz,
Portugal; 1950 P. S. Hench och E. C. Kendall, U.S.A.,
samt T. Reichstein, Schweiz; 1951 M. Theiler, U.S.A.;
1952 S. A. Waksman, U.S.A.; 1953 H. A. Krebs (f.
tysk), England, och F. A. Lipmann (f. tysk), U.S.A.
Litteratur.
1901 R. F. A. Sully-Prudhomme, Frankrike; 1902 Th.
Mommsen, Tyskland; 1903 B. Björnson, Norge; 1904
F. Mistral, Frankrike, och J. Echegaray, Spanien;
1905 H. Sienkiewicz, Polen; 1906 G. Carducci, Italien;
1907 R. Kipling, England; 1908 R. Ch. Eucken,
Tyskland; 1909 S. Lagerlöf, Sverige; 1910 P. Heyse,
Tyskland; 1911 M. Maeterlinck, Belgien; 1912 G. Hauptmann,
Tyskland; 1913 R. Tagore, Indien; 1915 R. Rolland,
Frankrike; 1916 V. v. Heidenstam, Sverige; 1917 K.
Gjellerup och H. Pontoppidan, Danmark; 1919 K.
Spit-teler, Schweiz; 1920 K. Hamsun, Norge; 1921 A. France,
Frankrike; 1922 J. Benavente, Spanien; 1923 W. B.
Yeats, Irland; 1924 W. Reymont, Polen; 1925 G. B.
Shaw, England; 1926 G. Deledda Madesani, Italien;
1927 H. Bergson, Frankrike; 1928 S. Undset, Norge;
1929 Th. Mann, Tyskland; 1930 S. Lewis, U.S.A.;
1931 ”Erik Axel Karlfeldts diktning”; 1932 J.
Gals-worthy, England; 1933 I. Bunin, Ryssland; 1934 L.
Pirandello, Italien; 1936 E. O’Neill, U.S.A.; 1937 R.
Martin du Gard, Frankrike; 1938 Pearl S. Buck,
U.S.A.; 1939 F. E.Sillanpää, Finland; 1944 J. V.
Jen-sen, Danmark; 1945 Gabriela Mistral, Chile; 1946 H.
Hesse, Schweiz; 1947 A. Gide, Frankrike; 1948 T. S.
Eliot, England; 1950 W. Faulkner (för 1949), U.S.A.,
och B. Russell, England; 1951 P. Lagerkvist, Sverige;
1952 F. Mauriac, Frankrike; 1953 W. Churchill,
England.
Fredspris.
1901 H. Dunant, Schweiz, och F. Passy, Frankrike;
1902 É. Ducommun och A. Gobat, Schweiz; 1903 W. R.
Cremer, England; 1904 Institut de droit international,
Gent; 1905 B. v. Suttner, Österrike; 1906 Th. Roosevelt,
U.S.A.; 1907 E. T. Moneta, Italien, och L. Renault,
Frankrike; 1908 K. P. Arnoldson, Sverige, och F. Bajer,
Danmark; 1909 A. M. F. Beernaert, Belgien, och P. H.
B. d’Estournelles de Constant, Frankrike; 1910
Internationella fredsbyrån, Bern; 1911 T. M. C. Asser,
Nederländerna, och A. H. Fried, Österrike; 1912 E. Root,
U.S.A.; 1913 H. La Fontaine, Belgien; 1917 Röda
Korsets internationella kommitté, Genève; 1919 W. Wilson,
U.S.A.; 1920 L. Bourgeois, Frankrike; 1921 K. Hj.
Branting, Sverige, och Ch. L. Lange, Norge; 1922 F.
Nansen, Norge; 1925 A. Chamberlain, England, och
Ch. G. Dawes, U.S.A.; 1926 A. Briand, Frankrike, och
G. Stresemann, Tyskland; 1927 F. Buisson, Frankrike,
och L. Quidde, Tyskland; 1929 F. B. Kellogg, U.S.A.;
1930 N. Söderblom, Sverige; 1931 J. Addams och N. M.
Butler, U.S.A.; 1934 N. Angell (för 1933) och A.
Hen-derson, England; 1936 C. v. Ossietzky (för 1935),
Tyskland, och C. Saavedra Lamas, Argentina; 1937 E. A. R.
G. C. Cecil of Chelwood, England; 1938 Office
international Nansen pour les réfugiés, Genève; 1945 Comité
international de la Croix rouge (för 1944), Genève, och C.
Hull, U.S.A.; 1946 E. G. Balch och J. R. Mott, U.S.A.;
1947 Friends Service Council (kväkarna i England) och
American Friends Service Committee (kväkarna i
U.S.A.); 1949 J. Boyd Orr of Brechin, Skottland; 1950
R. Bunche, U.S.A.; 1951 L. Jouhaux, Frankrike; 1953
A. Schweitzer (för 1952), Tyskland, och G. Marshall,
U.S.A.
Nobile [nå’-], Umberto, italiensk militär
och luftskeppskonstruktör (f. 1885),
utexaminerades från Neapels tekn. högsk. och erhöll
anställning i hemlandets flygvapen. Hans mest
kända konstruktioner äro luftskeppen ”Norge” och
”Italia”, båda byggda enl. det s. k. halvstela
systemet och med en volym av c:a 20,000 m3 och 3
motorer om tills. 750
hk. Med ”Norge”
startade Roald Amundsen
med bl. a. Finn
Malmgren och N. ombord
1926, flög över
nordpolen och landade i
Teller, Alaska. Vid
hemkomsten erhöll N.
generals rang samt
utnämndes till markis
och prof, vid Neapels
tekniska högsk.
Flygningen, som dock ej
utförts under abnormt
svåra omständigheter,
höll på att ända med katastrof, och stark kritik
framfördes mot fartygstypen som
otillfredsställande — för liten och klen — i polar regionerna.
Trots detta startade N. med det nästan identiskt
likartade luftskeppet ”Italia” 1928, passerade
efter diverse äventyr nordpolen 24/s men förliste
n. n. ö. om Nordostlandet, Svalbard. N. räddades
av E. Lundborg, men Finn Malmgren m. fl.
om-kommo. En italiensk undersökningskommission
förklarade N. ansvarig för olyckan, och
Mussolini förbjöd honom att i Italien publicera något
till sitt försvar. Domen torde dock ha varit
partisk. Efter 2:a världskriget och regimskiftet i
Italien framlade N. i ”Posso dire la varitå”
(1945; sv. övers. 1946) sina egna synpunkter på
omständigheterna kring katastrofen. Bland hans
övriga skrifter märkas ”In volo alla conquista del
segreto polare” (1929) samt i sv. övers,
redogörelsen för 1928 års tragiska exp., ”Med Italia
från Rom till nordpolen” (1929).
Nöbilis, lat., ”frejdad”, ”namnkunnig”, i det
republikanska Rom vissa medlemmar av
senators-ståndet, ättlingar till innehavare av högsta
stats-ämbetet (diktator, konsul, konsulartribun); de
bildade en särskild ämbetsadel, nobilitas.
Nobilisera, adla.
Nobflitas, lat., stånd, se Nobilis.
Nobility [nåubi’liti], eng., adel, vanlig eng.
beteckning för högadeln (jfr Peerage). Från n.
skiljer man gentry (se d. o.).
Noble art of self-defence, The [Sa nåu’bl
ä’t av se’lfdife’ns] (eng.), ”självförsvarets
ädla konst”, om boxningskonsten.
Nobles kronogräf [nåubls] (efter
engelsmannen A. Noble), 1874 konstruerad apparat,
som inom ballistiken använts för studium av
projektilens rörelse inne i eldröret.
Noble’ss (fr. noblesse), adel, de förnäma;
ädel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
