- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 16. Nomader - Payen /
17-18

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordamerika - Geologi - Morfologisk översikt - Klimat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

Nordamerika

18

eroderat ned dj upa kanj oner, t. ex. Coloradoflodens
Grand Canyon. I ett avloppslöst område, great
basin district, i Utah och Nevada, funnos under
kvartärtidens kallare del stora insjöar,
Bonne-villesjön och Lake Lahontan, av vilka nu endast
obetydliga rester finnas kvar, t. ex. Stora
Saltsjön. — Kvartärtiden var i norra N. liksom i
Nordeuropa en istid, som företer stora
överensstämmelser med den nordeuropeiska.

Om mineraltillgångar se bl. a. Canada och
Förenta staterna.

Morfologisk översikt. I stort sett är N. de
stora kontrasternas land: å ena sidan finnas där
lågländer av väldig utsträckning, intagande
kontinentens hela inre, å andra sidan Kordillerernas
mäktiga bergskedja, fronderande mot Stilla
havet och bildande kontinentens egentliga ryggrad.
Härtill komma andra framträdande större
enheter, ss. den appalachiska ”mellanbergskedjan”
utmed atlantkusten och Labrador-halvöns relativt
höglänta och ojämna terräng.

De jämnaste lågländerna ligga i n. kring
den grunda Hudson Bay ävensom längst i s. vid
Mexikanska bukten. Det senare området har en
fortsättning utmed atlantkusten ända till Richmond
i Virginia. Florida-halvön inkluderas i detta
kustlågland. Särsk. framträdande är den avsats, som
avgränsar den atlantiska ku st slätten
mot Appalachernas piedmontplatå, den s. k.
falllinjen. Mellan det kanadensiska låglandet och
flackländerna vid Mexikanska bukten utbreder
sig en i det stora hela även ganska enformig
terräng, de inre slätterna, som ligga mellan
200 och 500 m ö. h. Områdets fysionomi präglas
utom av flackheten av Mississippis väldiga
flodsystem med sina merendels flatbottnade dalar. De
inre slätternas avgränsning i ö. och i v. är ej
särdeles skarp; östflänken markeras av
Alleghe-ny- och Cumberlandplatåernas västkant, medan i
v. riktning de stora prärierna lyfta sig till en
några hundra meter högre terrassliknande bred
avsats, Great Plains, vilka gränsa till Rocky
Mountains’ ö. fot.

Kordillerernas fjällsträckning från
Alaska i n. till Tehuantepecnäset i Mexico i s. bjuder
givetvis på en mångfald av ytformer. Det n.
avsnittet av Kordillererna från Alaska ned till
Ca-nadas sydgräns är ett vilt fjällandskap av
storvulna, genom förkastningar och samtida
höjnings-rörelser betingade drag. Några av glaciärerna gå
ned till havets nivå, bl. a. den kända
Malaspina-glaciären på Alaskas sydkust. Delvis verksamma
vulkaner finnas uppe på Alaska-sektorn av
bergskedjan (t. ex. Katmai), medan längre söderut
stora batolitmassor äro blottade. Högsta toppen
på hela detta avsnitt är Mount MacKinley i
Alaska (6,190 m), tillika N:s högsta bergstopp.
Söderut från den kanadensiska gränsen svälla
Kordillererna ut till en betydande bredd (c:a
2,500 km). Detta avsnitt av Kordillererna kan
från v. till ö. uppdelas i Coast Range,
Kalifornia-dalen, Cascade Mountains—Sierra Nevada,
Co-lumbiaplatån—Great Basin—Coloradoplatån samt
längst i ö. Rocky Mountains. Ett säreget
tekto-niskt-morfologiskt formelement utgör
Colorado

platån s. ö. om Great Basin. Platån, som i sen
tid (början av kvartärperioden) upplyftats minst
2,000 m, har genomsågats av Coloradofloden,
flytande i en intill 1,800 m djup kanjon. Det
sydligaste avsnittet av Kordillererna, som redan faller
utanför U.S.A. el. inom den mexikanska delen,
behärskas av den nordamerikanska högplatån och
av dess sydliga fortsättning, den mexikanska
platån, båda omgärdade av randberg, Sierra Madre
Occidental och Sierra Madre Oriental.

Av de stora formelementen i ö. N. äro
Appa-1 a c h e r n a (se d. o.) de mest betydande. Sådan
bergskedjan i våra dagar framträder, består den
av ett större antal subparallella ryggar, av vilka
Blue Ridge är den mest markanta, uppbärande i
sin s. del (i North Carolina) kedjans högsta topp,
Mount Mitchell (2,048 m). Det n. avsnittet av
Appalacherna äger mera prägeln av brottregion
med djupa, av spricklinjer betingade dalskåror.
Mest bekanta äro Hudson—Champlain- samt
Mo-hawk-dalgångarna. I denna n. del finnas även rätt
betydande höjder, ss. Mount Washington (1,915
m). I n. v. finnes en skarp gräns i den
tekto-niska Saint Lawrence-dalen, på vars andra sida
det kanadensiska urberget möter med en hög
förkastningsbrant. En liten värld för sig bildar,
om man så vill, den breda Lab rado r-h al
v-ö n, den östligaste delen av Canadas stora
urbergsområde (se Labrador).

Den arktiska delen av N., till vilken även
n. delen av Labrador-halvön räknas, är i sin v.
del rätt höglänt och glacialskulpterad och har
därför många betydande sjöbäcken.
Fastlands-kusten är flikig liksom även strandkonturerna av
flera öar därutanför. Baffins land erinrar i viss
mån om ett ”omvänt Skandinavien” med en
utpräglad fjordkust mot Baffin Bay och Davis
Strait, medan kusterna av Foxe Basin äro låga
och mera jämna.

N ordamerikas största flodsystem.

Längd i krn Flodområde i 1,000 km2


Mississippi—Missouri River 6,790 3,208

Mackenzie River ............. 4,045 1,770

St. Sjöarna—Saint Lawrence

River ....................... 3,060 1,250

Nelson—Saskatchewan River 2,575 960

Yukon River .................. 2,840 850

Columbia—Snake River .... 2,040 770

Colorado River................ 3,220 630

Rio Grande del Norte ........ 2,665 570

Hudson River................... 507 35

Klimat. I N. äro n. halvklotets alla klimatzoner
representerade, vilka emellertid på gr. av
landmassans olika bredd äro mycket olika utbildade.
N:s klimat är till övervägande del kontinentalt,
och flera faktorer samverka därtill. Den stora
landmassan saknar med undantag av Hudson
Bay stora, djupt inträngande havsvikar.
Kordillerernas väldiga bergskedj esystem förhindrar, att
Stilla havets oceaniska klimat kan göra sig
gällande långt in i kontinenten som Atlantens i
Europa; nu är oceanens klimatiska inflytande
begränsat till en smal kustremsa mellan havet och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffp/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free