Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nordamerika - Växtvärld - Djurvärld - Befolkning och näringar - Litt. - Nordamerikanska bäckenet el. Nordamerikanska djupbassängen - Nordamerikanska frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordamerikanska bäckenet—Nordamerikanska frihetskriget
21
I ö. delen av U.S.A. s. om barrskogsregionen
ha urspr. sommargröna lövskogar förhärskat.
Artrikedomen är betydligt större än i Europa, och
floristiskt påminner området om Östasien. Bland
viktigare träd märkas flera arter av ek, lönn,
Aesculus, Castanea, Carya, samt tulpanträdet. I
n. finnas barrskpgar av weymuthtall (Pinus
stro-bus) m. fl. arter, och på sandig mark på
kustslätten förekommer även skog av olika tallarter.
Kuststräckan utefter Atlanten s. om Kap Hatteras
samt vid Mexikanska bukten bildar jämte Florida
(utom s. spetsen) en subtropisk skogsregion.
Skogbildande äro här bl. a. pitch pine (Pinus palustris),
sumpcypressen (Taxodium distichwn) samt
ständigt gröna lövträd, bl. a. flera ekarter. Även
palmer av släktet Sabal ingå i vegetationen. Inom
hela den bördiga och tätt befolkade atlantiska
regionen är den ursprungliga växtvärlden till
stor del utträngd av kulturen. — At v. övergår
det atlantiska lövskogsområdet i det stora
stäppområdet, prärierna, som i v. når fram till Klippiga
bergen och norrut sträcker sig långt in i Canada.
På prärierna dominera xerofila gräs. Vanliga äro
även rikblommande örter av släktena Oenothera,
Phlox, Helianthus m. fl. Träd finnas nästan
endast kring vattendragen. Prärien är nu’till
mycket stor del uppodlad.
På högslätten mellan Klippiga bergen och de
v. kustkedjorna täckas stora sträckor av en gles,
låg stäppvegetation av buskartade
chenopodia-céer och Artemisia-arter samt torra, styva gräs.
I de delvis ökenartade trakterna i s., t. ex.
Arizona, finnas talrika kaktéer. Endast kring
vattendragen samt på bergskedjorna förekommer
skog med bl. a. Pinus ponderosa och på högre
nivåer Picea Engelmannii och Abies subalpina. —
På N:s västkust övergår barr skogsområdet
småningom i en subtropisk region, utmärkt av
ständigt gröna lövträd och buskar. I Kalifornien
växer på bergssluttningarna barrskog, bl. a. av
Sequoia sempervirens och 5". gigantea. I de lägre
liggande områdena täckas stora ytor av en
formation, kallad chaparral, som mycket liknar
macchia.
Den subtropiska regionen i s. U.S.A. leder över
till det mellanamerikanska flodområdet, som
sträcker sig från Mexico till Panama. Dess flora
är nära besläktad med tropiska Sydamerikas. På
de mellanamerikanska kustslätterna har floran en
rent tropisk prägel. I de torrare delarna både på
öst- och västsidan finnas savanner och
barrskogar. På bergens lägre sluttningar och framför
allt på atlantiska sidan även på kustslätten finnes
regnskog, rik på palmer och trädormbunkar.
Bland viktigare gagnträd märkas mahogny och
kampeschträd. I bergens högre delar har skogen
tempererad prägel med arter av Quercus m. fl.
Högslätterna i det inre äro stäpp- och ökenartade
med talrika kaktéer samt xerofytiska liljeväxter.
Djurvärld. N. indelas ur dj urgeografisk
synpunkt i 3 områden. De nordligaste delarna
ovanför trädgränsen räknas till a r k t i s. Dess fauna
är fattig. Myskoxe, ren, snöhare, lämmel och ripa
livnära sig av den sparsamma vegetationen,
medan köttätarna representeras av varg, fjällräv,
22
hermelin, falkar, snöuggla och korp. Under
som-marmån. häcka här talrika flyttfåglar, mest
vadare och simfåglar. Grod- och kräldjur saknas.
Oerhörda mängder av mygg utgöra ett plågoris
för människor och djur. — Största delen av N.
räknas till n e a r k tis. Den sträcker sig från
trädgränsen i n. ned till n e o g e a, vari den
övergår utan skarp gräns. Den starkt tilltagande
odlingen har här förryckt de ursprungliga
förhållandena. Däggdj ursfaunan visar stor släktskap
med den palearktiska med delvis samma arter
som i Gamla världen. Även en mängd neotropiska
former ha trängt upp söderifrån, bl. a. opossum,
av vilka en art går upp till New York. Endemiska
släkten bland insektätarna äro den
nordamerikanska mullvaden och stjärnmullvaden.
Fladdermössen tillhöra underordn. småfladdermöss, bland
vilka även en representant för bladnäsorna når
upp i Kalifornien. 1 de n. skogbärande delarna av
området finnas många pälsdjur, ss. sobel, lo, räv,
varg och björn, i Rocky Mountains
grisslybjörnen och även puman. Äv halvbjörnar är
tvättbjörnen täml. allmän över hela N. Vidare
förekomma rätt talrikt en grävling, stinkdjur och
mårdar. Runt kusterna leva många sälhundar
samt på stillahavskusten sjölejon. Gnagarna äro
rikt representerade, ss. av ekorrar, flygekorrar,
sislar, präriehundar, murmeldjur och bäver.
Endast fam. bäverekorrar är uteslutande
nordamerikansk. Hovdjuren representeras av vapiti,
vir-giniansk hjort, älg och gaffelantilopen samt av
bergfåret och bison el. den amerikanska buffeln.
Apor saknas. N :s fåglar äro föga karakteristiska
och tillhöra i stort sett samma grupper som
Europas och Asiens. För N. utmärkande fåglar äro
bl. a. vävarstarar, hackspettar, skogshöns och
kalkon. Förr fanns vandringsduvan i oerhörda
mängder, men den är numera helt utrotad.
Kräl-dj ursfaunan är rätt rik på skenödlor och leguaner.
Vidare finnas alligatorer samt talrika
sköld-paddsarter. Bland giftormar märkas skallerormar
m. fl. Många stj ärt grodd j ur äro säregna, t. ex.
armödlan. Av fiskar märkas ålderdomliga typer,
ss. hundfisk och bengädda.
Befolkning och näringar, se Alaska, Canada,
Förenta staterna och Mexico samt art. om de
olika provinserna och staterna. Om den
ursprungliga befolkningen se Eskimåer och Indianer.
Litt.-. R. C. Hussey, ”Historical geology. The
geologic history of North America” (2:a uppl.
1947); A. J. Eardley, ”Structural geology of
North America” (1951); H. Nelson, ”N.” (2:a
uppl., 2 bd, 1935); ”North American flora”, utg.
av New York Botanical Garden (1905 ff.);
”North American fauna”, utg. av U. S.
Department of Agriculture (1889 ff.); ”Animals of
America”, utg. av H. E. Anthony m. fl. (1937).
Nordamerikanska bäckenet el.
Nordamerikanska djupbassängen, en del av
Atlantiska oceanen (se d. o., sp. 18).
Nordamerikanska frihetskriget (1775—83).
Om krigets förhistoria och dess utbrott genom
sammanstötningen vid Lexington 19 april 1775
se Förenta staterna, sp. 484—485.
Striderna utkämpades i början kring Boston,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
