Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Noreen, 1. Adolf - Noreen, 2. Erik - Noreg - Noregs ungdomslag - Nore kraftverk - Norelius, Einar - Norelius, Eric - Noréns korrespondensinstitut - Noret - Norfolk (England) - Norfolk (Virginia) - Norfolk (Stilla havet) - Norfolk (titel) - Norge - Läge och gränser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
Noreg—Norge
80
na språkteorien hör också N:s berömda ”Om
språkriktighet” (i Nordisk Tidskrift 1885). N.
var framför allt lingvist och grammatiker, men
hans intressen räckte till för många områden;
både genom sitt författarskap och kanske än mer
genom sin ytterst väckande och klargörande
lärar-verksamhet entusiasmerade han ett synnerligen
stort antal lärjungar, såväl svenska som utländska.
— N. deltog också med kraft och framgång i det
allmänna kulturarbetet, ej sällan som
initiativtagare. Han var bland förkämparna för
rättstav-ningsrörelsen och för en förbättrad
modersmåls-undervisning, grundade med J. A. Lundell
Uppsala enskilda läroverk och med H. Hjärne och
Lundell sommarkursinstitutionen i Uppsala.
2) Erik N., den föreg:s son, språkman (1890
—1946), fil. dr 1915, doc. i nordiska språk vid
Uppsala univ. s. å., vid Stockholms högsk. 1924,
prof, i Lund 1931, i Uppsala 1941. N:s
vetenskapliga förf.-skap rörde sig huvudsaki. på den
svenska dialektologiens, den äldre och yngre
svenska språkhistoriens och litteraturforskningens
samt på den isländska litteraturens områden.
Bland hans större och betydelsefullare arbeten
märkas ”Studier rörande Eufemiavisorna” (3 bd,
1923—29), ”Hertig Fredrik av Normandie.
Kritisk uppl.” (1927), ”Herr Ivan. Kritisk uppl.”
(1930—32), ”Arboga stads tänkebok” (4 bd, 1935
—50; tills, m. T. Wennström), ”Författarfrågor
i Lejonkulans dramatik” (1938), utmärkta
utgåvor av G. Dahlstiernas (1920—28) och J. Runius’
(1933 ff.) dikter, ”Studier i fornvästnordisk
diktning” (3 bd, 1921—23), ”Den norsk-isländska
poesien” (1926). Utanför dessa områden har N.
lämnat många speciella bidrag till andra grenar
av den nordiska språkforskningen, ss. runologi
och etymologi, ävensom till litteraturhistorien.
Som ortnamnsforskare medverkade han i
egenskap av sekr. hos Ortnamnskommittén vid
utgivandet av vissa delar av ”Sverges ortnamn”. N.
har som populärvetenskaplig förf, framträtt med
bl. a. ”Svensk språkvård” (1941), ”Från Birgitta
till Piraten” (1942) och ”Svensk stilparodi”
(1944). 1938—41 var han huvudred, för Arkiv
för nordisk filologi.
Noreg (isl. Noregr}, äldre medeltida
namnform för Norge, uppkommen ur Norvegr, äldre
Nordr-vegr, ”den norra vägen”, d. v. s. segelleden
norrut; namnet väl först givet av
sydskandinavis-ka sjöfarare och sedan upptaget av norrmännen
själva. — I ”landsmålet” har N. upptagits som
landsnamn.
Noregs ungdomslag, stiftat 1896 med uppgift
att arbeta för folkupplysning ”på fullnorsk grunn”
och för sammanhållning och samverkan mellan
Norges ungdom. Det omfattar 34 ”fylkeslag”
med sammanlagt 1,250 särskilda ungdomslag och
c:a 60,000 medl.
Nore kraftverk, två kraftverk, Nore I och
Nore II, i Nore herred, Numedal, Buskerud
fylke i Norge. N. ägas av norska staten och
utgöra ett av Norges viktigaste centra för
produktion av elektrisk energi. De utnyttja en rad
vattenfall mellan Tunhovdfjorden (735 m ö. h.)
och Norefjorden (265 m ö. h.). Nore I (fallhöjd
360 m; turbineffekt 188,400 kW) ligger i en
sidodal vid Rödberg, Numedalsbanans ändpunkt,
Nore II vid Gvammen vid Norefjordens n. ände
och blev färdigt 1947 (fallhöjd 100,5 m;
turbineffekt 57,400 kW).
Norälius, Einar Vilhelm Gottfrid Engelbrekt,
konstnär (f. 1900 20/t), studerade vid Tekniska
högsk. 1922 och vid Wilhelmsons målarskola i
Stockholm 1923. N. har främst framträtt som
sagotecknare och bl. a. gjort de flesta ill. till det
stora samlingsverket ”Svenska folksagor”. Han
är representerad i Nationalmuseum, Stockholm.
Norèlius, Eric, svensk-amerikansk präst
(1833—1916), född i Hälsingland, utvandrade
1850 till U.S.A., prästvigd vid n. Illinoissynodens
möte 1856, Augustanasynodens president 1874—
81 och 1899—iQii, teol. dr vid dess högsk. 1892.
N. redigerade flera svensk-amerikanska tidn. och
utgav bl. a. ”De svenska luterska församlingarnas
och svenskarnes historia i Amerika” (2 bd, 1890
—1916). — Litt.: Självbiogr. ”Early life” (1934).
Noréns korrespondensinstitut, se
NKI-sko-lan.
Noret, se Leksands Noret.
Norfolk [nå’fak], grevskap på Englands
östkust, s. ö. om The Wash; 5,322 km2, c:a 547,000
inv. N. är till största del slättland, i v.
ge-nomflutet av River Ouse. C:a 50% av arealen
äro åker, 30 % betesmark och 4 °/o skog.
Jordbruket står högt; främst bland fiskecentra är
Yarmouth. Huvudstad och största stad är
Nor-wich.
Norfolk [nå’fak], stad i Virginia, U.S.A., vid
James Rivers estuarium; 214,000 inv. N. omges
av ett av U.S.A:s största
handelsträdgårdsdi-strikt och utskeppar enorma mängder potatis,
grönsaker, jordgubbar o. s. v.; det är likaledes
en av de största exporthamnarna för tobak och
kol. örlogshamn.
Norfolk [nå’fak], brittisk ö i Stilla havet,
750 km n. v. om Nya Zeelands Nordö; 34 km2,
1,140 inv. ön når 320 m ö. h. samt är mycket
naturskön och bördig med odling av apelsiner,
citroner och bananer. N. upptäcktes av Cook 1774,
blev brittisk besittning 1788 och förvaltas sedan
1914 av Australiska statsförbundet. Huvudort är
Kingston.
Norfolk [nå’fak], engelsk hertigtitel, sedan
1483 ärftlig inom ätten Howard (se d. o.).
Norge [no. utt. nå’rga (grav accent)],
konungarike, omfattar v. och nordligaste delen av
Skandinaviska halvön, 324,000 km2, därav 308,000
land, 3,278,546 inv. (1950). Till N. höra
politiskt även Svalbard (Spetsbergens ögrupp och
Björnön; 62,105 km2, 1,034 norska och 505
ryska inv., 1946) och Jan Mayen (372 km2, 8 inv.)
samt Bouvetön (50 km2) i s. Atlanten och Peter
I:s ö (249 km2) i s. ö. Stilla havet. Vidare har
N. 1939 framställt krav på suveränitet över
Drottning Mauds land på antarktiska fastlandet
mellan 450 ö. Igd och 200 v. Igd. I denna art.
behandlas endast egentliga N. Huvudstad är
Oslo.
Läge och gränser. N:s nordligaste punkt är
Knivskjellodden på Mageröy 7i°n’, sydligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
