- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 16. Nomader - Payen /
93-94

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge - Ekonomisk geografi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93

Norge

94

kemiska industrien, som baserar sig på billig
vattenkraft, producerar huvudsaki. kalksalpeter.
Huvudföretag är Norsk hydroelektrisk kvælstof
a/s (Norsk hydro) med anläggningar vid Rjukan,
Notodden, Heröya (Porsgrunn) och i Glomfjord
(Nordland). Delvis skadade under 2:a
världskriget ha anläggningarna under senare år blivit
utbyggda och framställa sedan 1950 årl. en
varumängd, som motsvarar en produktion av 1 mill.
ton kalksalpeter. Exporten härav uppgick 1949
till 547,000 ton. Norsk hydro var 1951 Europas
största kväveexportör. Den
elektrometal-lurgiska industrien framställer
ferrolegering-ar och aluminium. Den baserar sig på
utnyttjandet av billig vattenkraft från företagens egna
kraftverk och framställer i regel halvfabrikat,
ss. ferromangan i Sauda (Rogaland),
ferrosili-cium i Indre Ålvik (Hardanger), zink i Eitrheim
(Odda, Hardanger), ferrovanadin i Svelgen
(Bre-manger), nickel (av importerad kopparnickelplåt)
i Kristiansand samt framför allt aluminium (i
Höyanger, Sogn, av bauxit; i Årdal, Sogn, och
vid andra norska aluminiumanläggningar av
importerad aluminiumoxid). N: s 4
aluminiumanläggningar hade 1951 en kapacitet av c:a 45,000
ton per år. Denna kommer att ökas betydligt
inom loppet av några få år, i det att norska
staten, som också äger Årdal verk, har beslutat
att utnyttja vattenkraften i sjösystemet vid Aura
för produktion av aluminium vid Sunndalsöra
(Sunndal, Nordmöre), där en ny industriort
kommer att uppstå. O 1 j e- och fettindustrien
utgöres dels av silloljefabriker, dels av
fettraffi-naderier, vilka framställa härdat fett, huvudsaki.
till margarinfabrikerna, av såväl val- som
sillolja. 1949 exporterades fiskkonserver för 104
mill. norska kr. Denna produktion bedrives vid
300 företag, belägna utmed kusten och med
centrum i Stavangerområdet. De viktigaste
råvarorna äro småsill och skarpsill. Värdefullast
är skarpsillen (inlagd i olivolja), men
produktionen varierar oerhört (100,000—1 mill. lådor pr
år), beroende på mer el. mindre lyckat fiske.

Norska staten har under de senaste åren fått
ett allt starkare direkt inflytande på industrien.
Så äger den a/s Årdal og Sunndal verk och är
största delägare i Norsk hydro. Med statsmedel
byggdes fr. o. m. 1951 järnverket i Mo i Rana
(Nordland), och regeringen har lagt fram ett
utbyggnadsprogram (”Utbyggingsprogram
Nord-Norge”), som bl. a. avser att genom
anläggandet av nya industrier skapa ett mera allsidigt
näringsliv i de nordligaste landsdelarna.

Handel. N. har i förhållande till sin
folkmängd större utrikeshandel än de flesta länder i
Europa, beroende på den naturbetingade
ensidigheten i landets näringsliv. Hela importens värde
uppgick 1951 till c:a 4,500 mill. kr, exportens till
3,200 mill. Tab. visar de viktigaste import- och
exportvarornas värde 1948.

Storbritannien är N:s bästa kund i fråga om
trävaror, pappersmassa och papper, färsk fisk
och fiskkonserver, aluminium m. m. och levererar
i gengäld fartyg, järn och stål, maskiner och
oljor. Tyskland importerar särsk. fisk och fisk-

De viktigaste exportvarorna 1948.

Varuslag Mill. norska kr
Fisk och fiskprodukter 448,7
Animaliskt fett och växtfett (sillolja m. m.) 301,1
Handelsgödsel (kalksalpeter m. m.) .... 94,s
Pappersmassa, papper, papp 595,3
Malm, järn, ferrolegeringar, aluminium och andra metaller 322,9
Trävaror 28,4
Fartyg 48,3

De viktigaste importvarorna 1948.

Varuslag Mill. norska kr


Spannmål och spannmålsprodukter........ 348,3

Frukt och grönsaker ....................... 31,7

Socker, kaffe, te, kakao ................. 150,3

Oljekakor, animaliskt fett och växtfett 107,7

Fodervaror ................................ 39,1

Kemikalier, färg- och garveriämnen .... 113,7

Gödselmedel ............................... 45,7

Gummi, hudar, skinn ....................... 65,7

Trävaror, pappersmassa .................... 94,2

Textilråvaror, garn, tråd ................ 205,2

Tyger, beklädnadsartiklar ................ 173,6

Bränsle .................................. 428,0

Järn och stål ........................... 249,1

övriga metaller och produkter därav .. 232,1

Maskiner, apparater ................... 35 J,o

Fartyg, bilar, bildelar, flygmaskiner .... 762,9

produkter, fett, svavelkis, järnmalm’ och
aluminium samt exporterar industrivaror, kol m. m.
De viktigaste importörerna av klippfisk äro
Spanien och Portugal, av stockfisk Italien. Från
dessa länder importerar N. olivolja (för
fiskkonserveringen), sydfrukter och vin.
Underskottet i handelsbalansen täckes genom inkomsterna
av fraktfart, valfångst, turisttrafik och
utskeppningen av svensk malm (över Narvik).

Sjöfart. Sjöfarten har avgörande betydelse
för N :s ekonomi. Även om utgifter, som påläggas
utanför N., frånräknas, bidrar likväl sjöfarten
väsentligt till en utjämning av det underskott,
som uppstår genom N:s ofördelaktiga
handelsbalans. V7 1951 var sammanlagda tonnaget 5,8
mill. bruttoregisterton. — Vid krigsutbrottet 1940
hade N. en flotta på 4,9 mill. bruttoregisterton.
4/ö av densamma befunno sig vid det tyska
angreppet på N. utanför tysk kontroll och deltogo
i de allierades krigsansträngningar. över hälften
av den norska handelsflottan förliste under
kriget, och c:a 3,600 människoliv gingo till spillo.
Vid krigsslutet i maj 1945 hade den reducerats
till 2,7 mill. bruttoregisterton. 1951 voro 45 °/o
av flottan tankfartyg, 55 °/o lastfartyg av annan
typ. Högst 20 °/o av handelsflottan gå i trafik till
och från N., men andelen häri är mycket olika
för olika grupper av fartyg. De viktigaste
sjö-fartsstäderna, räknat efter hemmahörande
tonnage (1950), äro Oslo, Bergen, Tönsberg,
Hauge-sund och Sandefjord. Det största rederiet är Wilh.
Wilhelmsens rederi i Oslo-Tönsberg, som 1951
ägde 45 fartyg om 276,377 bruttoregisterton.

Kommunikationer. På grund av
terrängförhållandena äro järnvägsbyggena (liksom
väg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffp/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free