Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
Norge
114
tens bekämpande. Lagar om folkpensionering och
arbetslöshetsförsäkring genomdrevos. Pengar
anskaffades genom ökning av de direkta skatterna
samt genom en omsättningsskatt. De goda
konjunkturer, som inträdde vid mitten av 1930-talet,
kommo regeringen till hjälp. Valen 1936 befäste
dess ställning. I strid med tidigare uttalanden
bidrogo socialdemokraterna till försvarets
effekti-visering.
Den krigsmakt, som N. förfogade över vid
2:a världskrigets utbrott 1939, var dock
långtifrån stark. Utbildningstiden var den lägsta i
Europa och medgav icke, att förbanden vid
mobilisering voro fältdugliga. Vid krigsutbrottet
förklarade sig N. neutralt. Såväl från tysk som
från fransk-engelsk sida uppgjordes planer,
riktade mot N :s neutralitet. Dessa fingo inga
omedelbara följder, men det finsk-ryska vinterkriget
nödvändiggjorde vissa beredskapsåtgärder, och i
början av april 1940 funnos inkallade c:a 10
bataljoner och 4 art.-div., varav ung. hälften i
Nord-norge. Huvuddelen av marinens fartyg voro
rustade, men kustfästningarna Oscarsborg,
Oslo-fjord, Kristiansand, Bergen och Agdenes hade
reducerade besättningar. I tjänst varande
flygplan torde ha uppgått till högst 50.
Under vintern 1939/40 uttryckte västmakterna
missnöje över den lucka i blockaden av Tyskland,
som skapades genom malmtransportema från
Narvik till Tyskland över norskt territorialvatten.
Av strategiska skäl och i samband med sin
ekonomiska krigföring började västmakterna på
senvintern planlägga eventuell ockupation av norska
hamnar. Dess planer stärktes genom finsk-ryska
vinterkriget. 16/a 1940 uppbringade en brittisk
jagare på norskt vatten i Jössingfjord ett tyskt
fartyg "Altmark”, som hade utgjort depåfartyg
i kaparkriget på Atlanten. Altmarkaffären
varslade om ökade påfrestningar för det neutrala
N. Mot slutet av vinterkriget planlade i själva
verket västmakterna en gemensam aktion mot
N. med mål att undsätta Finland, stödja Sverige
vid ett eventuellt anfall från s. och hindra
malm-skeppningen utmed N:s kust. Med anledning av
den finsk-ryska freden i Moskva kom planen
emellertid icke till utförande. Icke desto mindre
voro västmakterna beslutna att hejda
malmbåts-trafiken, och 8/4 meddelade brittiska och franska
sändebuden norska regeringen, att minor utlagts
inom tre områden på norska vatten. S. d. blev
det även känt i Oslo, att tyska konvoj er med
kurs norrut hade siktats i Stora Bält och att ett
tyskt krigstransportskepp sänkts utanför
Kristiansand med 300 soldater ombord.
I själva verket stod en sedan länge dryftad
tysk plan att ockupera N. inför sitt omedelbara
förverkligande. Vad man i främsta rummet
åsyftade var att vinna maritima baser i N. och
definitivt utestänga England från Östersjön. Redan
lo/io 1939 framlade storamiral Raeder en sådan
plan för Hitler, som visserligen beaktade
synpunkterna men knappast tog dem under allvarligt
övervägande. Först under intryck av de allt
tätare meddelandena om västmakternas planer i
Skandinavien började Hitler att vidtaga åtgärder
för ett mot N. riktat företag. En stab bildades,
och ®/2 kom den samman f. f. g. Operationen
fick täckordet Weserübung. Arbetet bedrevs till
en början med låg arbetstakt. Endast marinen
omfattade planläggandet med iver. Kort efter
Altmarkaffären 16A gav Hitler order, att arbetet
med Weserübungs planläggande skulle påskyndas,
och general v. Falkenhorst utsågs att leda
operationen. Hitler beslöt, att Norge-operationen skulle
utföras före anfallet i v. Isen hindrade dock, att
den kom till utförande tidigare än i början av
april. Tyskarna avdelade 6 div. m. m. för N.
Hela flottan sattes in i företaget, som skulle
stödjas av en flygkår. Planen byggde på att en
fullständig överraskning skulle ernås, överfallet
skulle ske tidigt på morgonen ®/4. Vissa
transportfartyg, huvudsaki. lastade med materiel, avgingc
maskerade som kolbåtar redan Vt. De första
krigsfartygen löpte ut 6/4 på kvällen, och tidigt 8 A
passerade för Oslof jorden avsedda styrkor
Stora Bält.
Redan 7/4 synas i England ha förelegat säkra
underrättelser om det tyska angreppet på N.
Home Fleet gick ut för att anfalla de tyska
in-vasionsstyrkorna utanför N :s västkust, men
sydvästlig storm med dålig sikt omintetgjorde i
huvudsak företaget. En mindre sjöstrid uppstod
dock utanför Lofoten. — Den norska regeringen
hade under närmast föregående veckor fått
varningar om tyska anfallsförberedelser. Den
förstod, att situationen blivit allvarlig, men
överrumplades dock helt, då tyska sjö- och
flygstridskrafter natten till 9/4 gingo till anfall mot Oslo,
Kristiansand, Egersund, Stavanger, Bergen,
Trondheim och Narvik. Anfallet mot Oslo
utfördes med ett pansarskepp, en större och en mindre
kryssare samt ett skolskepp, understödda av
jagare, minsvepare, motortorpedbåtar och flyg.
Under natten 8A—9/4 passerades de yttre forten
i Oslofjorden. Vid försök att forcera de inre
befästningarna vid Oscarsborg sänktes den tunga
kryssaren ”Blücher”, vilken medförde bl. a. c:a
1,400 man administrativ personal och soldater.
Sedan tyskarna hade bombat Oscarsborg och
landsatt trupp på Oslofjordens östsida, gåvo sig
de inre befästningarna, och 9/4 kl. 18.30 var
sjövägen till Oslo öppnad, ett halvt dygn senare än
beräknat och efter avsevärda förluster. Omkr.
kl. 7.30 hade på Fornebu flygplats ung. en halv
bataljon luftlandsatts. Flygplatsen togs snabbt.
Efter kort motstånd togos s. d. Kristiansand,
Egersund, flygfältet Sola intill Stavanger, Agdenes
fästning vid inloppet till Trondheimsfjorden samt
Trondheim. Genom den nämnda förseningen vid
anfallet på Oslo omintetgjordes en plan att ta
konung Håkon och regeringen till fånga. Denna
sammanträdde mitt i natten (8A—9/a) och fattade
nu beslut om mobilisering. Medan sammanträdet
pågick, infann sig tyske ministern C. Bräuer och
överräckte ett ”memorandum”, som utgjorde ett
ultimatum. Tyskland förklarades ha ingripit i
N. för att hindra ett västmaktsangrepp och skulle
”överta skyddet” av N., så länge kriget varade.
Tyska riksregeringen hemställde till N. att
tilllåta denna aktion samt att genast uppta
sam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
