Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Norge
120
med Sovjetunionen, Storbritannien och U.S.A. om
administrativ och militär samverkan i händelse av
allierade operationer på norsk mark. S. å. ingicks
avtal med Sverige om krediter för
återuppbyggnaden i N. efter kriget.
Motståndsrörelsen i Norge uppstod
spontant redan 1940 men fick först 1941—42
fastare former och en organisation över hela
landet. När de olika motståndsgrupperna efter hand
fingo samband med varandra bildades
Hemmafronten under en central ledning med
presidenten i Höyesterett P. Berg i spetsen.
Samarbetet mellan ute- och hemmafronterna
konsoliderades 1943. I N. upprättades även en hemlig
militärorganisation, som slutl. uppnådde en
numerär av 50,000 man, varav 40,000 försedda med
vapen, som hade insmugglats på olika sätt. Dessa
styrkors uppgift var främst att förbereda väpnad
insats vid en eventuell allierad invasion. Dock
började de att träda i aktion i viss utsträckning
redan under den senare ockupationstiden. En
första stor sabotageaktion mot krigsviktigt mål
utfördes i febr. 1943 då norska fallskärmssoldater
från Storbritannien i samverkan med
hemma-frontsstyrkor sprängde Norsk hydros
anläggningar för framställning av tungt vatten i Rjukan.
Sabotagen tilltogo senare s. å. och fingo stor
omfattning 1944. Speciella hemmafrontsavd. grepo
och avrättade särsk. farliga angivare och
agenter i tysk tjänst. Ockupationsmakten jämte NS
utövade en terror, som skärptes i krigets
slutstadier. Mest fruktad var den tyska
säkerhetspolisen (SIPO), som ofta använde tortyr och
hade ett nät av hemliga norska agenter.
Motståndsrörelsen bekämpades även med hjälp av en
norsk statspolis (STAPO) och en gränspolis, som
hade till uppgift att gripa flyktingar på väg till
Sverige. NS och dess hird upprättade svarta
listor över jössingar, d. v. s. kungatrogna norska
patrioter, som vid behov togos som gisslan. Det
fanns en s. k. folkdomstol med NS-domare för
politiska rättegångar. Flera hundra personer
avrättades under ockupationen, och inalles c:a
40,000 sutto längre el. kortare tid i
koncentrationsläger, av vilka det största på norsk mark var
Grini. Hela antalet norrmän, som dödades el.
omkommo under kriget, översteg 10,000.
Exilregeringen och hemmafronten förberedde tidigt
en rättsuppgörelse med quislingarna. En
förordning av jan. 1942 kriminaliserade aktivt
medlems-skap av NS el. annan organisation, som stödde
fienden. Den ersattes i dec. 1944 av en ny
förordning, den sedermera omstridda lands svik anor
ilningen (som landssvikere betecknades icke endast
grova landsförrädare utan över huvud alla, som
straffbart gingo fiendens ärenden). Polisen
bemyndigades att obunden av straff processlagen
häkta och fängsligt förvara personer, som med
skäl misstänktes för förräderi. Då tyskarna i
sept. 1944 drevos ut ur n. Finland och förföljdes
in i N., uppgåvo de Finnmark fylke. Därvid
tvångsevakuerades den norska civilbefolkningen,
och hela landsdelen förhärjades av tyskarna.
Under svåra umbäranden drevos inv. söderut; en
del av dem lyckades fly in i Sverige.
I okt. 1944 intågade ryska trupper i n. N. och
besatte Kirkenes. Då de fortsatte västerut,
anslöt sig till dem en norsk militärstyrka från
Storbritannien. I nov. s. å. överfördes en norsk
polistr uppsa vd. från Sverige till n. N., där norsk
förvaltning återupprättades enl. avtalet med de
allierade. Inom NS rådde under sista
krigsvintern förvirring och splittring; en liten men
desperat falang krävde kamp till det yttersta vid
tyskarnas sida och förberedde inbördeskrig. 7A
1945 kapitulerade tyska armén i N., c:a 400,000
man (överbefälhavare var då general F. Böhme).
De norska hemmafrontsstyrkorna mobiliserade
40,000 man, som tills, m. allierad militär och
norska polistrupper snart besatte alla
nyckelpunkter. Terboven och chefen för den tyska polisen
i N., SS-generalen Rediess, sprängde sig själva
i luften i en bunker på Skaugum, där Terlx>ven
hade residerat. Även några fanatiker i NS
be-gingo självmord, medan däremot Quisling
överlämnade sig till polisen och häktades. Norsk
civilförvaltning återinfördes genast i hela landet
Nygaardsvolds regering återvände i två omgångar,
och 7/b, på dagen 5 år efter landsflykten, gjorde
konung Håkon ett bejublat intåg i Oslo. På
hösten s. å. lämnade de allierade trupperna N.
Omedelbart efter tyskarnas kapitulation hade
hemmafrontsledningen trätt fram i ljuset, och
sedan ministären Nygaardsvold 12/a hade avgått,
erbjöds P. Berg att bilda regering. Han måste
dock på gr. av partipolitikernas motstånd
avsäga sig uppdraget, ^/e bildade arbetarpartiets
ledare E. Gerhardsen en samlingsregering, i
vilken även kommunisterna voro representerade. Vid
stortingsval i okt. s. å. erhöll arbetarpartiet
absolut majoritet med 76 mandat (på något över
40% av de avgivna rösterna). F. ö. blev
partiställningen: högern 25 mandat, vänstern 20,
kommunisterna 11, bondepartiet 10 och kristliga
folkpartiet 8. ®/ii bildade Gerhardsen en helt
socialdemokratisk regering med E. Brofoss som
finansminister. Trygve Lie var alltjämt utrikesminister.
Då han 1946 avgick, sedan han valts till FN:s
generalsekr., blev H. Lange hans efterträdare.
Räfsten med landssvikerne blev omfattande,
långvarig och bitter. Massarresteringar hade börjat
i maj 1945 och sedan fortsatt. Quislingprocessen
öppnades i aug. s. å.; NS-ledaren dömdes till
döden och arkebuserades efter avslagen
nåde-ansökan i okt. s. å. 1945—46 dömdes den ene
quislingministern efter den andre; flertalet fingo
livstids el. mångårigt straffarbete; A. V. Hagelin
och ecklesiastikminister R. S. Skancke dömdes
till döden och avrättades. Det stora
rettsopp-gjöret avslutades först 1950. Då hade inalles
90,000 fall utretts av polisen; 35,000 hade dock
avskrivits, och i 5,000 fall hade åtalseftergift
beviljats. 20,000 personer hade ådömts
fängelsestraff, medan 30,000 hade undsluppit med bötei
och rättighetsförluster. — Återuppbyggnaden,
särsk. i Finnmarken, och den ekonomiska
politiken kommo efter befrielsen snart i förgrunden.
1945 antogs en lag om bl. a. priskontroll, Lex
Thagaard, som blev häftigt omstridd. Den
ersattes 1947 med en annan liknande fullmaktslag. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
