Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norinder, Harald - Norit - Norland - Norlander, Emil - Norlin, Evert - Norlin, Per - Norlind, 1. Ernst - Norlind, 2. Tobias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
Norit—Norlind
124
cerat ett flertal arbeten över fysikaliska och
elektrotekniska problem, framför allt över
åsk-urladdningar och blixtstörningar på
kraftledningar samt av blixten framkallade atmosfäriska
radiostörningar.
Norit, se Gabbro.
Nörland [-lan] (no.), dets. som Nordnorge.
Norla’nder, Emil August, författare (1865—
1935), medarbetare i Nya Nisse 1893—1908,
dess red. 1908—16, red. av Kasper 1921—27, skrev
sedan 1897 kåserier i Stockholms-Tidningen under
sign. Don Basun o. N. förf, dessutom ett stort
antal revyer (bl. a. ”Den förgyllda lergöken”),
teaterstycken och humoresksamlingar.
Norlin, Evert, kemist (f. 1880 22/s),
examinerad från Tekniska högsk. 1903, bitr, ingenjör vid
Patent- och registreringsverket 1903—06, assistent
vid Tekniska högsk. i allmän kemi 1903—10, doc.
i kemi sedan 1908; fil. lic. 1912, red. för Teknisk
Tidskr. Kemi sedan s. å., 1 :e assistent vid
Tekniska högsk :s materialprovningsanstalts
bergskemiska laboratorium och föreståndare för dess
organiska avd. 1909—19, avd.-chef vid Statens
prov-ningsanstalt, kemisk-tekniska avd., sedan 1920;
professors namn 1937; led. av
Ingeniörsveten-skapsakad. 1927. N. har i ett antal publ. nedlagt
sina arbetsresultat rörande materialprovning och
kemisk-teknisk provningsmetodik, särskilt betr,
smörjoljor, bränslen, torrdestillation, korrosion,
tvättmedel och läder.
Norlin, Per Adolf, flygman (f. 1905 23/i),
anställdes 1924 vid det då nygrundade ab.
Aero-transport (ABA) och blev 1927 direktörsassistent
i bolaget. Då Svensk interkontinental lufttrafik
(SILA) bildades 1943, utsågs N, till dess verkst.
dir., likaså för Scandinavian Airlines System
(SAS) vid dess tillkomst 1946. Då SILA 1948
förenades med ABA, blev N. verkst. dir. även
för detta bolag. Han lämnade SAS 1949 och blev
chef enbart för ABA för att 1951 efter SAS:s
reorganisation återinträda som dess chef. N. är
v. ordf, i Kungl. svenska aeroklubben och medl.
av två permanenta kommittéer i International Air
Traffic Association.
Norlind. 1) Ernst Ludvig N., konstnär och
författare (1877—1952), fil. kand, i Lund 1898,
studerade teckning och målning för Adolf Hölzel
i Dachau 1899—1900 och 1902—03, fortsatte
konstnärsutbildningen i Paris 1905 samt
studerade grafik i London 1920. N. var en
mångfrestan-de renässansmänniska
med en enastående rik
produktion av såväl
konst och
konsthantverk som skönlitterära
verk. Han gjorde
dessutom en betydande
insats för den svenska
allmogemusikens
popu-larisering. Hans
konstnärliga alstring hade
till en början starka
litterära anknytningar,
t. ex. i de tre av honom
redigerade häftena
”Från Skåne” (1903—04), i vilka han framträdde
både som förf, och illustratör. N. är det skånska
landskapets hängivne skildrare, i ungdomen särsk.
i kolteckningar men senare merendels i olja och
grafik. Hans favoritmodeller äro storken och
kråkan. — I hans rika skönlitterära alstring
märkas ”Dikter” (1907), ”Nya dikter och visor”
(1914), skådespel som ”Uppgörelse” (1908) och
”Anteckningsboken” (1911), romaner som ”Den
dödas arv” (1918), ”Silvermaljan” (1924),
”Akva-marinen” (1928), ”Minnena” (1929) och
”Tystnadens hus” (1950), de religiösa bekännelserna ”Jag
blev en eremit . . .” (1935) samt en memoarserie,
i vilken hans frodiga berättartalang firar triumfer
(”Borgebyminnen”, 1939, ”Livsouvertyr”, 1940,
”Franciscusår”, 1941, ”Unga konstnärsår i
Dachau och Paris”, 1943, och ”Vindflöjeln sjunger”,
1948). Sedan sitt giftermål 1907 var N. bosatt
på det strax v. om Lund belägna Borgeby slott,
där under årens lopp ett avsevärt antal svenska
och utländska konstnärer och förf, åtnjutit hans
gästfrihet. — Litt: ”Till E. N. på
femtioårsdagen” (1927); H. Kjellin, ”E. N:s konst” (s. å.).
2) Johan Henrik Tobias N., den föreg:s
bror, musikhistoriker och folkminnes forskare
(1879—1947), fil. dr 1909, doc. i litteratur- och
musikhistoria vid
Lunds univ. 1909—19,
lärare i musikhistoria
och estetik vid
Musik-högsk. i Stockholm
från 1918 och
föreståndare för
Musikhistoriska museet från
1919; prof :s titel 1939.
N. var 1919—26 och
1942—44 ordf. i
Svenska samfundet för
musikforskning och
red. för dess tidskr.
Bland N:s många
skrifter, i vilka han
bl. a. framlagt värdefullt primärmaterial, må
nämnas ”Svensk musikhistoria” (1901, 2:a uppl.
1918), ”Latinska skolsånger i Sverige och
Finland” (dr-avh., 1909), ”Studier i svensk folklore”
(1911), ”Svenska allmogens lif i folksed, folktro
och folkdiktning” (1912, 2:a uppl. 1925),
”Skattsägner” (1918), ”Allmänt musiklexikon” (2 bd,
1912—16, 2:a uppl., 2 bd, 1927—28), ”Allmän
musikhistoria” (1920—22), ”Kungl. Musikaliska
akad. 1771—1921” (1921; tills, m. O. Morales),
”Kort handbok i musikens historia” (1923),
”Beet-hoven och hans tid” (1924), ”Kungl. hovkapellets
historia 1526—1926” (1926; tills, m. E. Trobäck),
”En bok om musikinstrument” (1928), ”Svensk
folkmusik och folkdans” (1930), ”Handbok i
svenska musikens historia” (1932), ”Systematik
der Saiteninstrumente” (2 bd, 1936—39),
”Dansens historia” (1941), ”Bilder ur svenska
musikens historia” (4 bd, 1944—47) samt monogr.
över bl. a. Jenny Lind (1919), Geijer (s. å.),
Kristina Nilsson (1923) och Wagner (s. å.). —
Litt.: C. A. Moberg, ”T. N. och svensk
musik-historisk forskning” (1929).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
