Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Normalpris - Normalprofil - Normalprosa - Normalskola - Normalskolekompetens - Normalspektrum - Normalspårig järnväg - Normaltid - Normaltillstånd - Normalton - Norman, Georg - Norman, Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Normalprofil—Norman
128
maximipris, som ej får överskridas utan tillstånd
av Priskontrollnämnden.
Normalprofil, se Balk 2).
Normalprosa, se Prosa.
Normalskola, en skola, avsedd att utgöra
mönster för andra skolor på samma
utbildnings-stadium. Den första n. i Sverige synes ha
inrättats 1830 av Sällskapet för växel undervisningens
befrämjande. Skolan kom att utgöra förebild för
många senare upprättade växelundervisningsskolor
liksom för seminariernas övningsskolor.
Beteckningen N. har dock huvudsaki. knutits till Högre
lärarinneseminariets övningsskola
Normalskolan för flickor, vilken ägde bestånd
1864—1943 och efter seminariets nedläggande
omorganiserats som Statens normalskola.
Normalskolekompetens, urspr. beteckning för
godkänt avgångsbetyg från Normalskolan för
flickor, sedan 1909 även benämning på den
kompetens, som fullständig genomgång av flickskola
ger. N. från teoretisk flickskolelinje ger tillträde
till vissa kurser inom statens verk (bl. a. vid
posten, telegrafen och järnvägarna), berättigar
till vissa befattningar i det allmännas tjänst (bl. a.
vid tullen, vatten fal Is verket och Riksbanken) och
ger rätt till inträde vid folk- och
småskolsemi-narier. N. från flickskolans praktiska linje
berättigar bl. a. till inträde vid kurser för
skolköks-och slöjdlärarinnor och sjuksköterskor. — Vid
vissa experimentskolor, ss. Höglandsskolan i
Stockholm, har man gjort försök med
undervisning för pojkar, motsvarande den, som i
flickskolor leder till n.
Normalspektrum, fys., se Diffraktion.
Normalspårig järnväg, se Järnväg, sp. 711.
Normal tid, se Tid.
Normaltillstånd för en gas är vid 760 mm
tryck och o° C.
Normalton (fr. diapason normal). 1) (Mus.).
Den tonhöjd man utgår från vid stämning av
instrument. 1858 antogs en n. av 870 enkla
svängningar för ettstrukna a (fastställd som
internationell i Wien 1885). I praktiken användes en
något högre stämning.
2) (Språkv.) Den ton el. tongång, varmed ett
enstaka tonande ljud uttalas vid fullkomligt
affektfritt el. s. k. lexikaliskt uttal.
Norman, Georg, statsman (d. 1553), var av
gammal pommersk adelssläkt. Efter studier i
Rostock och Wittenberg var N. univ.-lärare i
Greifswald 1534—37. Genom bemedling av
svenske humanisten Nils Månsson blev han
”tukto-mästare” för prins Erik, Gustav Vasas äldste
son, härtill rekommenderad även av Luther och
Melanchton, och kom till Sverige sommaren 1539.
Redan i dec. s. å. förordnades han av konung
Gustav till ”superattendent” över svenska
kyrkan — som sådan blev han konungens
kyrko-minister — och inträdde ung. samtidigt i
rege-mentsrådet. Till N:s namn knyter sig den
organisatoriska omvälvningen inom svenska kyrkan i
början av 1540-talet. På örebromötet i jan. 1540
antogs en av honom efter tyska mönster uppgjord
interimistisk kyrkoordning, för vars
genomförande han s. å. företog en kyrkovisitation i
Väster
götland och Östergötland, varvid även
kyrkore-duktionen fullföljdes. Efter Konrad von Pyhys
fall 1543 blev N. konungens kansler, till gagnet
om också ej till namnet, och därmed Gustav Vasas
förnämste rådgivare. N. anlitades även i
utrikes-beskickningar, t. ex. redan 1540 i en legation till
livländske ordensmästaren, därefter 1542—43 till
Frankrike, Danmark och Tyskland och slutligen
1550 och 1551 till kejsar Karl V. Om hans
grundliga humanistiska bildning vittnar bl. a. ett av
honom 1547 i de svenska ständernas namn författat
latinskt manifest mot Kristian II :s arvingars
anspråk. Av sin konungs förtroende förblev han till
sin död i orubbad besittning. — Litt: I.
Sva-lenius, ”G. N.” (1937).
Norman, Fredrik Vilhelm Ludvig,
tonsättare (1831—85). Han började tidigt studera
musik. 1848—52 var han elev vid konservatoriet i
Leipzig. Hemkommen
till Stockholm ingrep
N. med iver i
musikarbetet och sökte
väcka intresse för den
nordiska tonkonsten i
nationellare anda. Han
framträdde även som
pianist samt
komponerade pianosaker. N.
blev 1858 lärare i
komposition och
orkesterdirigering vid
Konservatoriet och var
1861—78
hovkapellmästare. Tills, m.
J. Günther återupptog han 1860 Harmoniska
sällskapets verksamhet. 1880 grundade han tills,
m. V. Svedbom Musikföreningen. 1864 ingick
han äktenskap med violinmästarinnan Wilma
Ne-ruda och verkade sedan under de följ, tio åren
tills, m. henne även för kammarmusikens
förkovran. Som orkesterdirigent var N. högt skattad
och var en stor främjare av den nyare symfoniska
musiken. — Som kompositör upptog han Fr.
Ber-walds arbete för en inhemsk kammar- och
symfonimusikstil och skrev bl. a. 1 stråkoktett, ]
stråksextett, 1 stråkkvintett, 6 stråkkvartetter, 1
pianosextett, 1 pianokvartett, 2 pianotrior och 4
violinsonater, därjämte 4 symfonier, 4 uvertyrer
m. m. Den polyfona vokalstilen ägnade N. ett
varmt intresse och komponerade bl. a. kantaten
”Rosa rörans” (1876). Han skrev även scenisk
musik (”Torkel Knutsson”, ”Antonius och
Cleo-patra”). — N. ägde en utpräglad begåvning för
de större musikaliska formerna och var en
mästare att utveckla ett tema. Även inom den
polyfona kontrapunktiken var han en säker mästare.
N. skrev en mängd ypperliga karakteristiker
företrädesvis av svenska tonsättare. 1859 utgav han
tills, m. A. Rubenson Tidning för Teater och
Musik. Postumt samlades i bokform ”Musikaliska
uppsatser och kritiker” (1888). — Biogr. bl. a. i
A. Lindgren, ”Svenska hofkapellmästare” (1882),
och Lina Lagerbielke, ”Svenska tonsättare”
(1908). J. Bagge utgav en förteckning över N :s
kompositioner- (1886).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
