- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 16. Nomader - Payen /
187-188

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norsk musik - Nors kontrakt - Norsk polarinstitutt, Oslo - Norsk rikskringkasting - Norsk teater

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

187

Nors kontrakt—Norsk teater

188

norska manskörsången genom Den norske
stu-dentersangforening (stiftad 1845),
Handelsstan-dens sångförening (1847) och Guldbergs
akademiske kor (1916) vunnit erkännande även
utanför landet. Orkestermusik bedrives i de större
städerna och har sedan länge funnits i Oslo
(filharmoniska konserter under bl. a. Conradi,
Kjerulf, Grieg och Svendsen, sedan 1919 med
fast organiserad orkester under ledning av A.
Kielland, I. Dobrowen m. fl.), Bergen
(Harmonien, stiftad 1756), Trondheim, Stavanger m. fl.
platser. En stående operascen saknas, men
lyriska verk uppföras regelbundet vid
National-theatret i Oslo. Konservatorier finnas i Oslo
(sedan 1883), Bergen (1905) och Trondheim.

Litt.: C. Elling, ”Vore folkemelodier” (1909),
”Vore Kjæmpeviser” (1914), ”Vore Slaatter”
(1915), ”Norsk folkemusik” (1922), ”Vore
religiöse folketoner” (1927); andra saml. av O.
M. Sandvik, A. Haugen, A. Reitan, A. Björndal,
A. Heyerdahl och P. Bolstad; O. M. Sandvik,
”Norsk folkemusik, særlig östlandsmusikken”
(1921); O. M. Sandvik och G. Schjelderup,
”Norges musikhistorie” (2 bd, s. å.).

Nors kontrakt, i Karlstads stift, omfattar 5
pastorat: Nor och Segerstad; Grums; Ed och
Borgvik; Säffle, Bro, S. Ny och Huggenäs;
Millesvik, Botilsäter, Eskilsäter och ölserud.

Norsk polarinstitutt, Oslo, inrättades 1948
och avlöste då Norges Svalbard- og
Ishavsun-dersökelser, som grundats 1928. N. leder den
norska vetenskapliga verksamheten i Arktis och
Antarktis och handhar även vissa praktiska
uppgifter. En av dess huvuduppgifter är
kartläggningen och den vetenskapliga utforskningen av
Svalbard. N. utger landkartor, sjökort och
geologiska kartor. Resultaten publiceras i serien
”N:s skrifter” (tidigare ”Skrifter om Svalbard
og Ishavet”; 1927 ff.) och ”Meddelelser” (1926
ff.). Dir. sedan 1948 är prof. H. U. Sverdrup.

Norsk rikskringkasting, det statliga norska
rundradioföretaget, grundades 1933 genom
förstatligande av ett antal privatägda företag inom
branschen. N. ledes av en av K. m:t utsedd
styrelse om 5 personer, som utser riksprogramchef.
Denne har vid sin sida ett riksprogramråd. Den
tekniska driften skötes av norska telegrafverket.
— De viktigaste radiostationerna äro Oslo (max.
200 kW, 218 kHz), Stavanger (100 kW, 1,313
kHz), Vigra (100 kW, 629 kHz), Bodö (10
kW, 674 kHz) och Tromsö (io kW, 155 kHz)
samt Bergen, Kristiansand och Tröndelag
(samtliga 20 kW, 890 kHz). Dessutom finnas nära
Oslo 3 kortvågssändare om vardera c:a 100 kW.

Norsk teater. Från början av 1500-talet
uppfördes kyrkliga spel och skoldramer.
Yrkesmässiga tyska skådespelare uppträdde från omkr.
1700, och Martin Nürenbach gjorde 1770 ett
fåfängt försök med fast teater i Oslo. Från omkr.
1750 spelade amatörsällskap, flera på egna
teatrar, bl. a. i Oslo från 1780 och i Bergen från
1794. Den svenske skådespelaren Johan Peter
Strömberg öppnade 1827 Kristiania teater,
Norges första offentliga scen, men måste mot sin
vilja anställa danska skådespelare. Teatern

brann 1835. Sällskapet spelade på
amatörsällskapets scen, tills det nya teaterhuset på
Bank-pladsen 1837 invigdes. Den nationella
pånyttfödelsen vid 1800-talets mitt framkallade på Ole
Bulls initiativ 1850 Bergens nationella scen. 1852
öppnades Kristiania norske dramatiske skole, som
snart blev Kristiania norske teater. Oppositionen
mot det danska inflytandet vid Kristiania teater
växte omkr. 1860 till sådan häftighet, att
danskarna småningom lämnade företaget och dess siste
danskfödde ledare 1863 tvangs att avgå.
Samtidigt uppgick den inhemska scenen i Kristiania
teater, som 1865—67 leddes av Bj örnst jerne
Björnson och 1873—77 av Ludvig Josephson.
Teaterchef blev 1879 Hans Schröder, som
kvarstod, tills verksamheten 1899 nyorganiserades
och överflyttades till det nybyggda
Nationaltheat-ret. Under denna Kristiania teaters sista period
fick norsk scenkonst under inflytande av det
samtida inhemska sociala dramat sin nationella
prägel. Bland Kristiania teaters inhemska
konstnärer från omkr. 1850 märkas Johannes och
Louise Brun, Lucie Wolf, Sofie Parelius, Georg
Krohn, Chr. Abelsted, Andreas Isachsen, Sigvard
och Laura Gunder sen, Arnoldus och Johanne
Reimers, Jens Selmer, Henrik Klausen, Fredrik
Garmann, Olav Hansson, Sofie Reimers, Bernt
Schanche, Nicolai Halvorsen, Björn Björnson,
Severin Roald, Ragna Wettergreen, Johanne
Dybwad samt Johan och Alma Fahlström. Bland
Nationaltheatrets ledare märkas Björn Björnson
och Halfdan Christensen, vilka jämte Olav
Hansson också framträtt som dess mest betydande
regissörer. Bland dramatiska konstnärer från
omkr. 1900 och fram till våra dagar märkas
Egil Eide, Hauk Aabel, Halfdan Christensen,
Harald Stormoen, David Knudsen, Stub Wiberg,
Mette Bull, Aagot Didriksen, Ingolf Schanche,
August Oddvar, Agnes Mowinckel, Gerd
Egede-Nissen, Einar Sissener, Tore Segelcke, Lillebil
Ibsen, Aase Bye, Per Aabel och Alfred
Maur-stad. Av Oslos övriga mera betydande teatrar
märkas Kristiania norske teater, vilken snart
upphörde, Karl Johanteatret (1893—96) i Tivoli,
Centralteatret, som 1897—99 leddes av Johan
Fahlström, 1899—1928 av Harald Otto och efter
honom av hans son Reidar Otto, en välskött
scen med blandad repertoar, Secondteatret (1899
—1901) i Tivoli samt Fahlströms teater (1903
—11), de första åren med litterärt vägande
repertoar, inrymd i f. d. Eldoradoteatret, under
1890-talet operettscen med övervägande svensk
ensemble. Av Oslos nuv. scener märkas förutom
Nationaltheatret, där särsk. den yngre norska
dramatiken uppmärksammas (chef Knut Hergel),
Det norske teatret (1912), som numera spelar
på nynorska (chef: Ole Barman), och Det nye
teater (chef: Axel Otto Norman). Oslos
modernaste teater är den norska arbetarrörelsens
egen scen, Folketeatret (invigd 1948). Chef är
Hans Jacob Nilsen. På Centralteatret spelas
operetter och lustspel. Edderkoppen är en
förnämlig revyscen. Bland avantgardeteater för sök
märkas Studioteatret, en ambitiös scen med goda
program. En annan teater är Carl Johan-scenen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffp/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free