Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya Zeeland, Dominion of New Zealand - Undervisningsväsen - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Nya Zeeland
242
1948 funnos 1,932 statliga och 309 privata skolor
på lågstadiet. Samtidigt funnos 154 skolor på
högre stadier, företrädesvis high schools, därav
7 för maorierna; dessutom på detta stadium 83
privata skolor och 43 tekniska läroanstalter. N.
har 4 univ.: Otago Univ., Dunedin, Canterbury
Univ., Christchurch, Victoria Univ., Wellington,
och Auckland Univ., Auckland, med sammanlagt
c:a 11,000 studenter. Vidare finnas bl. a. 2
lant-brukshögsk., 5 lärarutbildningsanstalter samt inst.
för resp, blind-, dövstum- och sinnesslövården.
Historia. N. upptäcktes 1642 av den holländske
sjöfaranden Abel Tasman. Närmare undersöktes
ögruppen under flera besök (1769—70, 1773—74
och 1777) av James Cook, som där hissade
brittisk flagg; regeringen bekräftade ej detta
besittningstagande. Om den krigiska, högt begåvade
infödda befolkningen se Maori; den hängav sig
vid tiden för upptäckandet och lång tid efteråt
åt ständiga inbördesstrider och kannibalism.
Fredsstiftande och civiliserande uppträdde de
kristna missionärer, som från 1814 började sin
verksamhet på N., främst S. Marsden och H.
Williams. På Nordön blev Bay of Islands snart
samlingsplats för laglösa äventyrare (valfångare,
skeppsbrutna el. rymda sjömän o. s. v.), som
förde ett vilt liv och genom försäljning av
eld-rapen åt maorierna gåvo ny fart åt deras
inbördes strider. Brittiska regeringen avböjde länge
alla annekteringsförslag, men anarkien vid Bay
of Islands, rykten om franska
annekteringspla-ner och de kolonisations förberedelser, som
vid-togos av E. G. Wakefield och hans 1839 stiftade
bolag, New Zeeland Company, medförde ett
omslag i regeringspolitiken. 1839 utsträcktes sålunda
Nya Syd-Wales’ jurisdiktion till N., och som
viceguvernör ditsändes kapten William Hobson, som
landsteg jan. 1840. Han avslöt 6 febr. s. å. med
ett stort antal maorihövdingar fördraget i
Wai-tangi, vari dessa erkände brittiska kronans
suveränitet. I utbyte gavs åt ”N :s hövdingar och
stammar” kronans erkännande av deras jordäganderätt,
medan dessa medgåvo åt kronan förköpsrätt till
all jord de önskade avyttra. Detta fördrag korsade
planerna från N.-kompaniet och från australiska
spekulanter, som under lagligt sett tvivelaktiga
former hade gjort stora jorduppköp. Hobson, N:s
guvernör, sedan det nov.-dec. 1840 blivit
självständigt gentemot Australien, kämpade mot
kompaniets intressen i enlighet med Waitangi
fördraget; kompaniets mäktiga gynnare i London vunno
dock viktiga medgivanden. Det närmaste decenniet
var rikt på svåra oroligheter och oordningar, vari
även infödingarna togo del. 1852 fick N.
författning (constitution act), och från 1856
tillämpades ett parlamentariskt system. Under
1860-och 1870-talen upptäcktes guldfyndigheter, och en
betydande fåravel började drivas; invandringen
tog fart och understöddes, och stora statliga
arbeten utfördes under J. Vogels ledning. 1861—71
rasade dock på Nordön svåra maoristrider, och
de växlande konjunkturerna framkallade
finansiella svårigheter (1880-talet). Från 1891 leddes
N. av ett ”framstegsparti” (Liberal-Labour), som
under R. Seddon genomförde en rad politiska och
sociala reformer, särsk. i arbetarvänlig riktning,
vilket gjorde N. till ett föregångsland i detta
avseende. Allmän rösträtt hade tidigare i flera
etapper införts, 1893 infördes rösträtt för kvinnor,
1894 antogos en rad arbetarlagar och Industrial
Conciliation and Arbitration Act om skiljedom i
arbetstvister, 1898 statlig ålderdomspensionering,
omkr. 1900 statligt försäkringsväsen. Hela tiden
gynnades uppkomsten av små jordbruk. Samtidigt
togo mejerihanteringen (kooperativ) och exporten
av fruset kött fart jämte export av lin och harts;
konjunkturerna befunno sig i stigande och
gynnade reformpolitiken.
Mot framstegspartiet reste sig under
1900-talets början en konservativare partibildning,
Reform Party, samt ett radikalare Labour Party.
1912 kom Reform Party till makten. Under i:a
världskriget, då N. ställde över 100,000 man i
fält, leddes N:s öden av en koalition mellan
Reform Party och framstegspartiet. Från 1921
började en ekonomisk nedgång, som icke minst
drabbade jordbrukarna. 1919 hade det konservativa
Reform Party helt övertagit regeringsansvaret,
till 1925 under W. F. Massey, senare under G.
Coates. Dess makt stärktes av valen 1925.
Depressionen fortsatte emellertid, och 1928 kom
United Party under framstegspartiets gamle
ledare J. Ward till makten. Han efterträddes av
G. W. Forbes. 1931 skedde under intryck av det
svåra läget med alltjämt stegrad arbetslöshet en
ny partibildning, National Party, en allians
mellan Forbes’ parti och Reform Party.
Koalitions-ministären med Forbes och Coates fick stöd av
nyval s. å.
Under trycket av den ekonomiska världskrisen
bildade G. W. Forbes 1931 en borgerlig
koalitionsregering. 1935 vann arbetarpartiet stora
framgångar och erhöll 55 av de 80 platserna i
representanthuset. Den nya regeringen under J.
Savage genomdrev 1938 ett vittgående ekonomiskt
och socialt reformprogram, vilket gjorde N. till
en utpräglad välfärds- och planhushållningsstat.
Savage efterträddes vid sin död 1940 av P.
Fraser. Under 2:a världskriget kämpade N. tills, m.
Storbritannien mot axelmakterna och Japan och
gjorde en avsevärd militär insats.
Regeringspartiet besegrades vid valet 1940 av nationella partiet,
som vann 12 mandats majoritet. Under ledning
av S. G. Holland upprätthölls den fulla
sysselsättningens och sociala säkerhetens politik, men
den borgerliga regeringen inskränkte
statskontrollen över bl. a. priser, importhandel,
jordförsäljning och byggnadsverksamhet. Den enskilda
företagsamheten fick genast större rörelsefrihet
De inrikes flyglinjerna, som tidigare med förlust
drivits av ett statligt bolag, överlätos till fria
företag. Hollands regering fick dock kämpa med
stora svårigheter, bl. a. på gr. av starkt stigande
levnadskostnader och missnöje bland löntagarna.
I samband med en svår arbetskonflikt 1951
upplöstes parlamentet i juli s. å., och vid allmänna
val V9 begärde Holland förtroende för sin
politik. Regeringspartiet vann en klar seger. S. å.
ingick N. tills, m. Australien och U.S.A. en
stillahavspakt. — N:s folkförbundsmandat över v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
