Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyromantik - Nyrop, 1. Martin - Nyrop, 2. Kristoffer - Nysibiriska öarna, Nya Sibirien - Nysilver (alpacka, argentan, alfenid, argyoid, argyrolit, christoflemetall)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
287 Nyrop—Nysilver 288
efter att först ha upptagit och fortsatt
klassicismen slutligen vänder sig emot den. Jenakretsen
var väsentligt bestämd av den tyska filosofiska
forskning, som tog sin början med Kant, vars
fortsättare Fichte genom sin lära om det absoluta
jaget och den intellektuella åskådningen gav en
av grundvalarna för n. Ännu större betydelse
fingo Schellings naturfilosofi och
transcendental-idealism. F. von Schlegel, som självständigt el. i
samverkan med meningsfränderna medverkade vid
utbildningen av n:s åskådning, och hans broder
skapade en epokgörande estetisk och litterär
kritik. Schleiermacher och Novalis fingo den största
betydelsen för n:s religiösa och etiska uppfattning.
I sin idealistiska världsåskådning upptog n.
medelbart eller omedelbart platonska och nyplatonska
idéer. N :s konst och litteratur framträdde som
känslans och fantasiens hävdare, den var en
”progressiv transcendentalpoesi”, fri och oändlig;
skalden skapade fritt och lydde ingen lag; på
samma gång medveten och omedveten, kunde han
reflektera över och kritisera sitt eget verk i
detta (”den romantiska ironien”). Denna ironi
innebar även resignation inför den ouppfyllbara
uppgiften att i ord framställa det oändliga; den
längtan, som är karakteristisk för så mycken
nyromantisk dikt, är född av strävandet att nå det
oupphinnliga (”die blaue Blume”). Endast i
kärleken till det gudomliga och den romantiska,
religiöst färgade kärleken mellan två älskande når
denna längtan ro.
Under 1800-talets första två årtionden skedde
åtskilliga förändringar inom de nyromantiska
åskådningarna. En stor omvälvning inom n.
skedde till följd av yttre förhållanden i Tyskland.
Napoleon I :s våldspolitik förvandlade även de
nyromantiker, som varit kosmopoliter och
revolu-tionsanhängare, till patrioter. Härigenom närdes
forskningsintresset för tysk äldre kultur,
litteratur och konst framför allt, varigenom n. blev
epokgörande för flera humanistiska
vetenskapsgrenar (Arnim, Brentano, bröderna G rimm,
Gör-res m. fl.). Svärmeriet för medeltiden och hatet
till rationalismen förde många nyromantiker till
den katolska kyrkan, och på 1810-talet övergingo
många till en konservativ och reaktionär
samhällsuppfattning (F. von Schlegel, Adam Müller
m. fl.). Samtidigt uppstod en rik och banbrytande
vetenskaplig utforskning av skilda länders och
tiders litteraturer. Det senare släktledets
författare (Chamisso, Eichendorff, Brentano, Uhland,
Rückert, W. Müller m. fl.) bragte en väsentligt
rikare litterär skörd, särskilt inom lyriken men
även inom prosan och dramat (E. T. A.
Hoff-mann, H. von Kleist, Z. Werner). Nästa
generation, ”das junge Deutschland”, bryter häftigt med
n.; verklighetsmänniskor utan metafysiskt behov
och oändlighetslängtan taga ledningen; dock
kvar-lever mycket av n:s anda i t. ex. N. Lenau, E.
Mörike, H. Heine.
Impulser från den tyska n. medverkade till
omgestaltningen av övriga europeiska litteraturer
under 1800-talets första årtionden, då såväl
upplysningslitteraturen som efterklassicismen viker
för romantiska tendenser, ss. starkare individuali-
sering, större utrymme åt känsla, fantasi och
nationell historisk diktning.
Litt.: O. Walzel, ”Deutsche Romantik” (5:e
uppl. 1926); R. Haym, ”Die romantische
Schu-le” (5:e uppl., utg. av Walzel, 1928).
Nyrop [-åp]. 1) Martin N., dansk
arkitekt (1849—1921). Han studerade vid konstakad.
i Köpenhamn, där han var prof. 1906—19. N.
vann först ett berömt namn genom sitt
byggnads-komplex i träkonstruktion för den skandinaviska
utställningen i Köpenhamn 1888, en originell,
fantasirik, praktisk lösning av uppgiften. På
utställningens område uppförde han efter två tävlingar
sitt storverk Köpenhamns rådhus, gr. 1894, i det
huvudsakliga färdigt 1903. Rådhuset intager en
hedersplats i dansk modern arkitektur (se bild 7
å pl. vid Dansk konst). N:s senare verk visa nya
ansatser. Bland dessa märkas Eliaskyrkan vid
Vesterbrogade (1905—08) och Bispbjergs
hospital (1909—13).
2) Kristoffer N., den föreg:s kusin,
språkforskare (1858—1931). Han tog magistergraden i
romanska språk 1879, blev fil. dr 1886, doc. 1888
och var 1894—1928 prof, vid univ. i Köpenhamn.
N. utgav en mängd språkvetenskapliga arbeten,
särskilt behandlande franska språket och
litteraturen. ”Grammaire historique de la langue
fran-qaise” (6 bd, 1899—1930) är hans vetenskapliga
huvudarbete. N. utgav dessutom utmärkta
ele-mentarläroböcker i spanska och italienska samt
en del populärvetenskapliga arbeten, ”Sprogets
vilde skud” (1882), ”Ordenes liv” (6 bd, 1901
—34) m. fl. N. hade dessutom stort intresse för
folklore, redigerade tidskriften Dania och utgav
”Kysset og dets historie” (1897; sv. övers. 1898),
”Fortids sagn og sange” (7 bd, 1907—33) m. fl.
arbeten. Under många år var N. blind.
Nysibiriska öarna, Nya Sibirien, ry.
Novo-Sibirskie ostrova, spridd rysk ögrupp i
Ishavet n. ö. om Lenas delta; består av fyra
större öar, Novaja Sibir i ö., Fadejev el. Taddeusön
i mitten, Kotelnyj (den största, omkr. 10,000 km2)
i v. och Ljachovön i s., samt flera mindre öar
om tills, omkr. 28,000 km2. I stenisen, den frusna
jorden, finnas mammutrester. N. ha ett typiskt
polarklimat med låga temp. i jan., febr, och
mars (—30°®, resp. —3i°o och —29^1) samt i juli
och aug. (3% resp. 2°s). Årsnederbörden är
mycket låg (77 mm). Växtligheten består av tundra;
träd- och buskvegetation saknas. Faunan är
artfattig. På St. Ljachovön en geofysikalisk
polar-station; f. ö. äro öarna obebodda. Under
sommaren bedrives jakt på valross, sjöko och isbjörn.
N. upptäcktes under åren 1711—1806.
Nysilver (alpacka, argentan,
alfe-n i d, argent frangais, german silver, a r g y r o i d,
argyrolit, christoflemetall,
maille-chort, minargent, white copper etc.) är en
legering av koppar, zink och nickel. N:s
sammansättning växlar i allm. inom följande gränser:
koppar 50—70, vanl. 60—65%, zink 13—35, vanl.
18—24 °/o, och nickel 5—33, vanl. 12—22%.
Dessutom ingå ofta tenn, bly, järn, mangan m. m.
som föroreningar el. avsiktliga tillsatser i halter
upp till några få procent. Stundom utbytes
zin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
