Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Närke - Naturförhållanden - Geologi - Klimat, växt- och djurvärld - Befolkning och bebyggelse - Näringsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
Närke
314
och Västmanland i n. v. samt södra N:s bergland,
som i flera avsatser höjer sig mot s. och
övergår i Tivedens och Tylöskogens öde
gränsskogar på ömse sidor om n. Vättern. I
n. ö. kantas slätten av Hjälmaren. Från
Hjälmaren höjer sig landet mot n. till
Käglans skogsplatå (m m ö. h.), som brant
stupar mot västligaste delen av Mälarslätten.
Utmed branten bilda Dyltaån, sjön Väringen och
Arbogaån N:s gräns mot Västmanland.
Slättbygden uppdelas av sträckvis skogsbevuxna el.
-planterade n.—s. rullstensåsar och särskilt i s. v.
drumlins.
Hydrografien har på Närkesslätten starkt
förändrats genom sänkning, avtappning el.
igenväx-ning av de flesta sjöarna, bl. a. Hjälmaren, ö.
och V. Kvismaren. Flerstädes ha sjöarna
efterlämnat försumpade områden; dylika förekomma
även allmänt invid och i de nederbördsrika högre
delarna av N., bl. a. i skogstrakterna kring Laxå
i väster. N:s huvudvattendrag är Svartån, som
från Kilsbergens v. sluttningar i sjörikt övre lopp
följer Svea älvs forna dal till Toften och
därifrån utmed Kilsbergen flyter till v. Hjälmaren.
Täljeån s. därom har genom sjösänkningarna
ersatts av Kvismare kanal. Utmed en ö.—v.
för-kastningslinje i södra N:s bergland ligga de
genom Nyköpingsån avflytande sjöarna Tisaren
och Sottern. Mindre områden i s. och v.
avvattnas till Glan (genom Finspångsån), Vättern och
Vänern, bl. a. genom Letälven, som tills, m.
sjön Skagern bildar N:s gräns i v., samt i n.
till Mälaren genom Arbogaån.
Geologi. Berggrunden i N. utgöres
övervägande av till urberget hörande gnejser och graniter
samt på Närkesslätten kambrosiluriska bergarter.
Röd och grå gnejs ligga blandade om varandra.
Leptit upptager bl. a. ett område n. om
Hjälmaren. Bland graniter, i allm. yngre än gnejserna,
märkas örebrogranit och Filipstadsgranit. —
Närkesslättens kambrosiluriska lager ha nedsänkts
genom förkastningar vid foten av bergen, över
dessa yngre lager höjer sig s. om Örebro och v.
Hjälmaren en horst av urberg. I s. delen av
slätten kommer urberget fram genom ”fönster”
i kambrosiluren. Den kambriska sandstenen
upptager den största delen av slättens areal. Något
yngre delar av kambrosiluren finnas bevarade
dels i n. v. delen av Närkesslätten, v. om
Örebro, vid Lanna och Latorp, dels vid dess s. ö.
gräns ö. om Hallsberg, där kambrisk
alunskif-fer och ortocerkalksten blivit bevarade. De lösa
jordlagren i N. bestå huvudsaki. av
moränbildningar samt på slättbygden lera och sand.
Marina gränsen ligger omkr. 200 m ö. h. på
Kilsbergen.
Klimat, växt- och djurvärld. Jan.-, Juli- och
årstemp. äro i medeltal för Örebro resp. —2%
+ I7°i och + 6°i och för Askersund resp. —3°o,
+ iö°6 och +5°e. Hjälmaren och Vättern mildra
i de närmaste omgivningarna något höst- och
vintertemp. ’Årsnederbörden varierar påtagligt
med höjden ö. h.; den understiger på slättbygden
stundom 500 mm men uppgår på Kilsbergens
högsta delar till mer än 700 mm. — N. ligger
växtgeografiskt inom ekregionen. Särskilt på
kalkhaltig mark är floran mycket artrik och
lövängarna vackert representerade. N:s
kuperade delar intagas huvudsaki. av skogar av tall och
gran. Fagertärn och Kroksjön i Tiveden äro de
enda kända fyndorterna för den röda näckrosen.
Gråalens s. ö. gräns följer ung. N:s s. ö. gräns.
— Faunan är relativt artfattig, särskilt
fågelfaunan, som till följd av avdikningarna minskats
beträffande vadare och simfåglar. I skogarna
förekomma vanliga mellansvenska skogsdjur.
Särsk. kunna nämnas bävern och hasselmusen.
Hjälmaren har varit känd för sin rikedom på
kräftor.
Befolkning och bebyggelse. Örebro, nu landets
6:e stad efter inv.-antal, med 69,647 personer
1954, har c:a 45% av landskapets befolkning.
Kumla med 9,289 inv. 1954 (stad 1942) har
utvecklats nära en av landskapets gamla
bebyggelsegeografiska knutpunkter. Askersund med 4,163
inv. 1954 blev stad 1643.
De 37 tätorterna (1945), administrativa och
övriga, fördelades efter läget i fyra grupper:
en längs slättens n.—s. huvudaxel invid järnvägen
Hallsberg—Örebro—Ervalla, en vid slättens s.
förkastningssystem i anslutning till V. stambanan,
en med anknytning till järnvägen Örebro—Svartå
och Laxå—Degerfors, samt slutl. en fjärde
inom n. Vättersänkan.
Några av tätorterna äro utpräglade och
ensidiga industriorter, t. ex. Garphyttan, Breven och
Kårberg med järnindustri, Kvarntorp med
olje-f ramställning, Zinkgruvan med malmbrytning,
Olshammar med träindustri, Hällabrottet med
stenindustri m. fl. Kommunikationsorten
Hallsberg är den enda, där industrien icke bildar
största yrkesgruppen; i ett tiotal orter, lokala
han-delscentra, orter med starkt inslag av jordbruk
o. dyl., sysselsätter industrien mindre än hälften av
befolkningen. Dominerande centralort är Örebro;
centralorter av lägre ordning äro Askersund,
Hallsberg, Laxå, Fjugesta, Mullhyttan,
Påls-boda, Kumla; den sistn. orten har på gr. av
närheten till Örebro dock ett täml. litet omland.
Några småtätorter, särsk. Odensbacken men även
t. ex. Sköllersta, äro lokala handelscentra.
Näringsliv. Jordbruk. Landskapets
åkerareal var 1944 107,100 har, slåtteräng 847 har,
kultiverad betesäng 3,240 har, annan betesäng
9,868 har, skogsmarken 223,463 har och övrig
mark 71,584 har. Som slättbygd räknas 40,2%
av landskapet, innehållande 72,0 °/o av åkerarealen.
— Antalet brukningsdelar med minst har åker
var 1944 9,227, varav 2,837 voro
jordbrukslägen-heter med högst 2 har åker. — Uppgifterna i
tab. om skörden i dt per har äro
representativa för landskapets huvuddelar (medelvärde
1946/50; 1947 svag skörd). Slättbygdens
hektarskördar motsvara ung. svenskt genomsnitt och
äro påtagligt lägre än de sydsvenska
slättbygdernas. — Boskapsskötsel. Boskapsbeståndet
har minskats. Hästantalet har reducerats kraftigt
i samband med motoriseringen. Nötkreaturens
antal har nedgått; 1949 angå vos 9% av Örebro
läns jordbruk som kreaturslösa. Besättningarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
