Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oberammergau - Oberhausen - Oberhof - Oberkommando der Wehrmacht - Oberkommando des Heeres - Oberlandesgericht - Oberlin, Friedrich - Oberländer, Adolf - Obermaier, Hugo - Oberon (sagokonung) - Oberon (måne) - Oberon, Merle - Oberpräsident - Oberschlema, Bad - Oberschlesien - Oberstdorf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359
Oberhausen—Oberstdorf
360
man. Rollernas antal överstiger loo. Alla
medverkande äro infödda amatörer, men genom tradition
och grundlig förberedelse under skolad ledning når
den naiva hänförelsen konstnärliga resultat.
Spelet uppföres numera vart io:e år 2—4 dagar i
veckan under månaderna maj—sept. och plägar
besökas av över x/4 mill. främlingar. Berömda
Kristusframställare ha varit Tobias Flunger,
Jo-seph Mayr och Anton Lang. Spelens ledare sedan
det senare 1800-talet ha varit Johann, Ludwig
och Georg Lang. — Litt.: H. Diemer, ”O. und
seine Passionsspiele” (4:0 uppl. 1930).
Oberhausen [åTarhåuzan], stad i
Nordrhein-Westfalen, inom Ruhrområdet, och gränsande till
Duisburg, Mülheim och Essen; 202,000 inv.
(1950). Stora järn- och stålverk, zinkvalsverk,
kemisk industri m. m. Hamn.
Oberhof [åbarhå’f], by och luftkurort i
Thüringen, 35 km s. v. om Erfurt, 800—1,000 m
ö. h.; gammal vintersportplats.
Oberkommando der Wehrmacht
[å’barkå-ma’ndå ... veTma^t] (OKW) (ty.,
krigsmaktens överkommando), officiella benämningen på
högsta ledningen i den tyska krigsmakten
omedelbart före och under 2:a världskriget.
Oberkommando des Heeres
[å’barkåma’n-då ... hé’ras] (OKH) (ty., arméns
överkommando), officiella benämningen på tyska arméns
högsta ledning omedelbart före och under 2:a
världskriget.
Oberlandesgericht [åTarla^dasgari^t], ty.,
domstolar i Tyskland och Österrike.
Oberlin [å’barlin, fr. utt. åbärla’], Johann
Friedrich, tysk präst och pedagog (1740—
1826), sedan 1767 pastor i Steinthal på gränsen
mellan Elsass och Lothringen. O. var en nitisk,
pietismen närstående själasörjare samt därjämte
mångsidigt verksam för att främja jordbruk,
fruktodling, väganläggningar och industri. Med
sin ur fattigdom och förvildning uppryckta
mönsterförsamling kom ”fader Oberlin” att verka
som en föregångsman på det kristligt-sociala
området. — Litt.: D. E. Stoeber, ”La vie de J.
Fr. O.” (omarb. uppl., utg. av C. Leenhardt, 1912).
Oberländer [å’bar-], Adam Adolf, tysk
tecknare (1845—1923). Han studerade för Piloty
i München men ägnade sig företrädesvis åt
skämtteckning och vann på detta område en
storartad popularitet. O:s bildserier i Fliegende
Blät-ter — även utg. i en mängd samlingar — äga
äkta tysk humor, flödande fantasi och harmlös
karakteristik. Han målade även i olja och
akvarell skämtsamma och godmodiga motiv. —
Mo-nogr. av H. Esswein (1905) och R. Klein (1910).
Obermaler [å’bar-], Hugo, österrikisk
arkeolog (1873—1946), doc. vid Wiens univ. 1902,
prof, vid Institut de paléontologie i Paris 1908,
från 1916 prof, vid univ. i Madrid. O. var en
av Europas främsta representanter för
diluvial-arkeologien. Jämte undersökningar över den
pa-leolitiska stenålderns flintredskap ägnade han
bl. a. de spanska och nordafrikanska grottorna
och deras väggmålningar ett ingående studium.
Hans sammanfattande arbeten över istidens
människa och kultur räknas till de bästa
hand
böckerna i ämnet. Bland hans arbeten märkes
”Der Mensch der Vorzeit” (1912).
Oberon [å’barån] (fnfr. Alberon), älvornas
konung i medeltidssagor, av vilka de förnämsta
berättas i den fornfranska dikten ”Huon de
Bordeaux”, som lämnade motiv till Chaucer,
Spen-ser, Shakespeare och Wieland. Ur den
sistnämndes ”Oberon” (1780) togs text till Webers opera
”Oberon” (1826).
Oberon [å’barån], astron., en av planeten
Uranus’ månar, se Planeter.
Oberon [åu’baran], M e r 1 e, engelsk
filmskådespelerska (f. 1911 på Tasmanien). O.
skapade sig ett namn i Alexander Kördas stjärngarde.
Hon slog igenom i ”Kvinnorna kring kungen”
(mot Charles Laughton) och i ”Den röda
nejlikan” (mot Leslie Howard). I ”De tre” hade
hon sin egentliga genombrottsroll hos Goldwyn
i U.S.A. — O. har varit g. m. filmproducenten
Alexander Korda.
Oberpräsident [å’barpräzidä’nt], ty., högste
förvaltningsämbetsmannen i en preussisk provins.
Oberschlema [å’bar-], Bad, radiumbadort i
sachsiska Erzgebirge, s. v. om Dresden. Den
ryska exploateringen av uranförekomsterna här
har förvandlat O. till ett gruvsamhälle.
Oberschlesien [åTarJlèzion], Schlesiens övre
s. ö. del kring övre Oders flodsystem; 12,923
km2, c:a 2,2 mill. inv. (1910). I stort sett är O.
ett föga fruktbart skogsland, som till 95 °/o är
ganska glest bebott, medan nästan halva
befolkningen bor i det c:a 500 km2 stora
industriområdet i s. ö., vilket förutom bly- och järnmalm
inrymmer Europas största zinkmalmslager samt
högvärdiga stenkolsflötser med ung. 1/t av
världsdelens hela stenkolsförråd. — Enl.
fredsfördraget i Versailles 1919 skulle invånarna i tyska
O. (med ett obetydligt undantag) genom
folkomröstning få visa, om de önskade tillhöra
Tyskland el. Polen. 1910 uppgåvos 53 °/o vara
polsktalande. Från polsk sida sökte man skapa
fait-accompli genom att ockupera landet, och två
polska uppror utbröto under ledning av W. Korfanty
i aug. 1919 och aug. 1920. Vid omröstningen, som
ägde rum 29/s 1921, avgåvos 59,6% av rösterna för
Tyskland och 40,4 % för Polen. Tyskland krävde,
att hela O. skulle förbli tyskt, men Polen
begärde dess delning; för att ge eftertryck åt sistn.
krav organiserade Korfanty en tredje polsk
resning. Blodiga polsk-tyska strider rasade, och
landet besattes av allierade trupper. England stödde
den tyska, Frankrike den polska ståndpunkten.
Frågan hänsköts till N. F., som lät den utredas
av en kommission, vars förslag godtogs av
förbundsrådet och 2O/io 1921 av
ambassadörkonferensen. Beslutet innebar en kompromiss mellan de
engelska och franska ståndpunkterna. Tyskland
behöll den n. v. och större delen (9,713 km2, c:a
1,3 mill. inv.) med Oppeln som huvudstad, och
Polen fick resten (3,210 km2, 0,9 mill. inv.). Icke
desto mindre var beslutet gynnsamt för Polen,
som erhöll 4/s av det viktiga gruvområdet. —
Litt.: A. Levander, ”O. och den oberschlesiska
frågan” (i Statsvetenskaplig tidskr., 1923).
Oberstdorf [å’barstdårf], livligt frekventerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
