Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oceanien - Djurvärld - Befolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Oceanien
372
Djurvärld. O. räknas djurgeografiskt till den
polynesiska underregionen av den australiska
regionen. Faunan är mycket fattig på däggdjur;
endast råttor och fladdermöss äro inhemska. Av
husdjur ha svinen införts mycket tidigt. Fåglarna
äro talrikare. Särsk. förekomma flera arter
duvor. Storfothöns finnas på flera ögrupper.
Insektlivet är i stort sett fattigt. Landsnäckor av
fam. Achatinellidae förekomma talrikt på
Hawaii-öarna. Den marina faunan är mycket rik.
Praktfullt färgade fiskar förekomma i korallreven, och
bland de ryggradslösa djuren bör särsk. nämnas
palolomasken, som lever i korallreven på
Samoa-öarna.
Befolkning. Denna uppgår till över 2 mill.
infödingar, av vilka mer än hälften bo på Nya
Guinea. Även om man rent schematiskt kan
indela O:s urinvånare i mörka, krushåriga m e
lätt e s i e r, ljusare, släthåriga polynesier och
i mikronesier, som utgöra en blandning av
dessa element, och även om man kan säga, att
de etnografiska förhållandena också berättiga en
sådan indelning, äro förhållandena i själva verket
ganska invecklade, både etnografiskt och
antro-pologiskt sett. De äro också, särsk. betr.
Mela-nesien med Nya Guinea, långt ifrån
tillfredsställande utredda, och många av stammarna där
äro föga kända. Polynesien erbjuder den mest
enhetliga bilden, beroende på att öarna i allm.
voro obebodda, när polynesierna kommo dit. Den
melanesiska rasen har blandat sig med
urbefolkningen och företer ej någon enhetlig typ.
Man brukar skilja på en västligare typ,
papu-a n e r n a, på Nya Guinea och närliggande öar,
och en östlig, de egentliga m e 1 a n e si e
r-n a, men bäggedera äro till stor del blandade med
andra element. Individerna tillhörande den förra
typen äro slanka men muskulösa, ansiktet är
pro-gnatiskt men smalt, näsan ofta böjd, håret
krusigt, hudfärgen mycket mörk. De östligare
boende ha bredare ansikten och grövre
kroppsbyggnad och äro höggradigt långskalliga. De ha
starkt utvecklad hår- och skäggväxt.
Polynesierna, vilka äro de senaste invandrarna, även
om de ej utbrett sig på en enda gång, tillhöra
den malajiska rasen i vidsträckt mening. De äro
högväxta, ha slätt el. vågigt hår, ljusbrun
hudfärg, svag skäggväxt och äro efter våra begrepp
välbildade med behagliga ansiktsdrag, vilket ej
minst gäller kvinnorna.
Melanesier och papuaner. Av de
kulturskikt man kunnat uppställa för
Söderhavs-öarna, finna vi spår av de äldsta, det
forn-australiska el. urkulturen, även på
Nya Guinea och Melanesien, i det element som
kastklubba, primitiv korgtyp och bikupshydda
sporadiskt förekomma, medan ärrmärkning är
vanlig flerstädes. Nästa skikt, det vä s t
papu-anska el. totemistiska, är utbrett över
Nya Guineas väst- och sydkust, Salomonöarna
och Nya Kaledonien. Det senare
östpapuans-k a har påvisats på ö. Nya Guinea,
Bismarcks-arkipelagen och Nya Hebriderna. Därpå följer
den egentliga melanesiska kulturen,
som svept fram över Nya Guinea, Salomonöarna,
Nya Hebriderna, Santa Cruz, Nya Irland etc.
Slutl. kommer det malaj-polynesiska
kulturskiktet, vilket även berört
Melanesien och som vi återkomma till i samband med
skildringen av polynesierna.
Papuanernas byar bestå ofta av hyddor på
pålar, byggda över vattnet el. på land, varjämte
hus uppe i träden förekomma. Mycket stora
familjehus, liksom församlingshus och gemensamma
klubb- och boningshus för män äro vanliga.
Klädedräkten är oftast den enklast tänkbara:
skambindor och skört. Männen ha ofta
penis-fodral, men absolut nakenhet förekommer också.
Smycken göras av pärlemor, sköldpadd, rotting,
ben, fjädrar o. a. Även i öron och näsa bäras
prydnader, och både ärrmärkning och tatuering
förekomma. Håret ägnas stor omsorg; det färgas,
prydes med kammar o. s. v. Tandfilning är
vanlig i v. Kroppsmålning är gängse överallt.
Jordbruk bedrives mycket primitivt. Kokos, sago
och fisk ha största betydelsen ur näringssynpunkt.
Jakten är av mer underordnad betydelse. Bland
njutningsmedel märkas betel och tobak.
Kannibalismen har stor utbredning, liksom huvudjakt.
Det påstås emellertid, att papuanerna ej gärna
äta vita. De ha numera gjort bekantskap med
europeiska varor och lärt känna metaller, vilka
urspr. voro dem fullkomligt obekanta. Deras
redskap förfärdigades av sten, ben, trä och
tänder. Yxor av sten och musselskal, knivar,
skrapor o. a. ingingo i det ursprungliga inventariet.
Farkoster av olika slag finnas. Man reder sig
här och var helt enkelt med trädstammar, över
vilka man sitter gränsle, el. med flottar.
Kanoterna av urholkade stammar förses med segel
av flätade mattor. De religiösa förhållandena
äro tyvärr ännu ofullst. kända. Papuanerna äro
animister, och magien spelar här som hos
primitiva folk i allm. en mycket stor roll. De döda
begravas i jorden, konserveras genom rökning,
Stadsbild från Suva på Fidjiöarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
