Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oceanien - Befolkning - Upptäcktshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
Oceanien
374
Inföding med kokosnötter på Guadalcanar.
utsättas på plattformar el. sänkas i havet.
Kranie-kult och förfädersdyrkan förekomma. För
me-lanesierna är jordbruket (jämte fiske och något
jakt) av betydelse. Jorden bearbetas med
gräv-käppar, och taro, bananer, sockerrör o. a. odlas.
Melanesierna ha goda farkoster, kanoter,
stundom prydda med sniderier el. målningar och
vanl. försedda med utriggare. Hemliga förbund
spela mångenstädes stor roll. Kannibalism
förekommer, bl. a. på Salomonöarna, där den
me-lanesiska typen anses renast företrädd.
Polynesier. Den polynesiska
kulturströmningen är det sista av de etnografiska skikten
i Söderhavet. Polynesierna äro framför allt
sjöfarare och ha spritt sig över ett ofantligt
område, en övärld, där avstånden gjort de skilda
grupperna isolerade och kommit kulturen att
något differentieras men också på sina håll att
stagnera på gr. av brist på impulser utifrån. Till
det polynesiska kulturskiktet räknas element som
utriggarkanoten (senare försedd med bygel och
ej rak bjälke), trekantiga segel, den sammansatta
fiskkroken, spjut- och klubb typer, drillborr,
runda träskålar, glaserade lerkärl (endast på
Fidji-öarna), eldplogar, näsflöjter, barktyg, kammar
av spjälor, högt utvecklat ståndsväsen,
prästerskap och en hel gudavärld, vissa ornament m. m.
Polynesiernas kultur, som nu till stor del
ersatts av ett slags halvcivilisation, var
jämförelsevis hög, men de hade icke kännedom om metaller
och tillverkade ej heller lerkärl. Sin näring
hämta polynesierna till stor del ur havet, men
jordbruket har stor betydelse och stod vid
européernas ankomst ganska högt. Viktigaste
kulturväxt var taro, men även jams, bananer,
sockerrör och brödfruktträd hade betydelse, och
kokospalmerna spelade och spela alltjämt en viktig roll.
Konstbevattning och odling på terrasser voro
kända på Hawaiiöarna. Födan tillreddes ofta i
stekgropar med hjälp av heta stenar.
Kannibalism förekom t. ex. på Marquesasöarna och Nya
Zeeland. Nationaldryck var kava, berett av
Piper methys’ticum, vilken serverades efter särskild
ritual. Tyg vävdes icke utan tillverkades av bark
(tapa). Höftklädet var den vanliga dräkten.
Ta-tuering, som framträder särsk. väl på
polynesiernas ljusa hy, var vanlig och nådde sin fulländning
på Marquesasöarna, där knappast någon del av
kroppen förblev otatuerad. Nyzeeländarna
tatuerade sina ansikten i karakteristiska spiralmönster.
Polynesierna älskade även smycken. Kvinnorna
pryda sig gärna med blommor. De långa
sjöfärder polynesierna mäktade utföra visa, hur
högt deras farkoster stodo. De äro alltjämt
skickliga simmare och dykare och idka som sport
bränningssimning (surf ing). Det polynesiska
samhället var helt annorlunda beskaffat än det
melanesiska och med skarp klass-skillnad, skiktat
i hövdingar, adel, fria och slavar, där sådana
funnos. Härskarna hade gudomlig karaktär och
prästerskapet stort inflytande, ej minst genom
tabu-inst. Religionen var animistisk, och en
talrik gudavärld fanns; varje samhälle, familj och
individ hade sina skyddsgudar.
Mikronesier. Mikronesiens egentliga
invånare äro i rashänseende icke enhetliga, i det
att såväl polynesiska som melanesiska och
malajiska element ingå däri jämte i senare tid
europeiska och kinesiska. Kulturellt sett finnas
emellertid så många gemensamma drag, att man kan
tala om en mikronesisk kultur. Mikronesierna
äro framför allt synnerligen duktiga sjöfarare
och därför genomgående goda kanotbyggare.
Marshallöarnas infödingar tillverkade ett slags
sjökort av trästavar, där öar, vindriktning,
dyningar o. dyl. utmärkts, och de hade, liksom
övriga mikronesier, även vissa astronomiska
kunskaper. Vissa olikheter i kultur finnas mellan
Marianerna och Karolinerna å ena sidan samt
Marshall- och Gilbertöarna å den andra.
Språkligt sett bilda mikronesierna en grupp inom den
malaj o-polynesiska språkfamiljen. Deras kultur
är nu i utdöende. Megalitiska
kulturminnesmärken, murar, pelare samt även statyer, finnas
bevarade bl. a. på Nya Hebriderna, Marianerna,
Ponape, Tonga, Marquesas (Pitcairn) och
Påskön. — Ang. den vita befolkningen se art. om
de olika öarna el. ögrupperna.
Upptäcktshistoria. Den förste europé, som
seglat över Stilla havet, var Magalhäes, som 1521
fann Marianerna. 1529 upptäckte Alvaro de
Saavedra de östliga Karolinerna och därpå
Marshallöarna; 1543 fann Lopez de Villalobos
Palau-öarna. Alvaro de Mendana upptäckte 1567
Salomonöarna och 1595 Marquesas-, Union- och
Santa Cruzöarna. Med Pedro Fernandez de
Quiros’ och Luis Vaez de Torres’ resor (1606),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
