Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oceanografi, havsforskning - Havsexpeditioner - Oceanografiska institut - Litt. - Oceanografiska institutet i Göteborg - Oceller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oceanografiska institutet—Oceller
377
mätningar. Detta har möjliggjorts av främst
norrmännen V. Bjerknes’ och B.
Helland-Han-sens teoretiska undersökningar över
konvektions-strömmar samt V. W. Ekmans ovan nämnda
insatser. Intresset för bottenavlagringarna och
sedi-mentationsprocesserna har stimulerats genom
upptäckten av sedimentens skiktning, som, enl. vad
bl. a. C. Correns och W. Schott funnit vid
bearbetning av Meteorexpeditionens bottenprov,
möjliggör vittgående paleoklimatiska och möjl. även
paleogeografiska slutsatser.
Marinbiologien ägnade sig länge främst åt
uppgiften att skapa systematik för det otal av
organismer, som förekomma. Under detta skede
gjordes den utomordentligt viktiga upptäckten av
plankton, grundläggande för förståelsen av
förutsättningarna för högre livsformer i havet.
Senare har intresset för livsbetingelserna trätt i
förgrunden. Norrmannen J. Hjorts upptäckt, att
vissa årsklasser fisk äro så abnormt rika, att de
under många år dominera fångsterna, har
klargjort, att förhållandena under de första
veckorna av ynglens liv ha avgörande betydelse.
Undersökningar över fiskens vandringar, tillväxt
och könsperioder utmynna i skyddsbestämmelser,
avsedda att bevara fiskbeståndet.
När det är frågan om geologiska
undersökningar, användas sedan länge s. k. p r o f i 11 o d,
vilka taga upp en sammanhängande profil av
bottnen och därmed möjliggöra ett studium av
sedimentets skiktning. Medan borrkärnornas längd
tidigare sällan överstigit i m, har nyligen
konstruerats ett så förbättrat profillod, det s. k.
kolvlodet, att 20 m djupa profiler kunna
tagas, även på de största havsdjup. För biologiska
undersökningar, då blott prov av det översta
bottenlagret eftertraktas men i gengäld
förhållandevis stora mängder material erfordras,
användes ett slags gripskopa, Petersens
bottenhuggare och modifikationer därav.
Havse xp editioner. Intill 1870-talet företogos
en rad världsomseglingar, genom vilka
särsk. kännedom om djur- och växtvärlden på
grundare vatten i skilda havsområden
förvärvades. En ny epok tog sin början med den i
betydelse alltjämt oöverträffade engelska
Challen-gerexp. 1872—76. Efter denna tid ha havsexp.
mera kommit att inrikta sig på utforskning av
begränsade havsområden, större el. mindre, ehuru
även senare några världsomseglingar med
vetenskapligt syfte företagits, ss. den tyska med
”Ga-zelle” (1874—76, de italienska med ”Vettor
Pis-sani” 1882—85 och ”Liguria” 1903—05 och den
danska med ”Dana” 1928—30, den senare med
huvudsaklig uppgift att lära känna ålarnas
fort-plantningsplatser. Under en på sitt område
epokgörande svensk världsomsegling med ”Albatross”
under ledning av prof. Hans Pettersson 1947—48
utforskades bottenavlagringar i oceanernas
ekva-toriella delar samt utfördes trålningar på mycket
djupt vatten, varvid liv påvisades på nära 8,000
m djup. En dansk världsomsegling med
”Gala-thea” 1950—52 hade som viktigaste uppgift en
undersökning av livet på mycket stora djup och
378
fann en överraskande rik fauna även i
Filippiner-graven på 10,200 m.
Oceanografiska institut. O. har kraftigt
befrämjats genom organisationer för
internationellt samarbete, för väst- och
nordeuropeiska farvatten Internationella rådet för
havs-forskning, tillkommet vid sekelskiftet, samt,
för-rent fysisk o., en sektion av Internationella
unionen för geodesi och geofysik. I de flesta
länder ha, framför allt med hänsyn till havsfiskets
behov, inrättats statliga organ för o., vilka i
regel förfoga över välutrustade
undersökningsfartyg. I Sverige arbetade sålunda från sekelskiftet
Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen,
vars uppgifter nu övertagits av den 1948
tillkomna Fiskeristyrelsen. Ett stort antal
oceanografiska inst. och fasta undersökningsstationer
ha även inrättats, ss. i Danmark: Det danske
hydrografiske laboratorium, Hellerup;
England: The Hydrographic Department, London;
Tidal Institute vid univ. i Liverpool; Finland:
Havsforskningsinst., Helsingfors; Frankrike:
Inst. océanographique, Paris; Förenta
staterna: Coast and Geodetic Survey,
Washington; Scripps Institution of Oceanography, La
Jolla, Kalifornien; Woods Hole Oceanographic
Institute, Woods Hole; Italien: Istituto
idro-graphico, Genua; Istituto geophysico, Trieste;
Japan: Imperial Marine Observatory, Kobe;
Monaco: Musée océanographique;
Nederländerna: Koninklijk Nederlandsch
meteoro-logisch instituut, De Bilt; Rijksinstituut voor
chemisch, microbiologisch en hydrografisch
vis-schereijenonderzook, Helder; Norge: Det
geo-fysiske inst, Bergen; Oceanografisk inst, Oslo;
Portugal: Aquario Vasco di Gama, Dafundo,
Lissabon; Sverige: Bornö station;
Undersöknings- och försöksanstalten för havsfisket,
Lysekil; Oceanografiska inst., Göteborg;
Tyskland: Inst. für Meereskunde, Berlin (förstört
under 2:a världskriget); Deutsches
hydrogra-phisches Inst. (f. d. Deutsche Seewarte),
Hamburg. Akademisk lärostol i o. finnes bl. a. vid
Göteborgs högsk.
Litt.-. R. Spärck, ”Havets udforskning i det
nittende aarhundrede” (1924; sv. övers, s. å.);
H. B. Bigelow, ”Oceanography” (1931); H.
Pettersson, ”O.” (1939); R. Carson, ”Havet” (1951).
Oceanografiska institutet i Göteborg,
tillhörigt Göteborgs kungl. vetenskaps- och
vitterhetssamhälle, inrättades 1939 för medel, skänkta
av Knut och Alice Wallenbergs stiftelse, som
även bekostade driften intill 1948, varefter O.
erhållit statsanslag. O. har till uppgift att
bedriva havsforskning; som dess föreståndare är
professorn i oceanografi vid Göteborgs högsk.
självskriven. Under senare år har vid O.
bedrivits internationellt uppmärksammade forskningar
rörande djuphavets avlagringar under ledning av
prof. Hans Pettersson.
Oce’ller. 1) (Zool.} Två olika ögontyper hos
de ryggradslösa djuren, näml, dels de hos
tusen-fotingar, spindeldjur och insekter förekommande
enkla ögonen, punktögon, dels de enkelt
byggda, pigmenterade ”ögonfläckar” med el. utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
