Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odeberg, Hugo - Odeion - Odel, Anders - Odelberg, släkt - Odelberg, 1. Theodor - Odelberg, 2. Axel - Odelstierna, ätt - Odelstierna, Erik - Odelstinget - Odeman, Hertha - Oden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385
Odeion—Oden
386
1932, prof, i N. T :s exegetik vid Lunds univ.
[933. O:s forskningar ha framför allt rört sig
inom den judiska litteraturen. Han har f. f. g.
utg. den nyupptäckta hebreiska Henoksboken, ”3
Enoch or. The Hebrew Book of Enoch” (1928).
Sina forskningar inom den judiska litteraturen
har han gjort fruktbärande för den
nytestament-liga exegetiken, bl. a. i arbeten över Johannes
evang., Korintierbreven och Efeserbrevet, ”The
fourth gospel” (1929), ”The view of the universe
in the epistle to the Ephesians” (1934) och ”Pauli
brev till korintierna” (1944). Även till den
gammaltestamentliga exegetiken har han lämnat
bidrag, ”Qohaelaeth” (1929, kommentar till
Predikaren), ”Trito-Isaiah” (1931), liksom till den
arameiska språkforskningen, ”The Aramaic
portions of Bereshit Rabba with grammar of
Ga-lilæan Aramaic” (2 bd, 1939). O. utg. sedan 1944
tidskr. Erevna.
OdéFon, grek, (av grek, odè, sång; lat. odèum),
sal, avsedd för sång och musik. Av det äldsta
bekanta o., uppfört av Perikles i Aten, ha mindre
betydande rester återfunnits. Under romersk tid
var o. en byggnad med samma inrättning som en
teater men mindre och försedd med tak. Bäst
bevarat är Herodes Atticus’ odeion i Aten.
Ode’l, Anders, vitter författare (1718—73),
student i Uppsala 1738. O:s förstlingskväde,
”Hjeltarnes samtal med... majoren... Malcolm
Sinclair” (”Sinclairsvisan”), diktat 1739, vann
enastående popularitet och spreds i otaliga uppl.,
framför allt därför, att det i lättillgänglig form
återgav revanschstämningarna i Sverige närmast
före ryska kriget 1741. Sedermera var O:s penna
ganska flitigt verksam i hattpartiets tjänst. En
betydande insats gjorde O. som religiös diktare
i herrnhutisk anda. — Litt: I. Fehr, ”A. O.”
(1880); E. Hörnström, ”A. O.” (1943).
O delberg, släkt, härstammande från
handlanden i Västervik Olof Andersson (1670—1721),
vars sonson, bergmästaren Herman O. (1731—
83), upptog namnet. Dennes sonsonson var
ne-dannämnde O.i).
1) Albrecht Theodor O., godsägare,
politiker (1847—1938), från 1873 förvaltare vid,
senare ar rendator och från 1884 ägare av
fädernegården Enskede, blev 1889 chef för
Lantbruks-styrelsen, 1899 landshövding i Gävle, var 1900
—05 Sveriges förste jordbruksminister. 1892—
(918 medl. av F. K., tillhörde O. dess
protektionistiska parti, från 1912 dess nationella parti.
1916—18 var han v. talman. 1897—99 var han
ordf, i Stockholms läns landsting.
2) Axel Samuel Wilhelm O., den föreg:s
brorson, industriman (1873—1950), examinerades
från Tekniska högsk. 1895. Han var överingenjör
vid Gustavsbergs porslinsfabriker till 1924, då han
efterträdde fadern som chef för ab. Gustavsbergs
intressenter; från denna post avgick han 1937,
sedan bolagets försäljning till Kooperativa förb.
genomförts. O. verkade som banbrytare för den
keramiska industriens utveckling i Sverige och
publicerade ett stort antal uppsatser om keramisk
forskning samt i konstindustriella och
industritekniska frågor.
NF XVI — 13
Odelstierna, ätt, härstammande från släkten
Odhelius. Bergsvetenskapsmannen Eric O d h
e-lius adlades 1698 med namnet O.
Erik O., metallurg (1853—1933), genomgick
Teknologiska inst. och utexaminerades från
Bergsskolan i Stockholm 1876, var prof, i järnets
metallurgi vid Tekniska högsk. 1904—18. Vid
sidan av sin lärarverksamhet arbetade O. ivrigt
för införandet av tekniska förbättringar inom
järnhanteringen, som under hans tid undergick
en genomgripande omdaning, bl. a. genom det
allmänna införandet av martinprocessen för
stålframställningen och sedermera genom uppkomsten
av de elektrometallurgiska metoderna. O. utgav
en sedermera klassisk vorden lärobok i järnets
metallurgi (1913).
O delstinget, se Norge, författning.
Odeman, Hertha Petréa, författarinna (f.
1890 21/<), anställd vid Svenska telegrambyrån
1919—27, var 1932—39 bosatt i Wien. O.
debuterade 1930 med novellsaml. ”Av skånsk lera”.
Hon har vidare bl. a. utg. romanerna ”Erna,
John och Dora” (1933) och ”Stora biografen”
(1934), novellsaml. ”Världens barn” (1930),
”Från skånska längor” (1932), ”Det krångliga
— det enkla livet” (1935), ”Om skånska
manfolk och kvinnfolk” (1938) och ”Här i Bökerup”
(1948). O. har också skrivit hörspel för radio.
Hon hämtar med förkärlek motiv från livet på
skånsk landsbygd.
Oden (isl. Ödinn, fsv. O pin), den nordiska
varianten av en av germanernas huvudgudar
= ty. Wuotan o. s. v. Mycket omtalad hos
skalderna och i de båda eddorna samt
föremål för dyrkan efter ortnamnens vittnesbörd
(Odenslunda, Onsala o. dyk), synes O. ha varit en
av de tre huvudgudarna i Uppsala hednatempel
(Adam av Bremen). Bevisligen gamla drag hos
den isländsk-norska O.-skepnaden äro sådana,
som ha direkta motsvarigheter hos
västgermaner-nas motstycke. Till dem hör främst, att O.
uppträder som galdersångare. Ett annat drag är, att
han var de hängdes herre (hangadröttinn); i den
s. k. Münchener Nachtsegen, en medelhögtysk
besvärjelse mot nattliga faror, framställes
Wuo-tan som de steglades herre. Meningen härmed
framlyser av Håvamäls berättelse, att O. blev
hängd i ett träd, själv offrad åt sig själv, en
handling, varigenom han invigde sig till
kännare av trollsånger, en annan världs hemligheter.
Offer av människor, även genom hängning, till
O. omtalas i flera källor. Ett tredje drag är
slutl., att O. föreställdes gift med Frigg: i
langobardernas stamsaga uppträder gudaparet
Godan och Frea\ efter gudars sed taga de parti
för olika stridande. Samfällt
isländsk-norsk-svensk är tron, att O. red på en åttafotad häst,
i isländska källor kallad Sleipner (avbildad på
ett par gotländska bildstenar). I västnordisk
tradition är han utrustad med spjutet Gungner, som
alltid träffar och genomborrar sitt mål. Som
budbärare har han två korpar, Huginn och
Muninn; själv uppträder han också stundom i
fågelhamn, t. ex. vid rovet av Suttungs mjöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
