Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Odontologiska sällskapet i Stockholm (O. S. S.) - Odontologisk Revy - Odontologisk Tidskrift - Odontoporos - Odontospermum - Odovakar - Odqvist, Folke - Odra - Odra Port - Odryser - O’Duffy, Eoin - Odysséen - Odysseus - Odödlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
307 Odontologisk Tidskrift—Odödlighet 398
tologisk tidskr. Sällskapet har dessutom utg. ett
antal festskr.
Odontologisk Revy, organ för Sydsvenska
Tandläkare-Sällskapet, utges sedan 1950.
Odontologisk Tidskrift, tandläkartidskrift,
som 1893 uppsattes av tandläkaren E. Sjöberg
och sedan 1918 äges av Nordisk odontologisk
förening. Den utkommer med 6 h. om året.
Odontopo’ros (av grek, odüs, tand, och
po’-ros, por), strukturanomali i tandbenet, bestående
av hålrum (antingen bildningsfel, det vanligaste,
el. förvärvade defekter).
Odontospe’rmum, bot., se Jerikoros.
Odoväkar, germansk krigare, anförare för
germanska legotrupper, störtade 476 den siste
väst-romerske kejsaren, Romulus Augustulus, varpå
Vs av Italiens jord överläts åt germanerna. O.
erkändes av östroms kejsare (Zeno) som regent
i Italien och styrde det med framgång, tills han
angreps av östgoternas konung Teoderik. Efter
långvarig belägring i Ravenna gav han sig 493
och dödades kort därefter.
Odqvist, Folke Karl Gustaf,
hållfasthets-tekniker (f. 1899 29/7), examinerades från
Tekniska högsk. 1922, blev fil. dr i Uppsala 1928,
i:e assistent vid Tekniska högsk:s ångtekniska
laboratorium 1922, konsulterande ingenjör vid ab.
Elektrolux’ kyllaboratorium 1926, laboratoriechef
och teoretiker vid ab. Nomy 1931—36, doc. i
teknisk mekanik vid Tekniska högsk. 1931 och sedan
1936 prof, i hållfasthetslära där; prorektor sedan
1943. O. har publicerat talrika uppsatser rörande
ångteknik, hydrodynamik och i teoretiska
hållfasthets frågor. Bland hans större arbeten märkas
”Plasticitetsteori med tillämpningar” (1934) och
standardverket ”Hållfasthetslära” (1948).
O dra [å’dra], polska och tjeckiska namnet på
Oder.
Odra Port [å’dra pårt] (po.), hamn på ön
Wollin i Pommern, mitt emot Swinemünde.
Tåg-f är j estation.
Odryser, trakisk stam i Hebros’ (Maricas)
övre dalgång. Deras rike nådde sin största
blomst-ring i slutet på 400-talet f. Kr. och omfattade
större delen av Trakien. Det erövrades av Filip av
Makedonien och kom senare i beroende av Rom.
O’Duffy [åda’fi], E o i n, irländsk politiker
(1892—1944). O. blev under striden med
England medl. av Irish Republican Army och valdes
till parlamentsled. 1918 för Sinn féin-partiet.
Under inbördeskriget var O. befälhavare för
fri-statstruppema i s. v. Irland och blev därefter
chef för Civic Guard (Garda siochana), den
nya obeväpnade poliskåren, men avlägsnades 1933
av den republikanska regeringen. O. grundade då
de fascistiska Blåskjortorna och var 1933—34
ledare för Fine Gael. 1936—37 förde O. befäl
över en irländsk frivillig brigad på general
Francos sida i spanska inbördeskriget.
Odysséen [-sè’n] (grek. Odyssefa), se
Home-ros och Odysseus.
O dy’sséus [utt. vanl. -evs] (grek. Odysséu’s,
lat. Uli’xes el. Uly’sses), forngrekisk sagohjälte,
son till Laertes, konung över ön Ithaka,
huvudpersonen i den homeriska dikt, som efter honom
bär namnet Odysséen (se Homeros). Iliaden
framhåller hans rådklokhet men även hans
tapperhet i striden. Enl. Odysséen var det han, som
skaffade den med väpnade män fyllda trähästen in i
Tro ja. Odysséen skildrar hans äventyr under
tioårigt kringirrande på havet efter Tröjas
förstöring. På hemvägen från Troja blev O. vinddriven
först till kikonernas land på Trakiens kust, där
han förlorade 72 män av sitt följe, och vidare till
lotofagerna på Libyens kust. Därefter följer en
rad äventyr. I cyklopernas land inspärrades han
med sina män i Polyfemos’ håla men räddade
sig och dem genom att utsticka den sovande
cyklopens öga, varefter de smögo sig ut tills, m.
fåren i hålan. O. kom därefter till vindguden
Aiolos’ ö och fick av honom en lädersäck, där
alla vindar utom västa-nvinden voro inneslutna
För förlig vind färdades O. hemåt, och redan var
Ithaka i sikte, då hans kamrater nyfiket öppnade
säcken och de utrusande vindarna drevo skeppen
tillbaka ända till Aiolos’ ö. De kommo sedan till
de människoätande laistrygonernas land, varifrån
O. räddade sig med blott ett enda skepp. På ön
Aiaia vistades de ett år hos den trollkunniga
Kirke, och därefter seglade O. över Okeanos till
underjordens ingång längst i v. för att rådfråga
siaren Teiresias’ skugga. Efter nya växlande öden
kom O. till Thrinakia, där hans hungrande män
slaktade och åto några av solgudens oxar. Till
straff krossades O:s skepp av en blixt. Endast
O. räddade sig till stranden av ön Ogygia, där
han vänligt mottogs av nymfen Kalypso och
kvar-hölls i sju år. Då han därefter på en flotte
ensam styrde mot hemmet, uppväckte Poseidon en
storm och splittrade flotten. Hjälplös och
utblottad påträffades O. på Scherias strand av
Nausi-kaa, dotter till konung Alkinoos, mottogs
gästfritt och fördes på ett faiakiskt skepp till Ithaka.
Ensam och okänd beträdde O. efter 20 års
frånvaro sin fäderneö. Då O. troddes vara död,
eftersträvade unga adelsmän hans gemål Penelopes
hand och konungavärdigheten, våldgästade hans
hus och förtärde hans ägodelar. Penelope hade
efter många undanflykter slutligen lovat sin hand
åt den, som kunde spänna O:s båge och skjuta
till måls på en rad yxor. Då ingen av friarna
kunde spänna bågen, begärde O., förklädd och
blott känd av sonen Telemachos och två
trotjänare, att få försöka och nedlade, understödd av
sina trogna, friarna med sina pilar. Därefter gav
han sig till känna för sin gemål och sin åldrige
fader. — I konsten framställes O. vanl. med
sjömäns toppiga huvudbonad. — Litt.: C.
Lindskog, ”Grekiska hjältar och ideal” (1925).
Odödlighet innebär eg. själens ständigt
fortsatta tillvaro efter döden och antages i de flesta
religioner. Filosofiskt är den oförenlig med vissa
grundåskådningar, särskilt materialismen. Bevis
för o. ha försökts bl. a. av Platon i dialogen
”Faidon”. Ur idealistisk ståndpunkt ter sig
antagandet om o. särskilt naturligt, om en
substantiell själ antages. Även oberoende av detta
antagande ha dock bevis för o. försökts, särskilt
av Kant, enl. vilken o. visserligen är teoretiskt
obevisbar men dock måste antas som ett praktiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
