Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Offa - Offaly, King’s County - Offenbach - Offenbach, Jacques (Juda Eberscht) - Offenburg - Offensiv - Offentlig - Offentliga handlingar - Offentlighet - Offentlig rätt - Offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
403
Offaly—Offer
404
konung av Mercia 757, utvidgade sitt rike genom
krig mot Wessex och erkändes som överherre
över de flesta småkungarikena i England.
Offaly [å’fali], förr King’s Co un ty, ir.
Ua Failghe, grevskap i Irländska rep., inom prov.
Leinster, v. om Dublin; 1,998 km2, 53,000 inv.
Huvudstad är Tullamore (c:a 5,000 inv.).
Offenbach [å’fanbak], stad i Hessen, vid
Main, gränsande till Frankfurt a. M.; c:a 80,000
inv. Hessens främsta industristad med stor
läderindustri. Lädermuseum.
Offenbach [ty. utt. å’fanbal£, fr. åfaba’k],
Jacques (eg. Juda Eberscht), fransk
(tyskfödd) operettkompositör (1819—80). Han
föddes i Köln av judiska föräldrar, utbildades i
Paris, började som violoncellist och inträdde i
Opéra-comiques orkester. O. blev 1849
kapellmästare vid Théåtre frangais, framträdde 1855 som
ledare av operetteatern Bouffes-Parisiens och
skrev för denna flera verk, som vunno
exempellös framgång. Från 1866 ägnade han sig
uteslutande åt komponerande (utom 1872—75, då han
ledde Théåtre de la Gaité). Sin största framgång
vann O. med de tre operetterna ”Orphée aux
enfers” (1858; ”Orfeus i underjorden”), ”La
belle Hélène” (1864; ”Sköna Helena”) och ”Les
brigands” (1869; ”Frihetsbröderna”). Efter 1875
sysslade han med en opera, som skulle bli i
klassisk stil: ”Les contes dTIoffmann” (1881;
”Hoff-manns äfventyr”). Denna vann med rätta stort
erkännande som formrent verk med rik och ädel
melodik.
O:s operett är uttrycket för en konstepok i
franskt kulturliv, präglad av sorglöshet och
njutningslystnad. I flera av sina verk har emellertid
O. visat prov på att han stod över sin tid. Många
äro gediget utarbetade med en praktfull,
stäm-ningsmättad grundkaraktär. — Av O:s mera
allmänt givna verk må vidare nämnas: ”Barbe bleu”
(1866; ”Riddar Blåskägg”), ”La grande-duchesse
de Gérolstein” (1867; ”Storhertiginnan af
Gerol-stein”). O:s operetter äro över 100. — Biogr. av
P. Bekker (1909), A. Henseler (1930) m. fl.
Offenburg [å’fanborkl, gammal stad i Baden,
vid foten av Schwarzwald; c:a 23,000 inv. Stor
vinhandel. Stadskyrkans kyrkogård har ett
”oljeberg” från 1500-talet samt stenkrucifix.
Offensiv (av lat. offe’ndere, stöta till någon),
angrepp, anfall; även adj. — Motsats:
defensiv.
Offe’ntlig, öppen, tillgänglig el. märkbar för
alla, publik (offentliga nöjen, en offentlig
hemlighet) ; som tillhör, sammanhänger med el.
härrör från det allmänna, d. v. s. stat el. kommun,
officiell (offentliga arbeten, byggnader,
penningmedel). — Offentliggöra, bekantgöra,
publicera.
Offentliga handlingar, se Allmänna
handlingar.
Offentlighet, jur., allmänhetens närvaro vid
någon rättsligt betydelsefull åtgärd. O. förekommer
främst inom rättegångsväsendet och innebär, att
vem som så önskar (och icke stör
sammanträdet genom olämpligt uppträdande) äger närvara
vid rättsförhandlingar, så att han kan kontrollera
och bilda sig ett omdöme om domsrättens
oväldiga utövande. Syftet med o. är här att
upprätthålla förtroendet till rättskipningen. I Sverige
har denna städse varit offentlig vid de allmänna
underrätterna, på gr. av den skriftliga proceduren
i hovrätterna till 1948 mera sällan vid dessa. Vid
huvudförhandling i hovrätt gäller numera
samma regler om o. som för rättegång vid underrätt
I vissa speciella fall, vissa äktenskapsmål, vissa
brottsmål m. m., kan domstolen utesluta o. Enl
rättegångsbalken är sedan 1948 förhandlingen vid
alla domstolar i princip offentlig, där ej i special
bestämmelse annorlunda stadgas.
Offentlig rätt, den huvudavd. av rättssystemet
som behandlar reglerna för rättssamfundet ocl
dess organ. Till o. höra bl. a. statsrätt,
förvaltningsrätt, finansrätt, straffrätt, processrätt ocl
folkrätt. Motsats: privaträtt.
Offer (av lat. offe’rre, erbjuda, frambära son
gåva). 1) I vidsträcktare betydelse överlämnande
el. tillspillogivande av ett föremål el. ett levande
väsen för att åstadkomma övernaturliga
kraftverkningar. Då t. ex. i Västafrika en man
dödades och nedgrävdes på den nyplöjda åkern el
då i Beotien den torra åkerjorden bestänktes med
blod, gjordes detta blott för att tillföra jorden
fruktbarhetskraft. I egentlig mening är dock o
en religiös handling, genom vilken ett objekt
inviges el. överlämnas åt övernaturliga makter
för att inleda, bekräfta el. återställa gemenskap
och gott förhållande mellan den offrande och
makterna.
Som o:s huvudformer kunna anges följ, a)
O. stiftar gemenskap med gudomen
Offerdjuret, som slaktas och förtäres, kan självt
vara det gudomliga väsen, vars kraft övergår
till deltagarna. I de mera utvecklade
offerkulterna får offergåvan sin helighet genom särskild
invigning, och även den offrande föres därvid
in i det heligas sfär. Ett band knytes mellan
guden och människan, och bandet stärkes ytterligare
genom den gemensamma offermåltiden, där
gudomen får sin andel och den offrande sin. —
b) O. som gåva. O., som stiftar gemenskap,
kan samtidigt tänkas som en gåva, som den
offrande skänker sin gud. Offergåvan ges ofta med
naiv själviskhet för att vinna bestämda syften
Även rena tackoffer utan självisk beräkning
förekomma. Offergåvorna utgöras av djur,
framför allt tamdjur, av bröd, frukter, säd, ay
drycker (vin, mjölk, olja, vatten) el. av rökelse.
Dyrbara föremål givas särskilt som tackoffer el. på
grund av löfte för att som votivgåvor förvaras
på den heliga platsen. Människooffer ha
varit vanligare i de högre primitivkulturerna och
bland halvciviliserade folk än på de lägsta
stadierna och tillgripas stundom som en yttersta
resurs i tider av svår nöd. — c) O. som
renings- och soningsmedel. Svåra
förbrytelser och rituell orenhet avtvås genom o.
Den offrandes skuld och orenhet överföras på
offerdjuret, vilket sedan liksom syndabocken i
Israel drives bort el. dödas. För att blidka
makternas vrede över missgärningar el. oavsiktliga
försyndelser tillgripas soningsoffer, som i regel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
