Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ohlssons, Håkan, boktryckeri, ab. - Ohm - Ohm, Simon - Ohmmeter - Ohms lag - Ohrt, Ferdinand - Ohs bruk - Oidemia - Oidier, oidiesporer - Oidipus - Oidipuskomplexen - Oidium - Oihonna - Oil City - Oinonen, Mikko - Oisans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Ohm—Oisans
418
bolag till O. är Berlingska boktryckeriet, som
inköptes 1942.
Ohm [åm] (tecknas D el. O), enhet för
elektriskt motstånd, vid en internationell kongress i
London 1908 fastställd som motståndet vid o°
av en kvicksilverpelare med längden 1,06300 m och
massan 14,4521 g (vilket mycket nära motsv. en
area av 1 mm2). Denna ”internationella ohm”
avskaffades genom beslut 1933, varvid man
återgick till att definiera 1 ohm ss. 1 absolut ohm,
d. v. s. 109 elektromagnetiska enheter för
resi-stans. — Medelvärdet av motstånden hos de
befintliga ohmnormalerna (av trådtyp) i
Frankrike, England, Tyskland, Japan, Ryssland och
U. S. A., vilka var för sig användas som
praktiskt underlag för motståndsbestämningar,
benämnes 1 medelinternationell ohm; det har befunnits
utgöra 1,00049 absoluta ohm. En mill. ohm
kallas m e g o h m, en milliondels ohm m i k r o h m.
Ohm [åm], Georg Simon, tysk fysiker
(1787—1854), blev 1817 överlärare i matematik
och fysik vid gymnasiet i Köln men tog avsked
1828 för att i Berlin fullfölja redan påbörjade
undersökningar inom elektricitetsläran, blev 1833
prof, vid polytekniska skolan i Nürnberg,
kallades 1849 till München som e. o. prof, och blev
ord. prof, där 1852. O. uppställde en av fysikens
viktigaste satser, den s. k. O h m s lag. Han
utarbetade vidare en teori för övertoner inom
akustiken samt undersökte ljusets interferens i
kristallplattor.
Ohmmeter [åm-], elektriskt mätinstrument
för direkt avläsning av motstånd.
Ohms lag [åms], fys., en av de viktigaste
lagarna inom elektricitetsläran, kan i formel
ut-V
tryckas I = k -= och i ord: styrkan av den
elekt-R
riska ström, som flyter fram genom en ledning,
är direkt proportionell mot potentialdifferensen
mellan ledningens ändpunkter och omvänt
proportionell mot ledningens motstånd. Om F mätes
i volt, R i ohm och I i ampere, blir
proportio-nalitetskonstanten k = 1. Lagen uppställdes 1826
—27 av G. S. Ohm.
Ohrt [årt], Ferdinand Christian Peter,
dansk folkminnesforskare (1873—1938), cand.
theol. 1898, dr phil. 1922. Medan O. 1902—14
var adjunkt vid Sorö akad., ägnade han sig åt
finska studier och gav i ”Kalevala” (2 bd, 1907)
dels en övers, i urval, dels en utmärkt
sammanfattning av dåtidens kalevalaforskning. Han
ägnade sig sedan huvudsaki. åt troll formel
forskning, vars främste företrädare han varit. Han
utgav bl. a. ”Danmarks trylleformler” (2 bd,
1917—21).
Ohs bruk, se Os.
Oidèmia, zool., se Svärta.
Oidier, oidiesporer, en hos vissa
svampar, spec. säcksvampar, förekommande sporform.
O. bildas av de vegetativa hyfernas korta celler,
vilka frigöras från varandra genom
tvärväggarnas klyvning. Oidiebildning är särsk. vanlig vid
riklig näringstillförsel.
Oidipus [åi’-] (grek. Oidi’pus, lat. Oe’dipus),
grek, myt., konung i Tebe, son till Laios och
NF XVI - 14
lokaste (hos Homeros Epikaste), den tebanska
sagokretsens mest tragiska gestalt. Sedan ett
orakelspråk förkunnat, att sonen skulle dräpa sin fader
och äkta sin moder, lät Laios utsätta den nyfödde
O. på Kithairon med genomstungna fötter
(namnet O. tolkas: ”Svullfot”, ”Klumpfot”). Räddad
av en herde, föres O. till den barnlöse kung
Po-lybos i Korint och adopteras av denne. När O.
sedermera får vetskap om oraklets förutsägelse
och på gr. därav lämnat Korint och sina
förmenta föräldrar, möter han i närheten av Tebe
sin verklige fader, Laios, som han under ett gräl
dödar utan att ana, vem det är. Genom att
därefter lösa sfinxens gåta befriar O. Tebe från
en svår landsplåga och får till belöning Laios’
tron och änkedrottningens (= moderns) hand. Så
har spådomen gått i uppfyllelse, och när det
fruktansvärda sammanhanget omsider uppenbaras,
dödar sig lokaste, och O. stinger ut ögonen på
sig själv. Bortstött av sina söner, Eteokles och
Polyneikes, går han i landsflykt och kommer,
följd av sin dotter Antigone, efter många
lidanden till eumenidernas lund på Kolonos utanför
Aten, där han äntligen finner ro i graven,
förvandlad till det attiska landets skyddsheros.
O.-sagan har bl. a. givit stoff till Sofokles’
berömda sorgespel ”Konung O.” och ”O. på
Kolonos”. Sagans fortsättning, striden mellan
sönerna, behandlas i andra ryktbara tragedier,
Aischylos’ ”De sju mot Thebe” och Euripides’
”Feniciskorna” samt i Sofokles’ ”Antigone”, där
O:s döttrar, den stolta Antigone och den veka
Ismene, äro dramats huvudpersoner. — Litt.:
”O.-sagans tragedier”, övers, av A. M. Alexanderson
(1921); J. Paulson, ”Till frågan om O.-sagans
ursprung” (1895); C. Lindskog, ”Grekiska hjältar
och ideal” (1925).
Oidipuskomplexen [åi’-], av S. Freud införd
beteckning för hos en gosse uppträdande
incest-betonad kärleksinställning till modern och
därmed förbunden rivalinställning mot fadern.
Termen anspelar på den forngrekiska myten om
Oidipus. Motsv. inställning hos flickor kallas
i n v e r s a o. el., med anspelning på myten om
Elektra, Elektrakomplex. Enl.
psykoanalytikerna kunna dessa komplex, om de förträngas
till det undermedvetna, hos de vuxna förorsaka
neuroser. — Litt.: A. Nyman, ”Nya vägar
inom psykologien” (5:e uppl. 1951).
Oidium, svampsläkte, omfattande
konidiefor-mer av fam. Erysiphaceae. Jfr Mjöldagg.
Oihonna [åjhå’na], i Runebergs dikt ”Kung
Fjalar” en av huvudpersonerna, dotter till
Fja-lar. Namnet är en variantform till det i ”Ossian”
förekommande Oithona.
Oil City [åi’l si’ti], stad i Pennsylvania,
U.S.A., vid Oil Creeks förening med Alleghany;
c:a 20,000 inv. Centrum i ett på 1860-talet rikt
givande petroleumdistrikt.
Oinonen [åi’nå-], Mikko, finländsk målare
och grafiker (f. 1883). Han har bl. a. bedrivit
studier vid Académie Julian i Paris. Stilla och
intimt skildrar O. sitt hemlands natur och
människor. Ro och livsvärme vila över hans stilleben.
Oisans [æazä’], alplandskap i Dauphiné i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
