Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ontario - Ontariosjön - Ontogeni - Ontologi - Onus - Onyx - Oogami - Oogon - Oolen - Oolit - Oologi - Oorganiska föreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503 Ontariosjön—Oorganiska föreningar 504
urbergsområdet, som från Hudson Bay sakta
höjer sig mot s. till vattendelaren (Height of Land,
300—500 m ö. h.) mellan Hudson Bay och Stora
sjöarna. O:s högsta punkt, c:a 645 m ö. h., ligger
helt nära n. ö. övre sjön. Från Saint
Lawrence-dalen, som sydöstligaste hörnet av O. tillhör,
går en bred sänka längs Ottawa River el.
gränsen mot Quebec över Lake Nipissing
till Georgian Bay (se bild 4 å pl. vid
Ca-nada). Denna sänka bildar den n. gränsen för
Ontariohalvön. Halvön är Canadas intensivast
uppodlade och tätast befolkade del. Den omfattar
icke mer än c:a 13% av O:s och 1 x/2®/o av
Canadas areal, men där bo c:a 90% av O:s och
nära Vs av Canadas hela befolkning. Ler- och
sandavlagringar bilda The Great Clay Belt (Det
stora lerbältet), en stor, skogbevuxen men
odlingsbar och nu delvis uppodlad slätt med Lake
Abitibi ung. i centrum. Klimatet är
kontinentalt och starkt påverkat av det öppna läget mot
Hudson Bay. Medeltemp. för kallaste (jan.) och
varmaste (juli) mån. är i: Toronto —5°5, resp.
20^1, i Port Arthur —20% resp. i6°i och i
Moose Factory —19% resp. i6°s.
Årsnederbörden är på dessa orter 850, resp. 570 och 584
mm. Den naturliga vegetationen utgöres på
s. Ontariohalvön och i Saint Lawrencedalen av
lövskog, som norrut (till 100—200 km n. om
Ontariohalvöns n. begränsningslinje) ersättes av
blandskog, vilken i sin tur övergår i n. och
subarktiska barrskogsregionen (jfr. Nordamerika,
sp. 20). 1871 uppgick befolkningen till
1,620,851, 1931 till 3,431,683. Sistn. år voro 74%
av brittisk och 8% av fransk härkomst. 1941
funnos i O. 30,339 indianer och eskimåer. De
största städerna äro: provinshuvudstaden
Toronto, Hamilton, Ottawa, huvudstad i Dominion of
Canada, Windsor och London.
Det kanadensiska näringslivet har sin
tyngdpunkt i O. De viktigaste näringsgrenarna
äro industri, jordbruk, bergsbruk och skogsbruk
i nämnd ordning. Jordbruket är huvudsaki.
koncentrerat till Ontariohalvön, vars s. del är
uppodlad till mer än 50%. Jordbruket är huvudsaki.
inriktat på odling av foderväxter och på
mejerihantering, fläsk- och äggproduktion. En
betydande fruktodling bedrives på Niagarahalvön och
utmed Stora sjöarna. Näst British Columbia är
O. Canadas största producent av trävaror och
näst Quebec i fråga om pappersmassa. O. har
stora fyndigheter av guld, silver, koppar, nickel,
platina m. m. De största gruvfälten ligga i ö.
O. mellan Sudbury och Cochrane. Det mesta av
guldet utvinnes inom Kirkland- och
Porcupine-fälten, silver vid Cobalt, nickel, koppar och
platina vid Sudbury. O. har stora
vattenkrafttillgångar, främst vid Niagarafallen. Den största
industrien är (i fråga om produktionsvärdet)
automobilindustrien, därnäst komma slakteri- och
charkuterivaru- samt kvarnindustrierna,
tillverkningen av elektriska maskiner och apparater,
trä-masse- och pappersindustrien. — Flera univ. (det
största i Toronto) och högsk. sörja för den
högre undervisningen. — 1791—1867 hette O.
Upper Canada och fick sitt nuv. namn sistn.
år, då Dominion of Canada bildades, samt sina
nuv. gränser 1912. O. styres av en
lieutenant-go-vernor, en ministär samt en folkrepresentation på
90 medl.
Ontariosjön [åntä’öriåu-], eng. Lake
Ontario, den östligaste och minsta av de
nordamerikanska Stora sjöarna; 19,529 km2, därav 9,220
i U.S.A.; 75 m ö. h.; största djup 225 m,
nederbördsområde 89,690 km2. O. mottager vattnet
från de övriga Stora sjöarna genom Niagara
River och avrinner genom Saint Lawrence River
till Atlanten samt står genom Wellandkanalen i
förbindelse med Eriesjön och genom
Oswegoka-nalen med Eriekanalen.
Ontogeni, beteckning för individens
utveckling från ägget genom olika stadier till fullväxt
individ, i motsats till fylogeni, livsformernas,
särskilt arternas, utveckling från lägre stadier
till högre.
Ontologi (av grek, to on, det varande, och
lo’g os, vetenskap), läran om det varandes väsen,
vad som är alltings substans; om olika slag av
substanser (t. ex. atomer el. idéer, kroppsligt el.
andligt); om det finns en enda ursprunglig
substans (ss. t. ex. enl. Spinoza) el. flera (Leibniz’
monader). O. är den grundläggande delen av
metafysiken, ”den första filosofien” (Aristoteles).
O’nus, se Onera.
O’nyx, grek., eg. ”nagel”, i vidsträckt
bemärkelse en sådan bandagat (se Agat), i vilken
skarpt begränsade, mjölkvita lager växla med
annorlunda färgade sådana (hos egentlig o.
svarta, hos chalcedononyx gråaktiga och hos
sardonyx bruna, gula el. röda). I handeln
förekommande o. är ofta med konst färgad.
Oogami (av grek. oo’n, ägg, och g a’mos,
äktenskap), bot., se Befruktning, sp. 548.
Oogon [-å’n] (av grek. oo’n, ägg och go’nos,
avkomma), bot., hos brun- och grönalger samt
svampar de celler, i vilka äggen uppstå och som
alltså äro dessa växters honorgan. De innehålla
vanl. ett, hos en del former flera ägg.
Oolen [å’lan], ort i belg. prov. Antwerpen.
Stor fabrikation av radium. Mineralet kommer
från Katanga i Kongo.
Oolit (av grek. oo’n, ägg, och li’thos, sten),
r o m s t e n. Oolitisk är en strukturform av
sedimentära bergarter, som utbildas genom
utfäll-ning på grunt vatten av olika substanser i
koncentriska lager till rundade korn kring en
ursprunglig kärna, vanl. ett mineralfragment el. dyl.
De minsta kornen el. o 0 i d e r n a äro vanl. 0,1
—1 mm stora och sammanfogas av ett
finkorni-gare bindemedel. O. bildas vanl. av kalciumkar
-bonat och bildar sålunda kalksten, men även andra
substanser, t. ex. limonit (järnoxidhydrat) o. a.
järnhaltiga mineral, kunna utfällas oolitiskt, så
att järnooliter stundom äro viktiga järnmalmer
(minett). I varma källor avsättas stundom
mineral i oolitisk form. Oolitiska bergarter
förekomma rätt allmänt i j urasystemet, som också
kallats oolitsystemet. På s. Gotland förekommer
i de översiluriska lagren oolitisk kalksten.
Oologi, läran om fåglarnas ägg.
Oorganiska föreningar, gemensam benämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
