- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 16. Nomader - Payen /
509-510

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Opera (musikverk) - Operabel - Opera buffa - Opéra-comique - Opéra-comique (Paris) - Operan, Kungliga - Operation

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

509 Operabel—Operation 510

”Lucretia”) vinner även den stora o:s stil på
nytt terräng (Hindemiths ”Mathis der Maler”.
Sutermeisters ”Raskolnikoff”). Försök i den s. k.
tolvtonstekniken äro bl. a. A. Bergs ”Lulu” och
E. Kfeneks ”Karl V”. Väsentliga impulser har
den moderna o. under de sista årtiondena fått
från Händel- och Verdi-renässansen.

Den svenska o. invigdes 1773 med ”Thetis och
Pelée” (musik: Uttini, text: Wellander; efter
Gustav III:s utkast). Anmärkningsvärda äro den
gustavianska tidens romantiska o. med
stämnings-mättade bilder ur Sveriges historia. Främst bland
dem märkas ”Gustaf Wasa” (1786; text:
Kellgren, musik: Naumann) och ”Gustaf Adolph och
Ebba Brahe” (1788; text: Kellgren, musik,
Vog-ler). Mästerverket inom den av C. W. Gluck
inspirerade klassicistiska riktningen är ”Dido och
Aeneas” (text: Kellgren, musik: Kraus), ämnad
till invigningen av Gustav III:s nya o.-hus 1782
men uppförd först 1799. Av de få svenska o.
under 1800-talets förra hälft må nämnas ”Ryno”
(1834) av F. F. E. Brendler, fullbordad av Oskar
I, samt ”Näcken” (1844) av J. van Boom. Med
I. Hallströms ”Hertig Magnus och sjöjungfrun”
(1867), ”Den bergtagna” (1874) och
”Vikingar-ne” (1877) samt P. A. Öländers ”Blenda” (1876)
inleddes en renässans för nationella svenska 0.
i anslutning till kontinentala förebilder men ofta
med folkligt nordiska motiv. Wagners
musikdrama fick sin första svenska efterbild i ”Harald
Viking” (1884 av A. Hallén. Av hans övriga
verk blev särsk. ”Valdemarsskatten” (1899)
mycket populär. Av W. Stenhammar ha uppförts
”Tirfing” (1898) och ”Gildet på Solhaug”
(Stuttgart 1899, Stockholm 1902), av T. Rangström
”Kronbruden” efter Strindbergs drama
(Stuttgart 1919, Stockholm 1922), ”Medeltida” (1921)
och ”Gilgamesj” (1952), av K. Atterberg
”Här-vard Harpolekare” (1919), ”Bäckahästen” (1925),
”Fanal” (1934), ”Aladdin” (1941) och ”Stormen”
(1948; efter Shakespeare). W. Peterson-Berger
har i likhet med förebilden Wagner själv skrivit
texten till sina musikdramer ”Ran” (1903),
”Arn-Ijot” (1910), ”Domedagsprofeterna” (1919) och
”Adils och Elisiv” (1927). Även N. Berg har
skrivit texten till sina o. ”Leila” (1912),
”Engelbrekt” (1929), ”Judith” (1936; efter Hebbel)
och ”Birgitta” (1942). Efter misslyckandet med
sitt radikala sceniska förstlingsverk, ”Resan till
Amerika” (1932), har H. Rosenberg haft stor
framgång med ”Marionetter” (1939) och
”Lycksalighetens ö” (1945; efter Atterbom). Nya
vägar med inslag av fransk och rysk impressionism
tog G. de Frumerie med ”Singoalla” (1940),
medan L.-E. Larsson i ”Prinsessan av Cypern”
(1937) är mera bunden av traditionella
o.-före-bilder. Ett personligt verk med stor dramatisk
kraft är O. Lindbergs ”Fredlös” (1943), efter
en novell av Selma Lagerlöf. — Litt. H.
Kretzschmar, ”Geschichte der Oper” (1919); E.
Bücken, ”Der heroische Stil in der Oper” (1924);
L. Schiedermair, ”Die deutsche Oper” (1930);
D. J. Grout, ”A short history of o.” (2 bd,
1947). — S. Lindström, ”Den svenska o. genom
tiderna (i ”Svenska konstnärer inom teaterns,
mu

sikens och filmens värld”, 1943); ”Det hände på
Operan 1939—1949” (1951).

Operabel, möjlig att operera.

Opera buffa [å’pera bo’fa], it., se Opera.

Opéra-comique [åpera’-kåmi’k], fr., komisk
opera, se Opera.

Opéra-comique [åpera’-kåmi’k], teater i
Paris. Omtalas först 1715 och var då en folklig
teater med stycken, parodierande Stora operan,
som därför på allt sätt sökte bli av med
konkurrenten. 1745 stängdes den men återupptogs 1752.
Man spelade i olika lokaler (särskilt berömd blev
teatern i Salle Favart, vanl. kallad Théåtre
Favart). Som Théåtre Feydeau var den mycket
uppmärksammad under 1800-talets första årtionden
med Boieldieu och Auber som ledande
kompositörer. 1840 återgick man till Salle Favart och
spelade där till 1887, då byggnaden nedbrann.
Ny teater där invigdes 1898. Dess verksamhet är
statsunderstödd.

Operan, Kungliga, se Kungliga
teatrarna.

Operation (lat. operatio), subst. till operera,
åtgärd, förfarande, företag 0. dyl.

1) Krig sv. O. kallas de förflyttningar,
grupperingar, strider el. företag, som de olika
självständigt uppträdande, högre truppförbanden el.
sjö-och flygstridskrafterna utföra till vinnande av ett
visst mål, operationsmåle t.
Operationsbas kallas i inskränkt bemärkelse det
område, den hamn, ankar- el. flygplats, varifrån
en o. utgår och varifrån i denna deltagande
stridskrafters underhåll, förrådskompletteringar
m. m. i främsta rummet tillgodoses. O.-basen
bör i lantkrigsföretag äga med hänsyn till de
kommande o. lämplig utsträckning och gynnsam,
helst omfattande form. De från o.-basen ledande
huvudförbindelseleder, som komma till
användning, kallas operationslinj er och den
front, på vilken de opererande trupperna
uppträda, operationsfront. Man skiljer mellan
anfalls- och försvars-o. En o. kan även innebära
utförandet av ett visst bestämt företag, oavsett om
strid därunder uppstår el. icke. En o:s utförande
grundas på en på förhand uppgjord
operationsplan, innefattande o:s strategiska
uppläggning. För att nå det militära mål, som
bestämts i samband med krigsutbrottet, erfordras
i allm. flera samtidigt el. efter varandra utförda
o. För genomförandet av en o. utfärdas detalj
-föreskrifter och befallningar i
operationsor-d e r, stundom, särsk. då det gäller de högsta
truppförbanden, i mera allmänt hållna direktiv.

2) Matem., utförandet av en räkning el. en
serie dylika, bildning av ett uttryck el. dyl.

3) Med., vid sjukdom oftast i behandlande,
men även ibland i diagnostiskt syfte av läkare
utfört ingrepp, oavsett om detta sker uteslutande
med händernas hjälp el. om därvid instrument av
något slag dessutom kommer till användning. O.
är ”blodig”, om stickande el. skärande instrument
därvid användas — o. i inskränkt bemärkelse —,
och ”oblodig”, om endast händerna, ev. med hjälp
av understödjande ”trubbiga” instrument, utföra
ingreppet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffp/0333.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free