Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orden - 4. S. k. stats- el. förtjänstordnar samt svenska och utländska ordensdekorationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
539
Orden
540
rorna (en collier) el. om halsen (en sautoir),
vilket emellertid vid flera tillfällen visade sig
hindersamt. Under 1600-talet började man därför
sticka ena armen in under bandet, så att
ordens-tecknet kom att hänga i detta på endera sidan,
strax nedanför armhålan. Denna praxis
stadfästes av Ludvig XIV vid början av 1660-talet, då
han förordnade, att dekorationerna till de kungl.
franska o. skulle bäras i ett brett band över h.
axeln till v. höften (en écharpe), av samtliga
riddare utom av dem, som tillhörde andliga ståndet
el. den högre ämbetsmannakåren (noblesse de
robe), vilka fortfarande skulle bära sina
ordenstecken om halsen, en sautoir. Denna förordning
blev normgivande för den följande utvecklingen
i de flesta länder.
Själva ordenstecknen fingo mot slutet av
1500-talet den korsform av olika typ —
malteser- el. johanniterkors, georgskors,
mantuanskt kors, andreaskors,
patriarkkors —, som de sedan bibehållit;
de utfördes i guld, silver och emalj, stundom med
inslag av juveler (”briljanter”) och försågos ofta
med o:s devis el. andra sinnebilder. Den franska
Helgeandsorden gav även uppslaget till den
speciella form av ordenstecken, som kallas
kraschan (plaque). Dess utveckling har gått över
de först på mantlar och slängkappor broderade
och fastsydda ”bröststjärnorna”, ofta av
ansenliga dimensioner, till vår tids som regel mindre,
frisittande kraschaner av metall.
Statsordnarnas ursprungliga exklusivitet gjorde,
att de saknade indelning i klasser el.
grader. Så är alltjämt fallet med den förnämsta
o. i de flesta stater, de s. k. suveräna el.
stora o., t. ex. de förut nämnda äldsta
stats-ordnarna och den svenska Serafimerorden.
Franska militära S:t Ludvigsorden var (1693) den
första statsorden med klassindelning (3 kl.). Nu
förekomma vanl. 1 å 2 klasser av r i dd a r
graden och 1 el. vanl. 2 klasser av
kommen-dörsgraden, vartill kommer storkors, i
Sverige kommendör med stora
korset; av danska Dannebrogsorden finns som grad
över storkors storkommendör. Vidare
förekomma, t. ex. av franska Hederslegionen, o
f-f i c e r och storofficer som klasser mellan
riddare och kommendör, resp, mellan kommendör
och storkors. Samtliga tyska och ryska m. fl.
europeiska o. hade dock före 1917/18, i likhet med
förhållandet i flera utomeuropeiska länder, endast
en grad el. riddargraden, vars ev. flera klasser
motsvarade resp, kommendörs- (och
riddar-)klasser hos andra o. — Flera ordensförläningar
medföra a d e 1 s k a p el. höga titlar, särsk.
vanligt i England och tidigare i Italien och Ungern,
el. andra förmåner, ss. sociala, t. ex. franska
Hederslegionen, pensioner, etc. — I stort sett kan
man bland o. särskilja a) sådana, som utdelas åt
medl. av ännu existerande andliga
riddar-ordnar, t. ex. Johannit- el. Malteserorden, där
dock medl.-skapet ofta är mera formellt och
or-densdekorationen huvudsak; b) s. k. fö
r-tj änstordnar, som utdelas på gr. av
förtjänst i en el. annan riktning och utgöra
huvud
delen av vår tids o.; flera av dem kunna även
tilldelas kvinnor, t. ex. franska Hederslegionen,
brittiska Viktoria- och Imperieordnarna, norska
S:s Olavsorden, den forna polska Polonia
resti-tuta, Finlands vita ros’ o. och Finlands lejons o.,
belgiska Leopoldsorden; även i Sverige och
Danmark tilldelas på sistone kvinnor o.; c) h u
s-ordnar, som urspr. avsetts endast för medl.
av ett furstligt hus och dess spec. betrodda men
sedan fått sitt tillämpningsområde betydligt
utvidgat; d) alla de mer el. mindre ”demokratiska”
och nya krigsdekorationer, heder
s-och minnestecken etc., som ofta tangera
begreppet medalj. Härtill komma den ovan
nämnda gruppen av ”suveräna” o. samt den
svenska, fullst. unika Karl XIII :s-orden. Några
länder utdela ordensdekorationer endast till
utlänningar, t. ex. (före 1939) Tjeckoslovakien, under
senare år Mexico, Argentina och Chile; så är
även fallet med vissa o. i andra länder.
Dessa o:s organisation har givetvis
växlat från tid till tid och från land till land, även
om vissa gemensamma drag kunna konstateras.
— Ordensdekorationerna skifta
självfallet också i utseende, men även därvidlag kunna
vissa allmänna drag konstateras. Riddar- och
of-ficerstecknen — ”officer” bär särskild bouton el.
knapp på ordensbandet — äro i de flesta
stater (det gäller f. ö. även övriga, högre
ordenstecken) uppbyggda på det kristna korset, i
varierande utformningar, i regel av guld el. silver
med inslag av emalj samt oftast burna i ett
vatt-rat sidenband av varierande färg på v. sidan av
bröstet. Kommendörstecknet av 2:a klassen
(graden) utgöres i allm. av ett förstorat riddarkors,
som bäres i ett bredare band om halsen (en
sautoir), kommendörstecknet av i:a klassen av 2:a
klassens dekoration jämte den s. k. mindre
kraschanen el. plaquen, vanl. ett större, fleruddigt
silverkors (”bröststjärna”) utan band
(korsar-marnas längd nära 10 cm) samt utan de
utsmyckningar, spec. mellan korsarmarna, som i regel
finnas hos storkorset, till vilket dessutom hör ett
brett, från endera axeln till motsatta höften
gående band med vidfäst kommendörsstj ärna (en
écharpe). Vid särsk. högtidliga tillfällen bäres
stundom den konstrikt sirade kedjan av guld och
emalj som storkorsdekoration över axlarna (en
collier). Ibland utdelas en o., som uttryck för
särskilt erkännande, med briljanter, eklöv el.
krans. O. kunna även, vid mindre solenna
tillfällen, bäras i miniatyr el., till vardagsdräkt,
ersättas av bandrosetter, knappar och
(smala) band (det sistn. spec. till uniform).
— O. utdelas numera med vissa undantag över
hela den civiliserade världen. Schweiz torde vara
ett av de få länder, som aldrig haft någon form
av ordensväsen. De brittiska dominions sakna i
likhet med U.S.A. o. i vanlig mening men ha
under 2:a världskriget infört ett vidlyftigt
medaljväsen, varibland förekomma vissa om o.
påminnande dekorationer, t. ex. U.S.A:s Legion of
Merit (1942). Till 1933 var Järnkorset enda
gemensamma ordensdekoration i Tyska riket;
därefter ha andra tillkommit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
