- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 16. Nomader - Payen /
557-558

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orfeus - Orficism - Orfiker - Orfordmetoden - Organ - Organdi(n) (organdy) - Organisation - Organisatör - Organisera - Organisk - Organiska artiklarna - Organiska föreningar - Organisk kemi - Organisk sjukdom - Organiskt hjärtfel - Organism - Organist - Organogen, organogena bildningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

557

Orficism—Organogen

558

O. ej förmådde avhålla sig därifrån, måste
Eury-dike återvända till de dödas värld. Skilsmässans
ögonblick är framställt i en gripande relief från
Feidias’ tid. O. blev söndersliten av trakiska
menader vid Dionysos’ fest. O. gäller som
stiftare av orficismen (se d. o.). I katakomberna
förekommer ofta bilden av den bland djuren
musicerande O.; de kristna sågo säkerligen däri
en bild av fridsfursten. Numera hålles sagan
om O. levande framför allt genom två berömda
musikverk, Glucks opera ”O.” och Offenbachs
operett ”O. i underjorden”; den har även
behandlats i Haydns nyupptäckta opera ”O. och
Eurydike”.

Orficfsm [år-], en efter dess mytiske
stiftare Orfeus (se d. o.) benämnd religiös rörelse,
som blomstrade i det gamla Grekland, särskilt
i Ättika, och i de grekiska kolonierna i s.
Italien under 500-talet f. Kr. O. är en
egendomlig förening av den lagiska och den mystiska
riktningen i grekisk religiositet och är den första
bokreligionen. Dess i mytologisk form inklädda
läror började med världens uppkomst ur en
första princip, ”Tiden, som aldrig åldras”.
Medelpunkten var myten om hur barnet Dionysos
(Zagreus) dödades av titanema, som slukade
dess lemmar och till straff brändes till aska av
Zeus’ blixt. Ur askan formades människan, som
således bär inom sig både den onda, titaniska
naturen och något av den goda, gudomliga.
Människans uppgift är därför att genom reningar och
asketiskt levnadssätt undertrycka sin onda natur.
Om hon lyckas häri, når hon salighet i det andra
livet, men de som ej renats, få ligga i
underjordens smuts. Orfikerna bildade en sekt,
som efter perserkrigen råkade i missaktning. Den
väckte emellertid genklang hos män som
Pinda-ros och Platon. O. har haft djupgående
betydelse för religionsutvecklingen, t. ex. i
skildringen av helvetesstraffen. En rik men förlorad
litteratur tillskrives Orfeus och orfiska författare;
de bevarade skrifterna tillhöra senare tid
(”Or-phicorum fragmenta”, utg. av O. Kern, 1922). —
Litt.: M. P:n Nilsson, ”Geschichte der
griechi-schen Religion” (2 bd, 1941—50), ”Grekisk
religiositet” (1946).

Orfiker [å’r-], se Orficism.

Orfordmetoden [å’fad-], se Nickel.

Orgän (grek. o’rganon, verktyg). 1) (Zool.)
Eg. kroppens verktyg, alltså de enstaka delar,
som uträtta en funktion och genom vilkas
samarbete och växelverkan varelsens (organismens)
liv uppehälles. Man urskiljer vegetativa
och a n i m a 1 a o. Till de förra höra
närings-upptagningens och fortplantningens o., till de
senare nervsystem, sinnesorgan, skelett och
muskelsystem. —• 2) Röst, stämma. — 3) Person,
som talar, skriver å annans vägnar. — 4)
Tidning, som förfäktar en persons, ett partis o. s. v.
åsikter.

Organdi(n) (förr stundom organ dy), tunt,
täml. glest, starkt appreterat bomullstyg, använt
huvudsaki. till klänningar, förr även till
damunderkläder.

Organisation (av organ, se d. o.),
bildan

det el. ordnandet av delar på sådant sätt, att de
kunna utöva inbördes växelverkan; tillståndet hos
någonting organiskt el. organiserat, inre daning
el. anordning, invärtes byggnad, inrättning;
förening av individer för ett enhetligt ändamål i
planmässig och praktisk arbetsfördelning. — Adf.:
Organisatorisk, som avser el.
åstadkommer organisation.

Organisatör, person, som organiserar el. har
förmåga att organisera.

Organisera, åstadkomma organisation (se
d. o.); ändamålsenligt inrätta och ordna; göra
någon till medlem av en organisation.

Organisk, försedd med organ; levande; som
hör till djur- el. växtriket.

Organiska artiklarna, en fransk lag av 1802,
vilken kraftigt hävdade statens uppsiktsrätt över
kyrkan.

Organiska föreningar, numera sådana
föreningar, som innehålla grundämnet kol, dock
räknas de enklaste, med endast 1 atom kol, ss.
koloxid, kolsyra och cyanvätesyra, samt även de
senares salter och karbiderna till de oorganiska
föreningarna.

Organisk kemi, se Kemi, sp. 203.

Organisk sjukdom, sjukdom, vid vilken ett
organiskt underlag finnes el. måste presumeras.
Motsatsen skulle vara s. k. funktionell
s j u k d o m, där den anatomiska strukturen
skulle vara intakt och det sjukliga skeendet utspela
sig uteslutande i funktionen. Även om alla
sjukdomar måste anses som organiska i den meningen,
att de ha ett organiskt underlag, har indelningen
dock visat sig fruktbar, spec. då det gäller
nervsystemet.

Organiskt hjärtfel, se Hjärtsjukdomar, sp.
376 f.

Organi’sm. (Biol.) En levande varelse,
betraktad som en helhet för sig, en växt, ett djur. Se
Liv 1).

I filosofien brukas o. icke endast i biologisk
betydelse; o. säges vara ett väsen, där delarna
inbördes liksom även delarna och det hela
ömsesidigt betinga varandra. Samhället, staten, ja,
hela universum betecknas i vissa teorier som
organismer.

Organfst, vid kyrkan anställd tjänsteman, som
vid gudstjänsten utför orgelmusik. I Sverige
omtalas o. på 1300-talet. Då orglarna ännu
på 1500-talet voro sällsynta, nämnas skickliga o.
endast från huvudstaden. De flesta synas ha
kommit från Tyskland, bl. a. släkten Düben. Mot
1600-talets slut fingo även stiftsstäderna
betydelse, och under 1700-talets förra hälft voro
dom-kyrkoorganisterna i allm. driftiga och dugande
musikledare, som även utbildade o. för
landsortens kyrkor. Denna uppgift blev med 1800-talet
fast praxis, och en o. borde ha fått examen hos
en stiftsorganist, innan han anställdes. För den
högre organistutbildningen sörjde Mus. akad.,
sedan 1818 särskild lärare i orgelspel anställts.
Enligt k. f. av 1882 och 1894 kan organisttjänst
förenas med folkskollärarbefattning.

Organogen [el. -jè’n]* organogéna
bildningar, de skiktade (sedimentära) bild-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffp/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free