Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Organogen, organogena bildningar - Organografi - Organoida svulster - Organon - Organoterapi - Organsin - Organsystem - Organtvång - Organum - Orgasm - Orgel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
Organografi—Orgel
560
rungar, som tillkommit genom organismers
verksamhet el. uppbyggts av fragment av organismer.
P Organografi, läran om växternas organ med
hänsyn såväl till deras byggnad som till deras
funktion. Jfr Botanik.
Organoida svulster, med., svulster,
sammansatta både av stödjevävnad med blodkärl och av
epitelvävnad. De likna ofta körtlar, t. ex.
kräftsvulsterna.
Organon [å’r-] (lat. o’rganum), medeltidens
flerstämmiga musik med kvint- el. kvartparalleller
(”parallellorganum”) el. en vilande stämma samt
en stigande och fallande (”liggande o.”). O.
hade sin glanstid på 900—:n oo-talet men ersattes
sedan av discantus (motrörelsen). Den lat.
pluralformen organa var under medeltiden
beteckning för orgel.
Organoterapi, sjukdom sbehandling, varvid som
läkemedel nyttjas preparat av det organ, vars
normala funktionsduglighet är nedsatt (t. ex.
sköldkörteltabletter vid underfunktion i sköldkörteln).
Organsin, ett råsidengarn, spec. använt som
varp. Tråden består av 3 å 5 individuellt
försnodda grège-trådar, vilka sammantvinnas hårt.
Organsystem, biol., sammanfattningen av
sådana organ, som inbördes ha liknande funktioner,
t. ex. nervsystemet (hjärnan, ryggmärgen och
samtliga nerver).
Organtvång innebär, att vid köttbesiktning
lungor, hjärta och lever, för kor även juver,
jämte till dessa organ hörande lymfkörtlar skola
åtfölja köttet, organiskt förenade med detta.
Kött av svin och häst skall därjämte åtföljas av
huvud, kött av större nötkreatur än kalv av
underkäkar och tuggmuskler.
O’rganum, lat., se Organon.
Orga’sm (grek, orgasmo’s, uppmjukning, av
or-ga’zein, uppmjuka), sexuell utlösning, den högsta
vällustkänslan under samlaget, hos mannen till
tiden sammanfallande med sädesutgjutningen, hos
kvinnan med uttömningen av bartholinska
körtlarnas sekret.
Orgel (grek. o’rganon, verktyg),
musikinstrument, där tonen alstras genom luft, som medelst
bälgar inblåses i luftlådan, varifrån den genom
registerandragen och tangentmekanismen får
tillträde till piporna. Man skiljer mellan tre
huvuddelar: luftverk, regerverk och pipverk.
Luftverket omfattar bälgarna, som frambringa
luftströmmen, och luftkanalerna, som leda luften till
luftlådan. Den enklaste formen av bälg är faltbälgen,
som förekommer i två typer: enkel och dubbel;
en annan är kubbälgen; mest komplicerad är
ma-gasinbälgen, vilken numera undanträngt de andra.
Regerverket överför genom mekanisk, pneumatisk
el. elektrisk ledning till o:s inre samtliga för o:s
behandling avsedda rörelser. Regerverkets
huvudsakliga delar äro: spel- (ventil-) regering
(traktur), register- (andrags-) regering (registratur),
koppel, kombinationer (kollektiver) och
svällme-kanismer. När tangenterna nedtryckas, öppnas
spelventilema, så att luften pressas upp i
kan-cellerna. Genom registrens (”sleifernas”)
andra-gande går luften sedan från kancellerna till
piporna. Spelventilerna stå i förbindelse med
Skiss över en kyrkoorgels uppställning.
Medelst en elektrisk fläkt fylles magasinsbälgen (r)
med luft, som i huvudkanal och bikanaler föres till de
olika manualernas luftlådor (2—ö; pipverken på
luftlådorna ej markerade) och till pedalens luftlåda (7).
Bälgarna under luftlådorna äro regulatorer, i vilka
lufttrycket reduceras till för de olika klaviaturerna lämpligt
tryck. Från fläkten leder en kanal (5) via en
regulator till högtrycksverket. Pipverken för luftlådorna 5
och 6 stå i ett gemensamt skåp (svällverk), försett med
luckor, som kunna öppnas och slutas för crescendo,
resp, diminuendo.
tangenterna genom en utväxlingsmekanism
(abstrakter, veliar, pumpettrådar m. m.). Sleifen står
genom en särskild mekanism (registerstänger
m. m.) i förbindelse med andragsknappen, som är
anbragt vid klaviaturen. Till denna senare höra
manual (för händerna) och pedal (för fotterna).
Antalet manualer kan växla (i—5; vanl. 2 el. 3
i medelstora o.). Pipverket omfattar de delar, där
tonen direkt frambringas. Piporna indelas i
labial-pipor (även kallade flöjtverk; lat., labium, läpp)
och tungpipor (rörstämmor och tungstämmor).
Jämte oktavpipor finnas även mixturer, som ange
kvinten el. tersen (ibland septiman) samtidigt. De
viktigaste labialstämmorna äro principalerna.
Upptill täckta pipor (”gedackter”) klinga en oktav
lägre än de öppna av samma längd. Piporna äro
antingen av trä (i fyrkantig form) el. av metall
(runda). Konsten att färgrikt och omväxlande
använda och blanda stämmorna kallas registrering.
Intonationen är konsten att ge varje pipa den
rätta klangkaraktären, tonhöjden och tonansatsen.
Genom koppel kunna manualer och pedaler
förbindas med varandra. Genom pneumatiska
maskiner fås olika kombinationer (”kollektiver”) av
hela registergrupper samt crescendo och
diminuendo (”registersvällare”). I elektrisk o. har man
genom elektricitet underlättat el. avlägsnat de
vidlyftiga utväxlingsmekanismerna. På elektrisk
väg har man även förbundit spelbordet med en
altarorgel framme i koret. Även kan en liknande
o. anbringas på kyrkans vind (fjärrverk, ekoverk).
Dessa kunna således spelas från stora o:s
spelbord. Orgeltramparen (”kalkanten”) ersättes
numera i större orglar av motorer.
O:s historia kan följas tillbaka till omkr. 200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
