Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Orienteringslöpning - Orienteringstävlingar - Orientexpressen - Oriflamme - Origanum - Origenes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
563 Orienteringstävlingar—Origenes 564
under försommaren. Banan i sin helhet må
angivas vid starten utom vid DM och
därmed jämförlig tävling, då banan delgives
sträckvis. Vid DM o. a. allmän tävling indelas
löparna i olika klasser: seniorer, 20—34 år
(banan 10—12 km), juniorer, 17—19 år (6—7 km),
oldboys yngre, 35—42 år (8—10 km), äldre, över
42 år (6—8 km), veteraner 50 år och däröver
samt damer, över 16 år och pojkar t. o. m.
16 år (4—6 km). Deltagarna starta en och
en med minst 1 min. mellanrum.
Kontrollstation och mål skola med ledning av
kartan otvetydigt kunna fastställas i terrängen.
De skola vara tydligt utmärkta med röd flagga
el. dyl. (efter mörkrets inbrott med färgad lykta).
De medförda kontrollkorten skola påtecknas av
kontrollanterna och avlämnas vid målet. Båt o. a.
fortskaffningsmedel få ej begagnas. — Dräkt
och utrustning äro valfria, dock får endast karta,
som anvisats av ledningen, användas. Karta och
kompass skola medföras; dessutom lämpligen
blyerts, visselpipa och klocka samt vid o. i
mörker ficklampa (pannlampa). O. kan anordnas som
individuell tävlan och som lagtävlan. Lag kan
bestå av 3—5 man, varvid sammanlagda tiden är
avgörande. — Varianter av o. äro poäng-,
punkt-och linjeorientering. Vid poängorientering
skall tävlande finna största möjliga antal av de
utsatta kontrollerna (10—20), som allt efter
svårighetsgraden ha olika poängvärden, överskriden
maximitid medför poängavdrag.
Punktorientering sker längs en snitslad bana med
kontroller, som skola inprickas på utlämnat
kartkort. Fel i millimeter på kortet, omräknade i
minuter, läggas till löptiden.
Linjeorientering skiljer sig från vanlig o. däri, att en på
kartan inritad linje måste följas. Här finnes s. k.
hemliga kontroller med el. utan kontrollanter. I
senare fallet skall tävlande vid målet angiva antal
och beskaffenhet av kontrollerna. Begångna fel
åsättas poäng, som läggas till löptiden.
O. på skidor (skidorientering) förekom i
armén från början av 1900-talet, upptogs
småningom även av civila föreningar och hade 1915
—20 delvis stor anslutning. Då löpningen på gr.
av de vägledande skidspåren ofta blev chansartad,
avtog intresset för densamma. Olägenheterna
minskas dock vid skarföre, vid rikt förgrenat
vägnät och vid gemensam start i mörker. Sedan
1950 kan man f. ö. konstatera ett nyväckt
intresse för denna idrottsgren.
Orienteringstävlingar, tävlingar, där prov på
färdigheten i terrängorientering ingår som
huvudmoment. De kunna anföras utan och i
förening med förflyttning. Till de förra hör den
militära idrottsgrenen orientering inom
synkretsen, där de tävlande från en god
utsiktspunkt få ett antal terrängföremål utpekade
el. eljest angivna samt en viss tid att anteckna
föremålets namn (läge) på kartan. Ev. fel
uppmätas på kartan och uträknas i procent av
avståndet till resp, föremål. Felprocentsumman
avgör placeringen. Varianter härav finnas. O.,
kombinerade med förflyttning, avse dels att uttaga
och hålla en viss kompassriktning från en plats
till en annan i betäckt terräng, s. k. o r i e n t
e-ringsmarsch, dels att snabbast möjligt över
en el. flera kontroller uppnå ett på kartan
angivet mål. Hit höra orienteringslöpning
till fots och på skidor (skidorientering),
orien-teringsritt, budkavlelöpning till
fots och på skidor, cykelorientering
samt o. med motorfordon. Även o.
(na-vigeringstävling) för motorbåtar
nattetid och i oprickade farleder förekomma.
Orientexpressen, benämning på expresslinjer
från Ostende och Calais till Sydösteuropa.
Oriflamme [årifla’m], fornfransk riksfana,
urspr. klostret Saint-Denis’ kyrkofana, som från
1124 plägade hämtas av de franska konungarna,
då de drogo i fält. O. bestod av en röd duk,
beströdd med stjärnor el. gyllene flammor och fäst
vid en förgylld stång.
Ori’ganum, bot., se Mej ram.
Orfgenes, den mest lysande teologen inom
den österländska kyrkan (f. omkr. 185 i
Alexand-ria, d. 254), lärjunge till Clemens Alexandrinus
och efter honom ledare av den högt ansedda
ka-teketskolan i Alexandria. Fördriven därifrån,
vistades han de båda sista årtiondena av sitt liv i
Caesarea i Palestina. Av O:s många arbeten
märkas bibelverket ”Hexapla”, den
dogmatiskfilosofiska skriften ”De principiis” samt det stora
apologetisk-polemiska arbetet ”Contra Celsum”.
O:s historiska betydelse består framför allt
däri, att hos honom två skilda andliga världar,
den kristna och den platonsk-hellenistiska, mötas
och på ett egendomligt sätt flyta samman med
varandra. Han vill icke prisge något av
kristendomen, är kyrklig teolog och bibelteolog men på
samma gång platonsk filosof. Denna dubbelhet
betyder icke endast, att han gjuter det kristna
innehållet i den grekiska bildningens former, utan
han lever faktiskt med inom de båda motsatta
religiösa världarna. Han är av fullaste
övertygelse kristen men lika helt platoniker. Detta blev
honom möjligt genom den allegoriska
tolkningsmetoden, enl. vilken man bakom varj e
skriftens ord har att söka en djupare liggande
andlig mening. Så kunde han uppfatta den
pla-tonska åskådningen såsom kristendomens fördolda
andemening. Träffande har O:s yngre samtida,
den nyplatonske filosofen Porfyrios,
karakteriserat honom sålunda: ”Hans yttre liv var en
kristens, men i sin åskådning om tingen och om
gudomen helleniserade han och inlade grekernas
föreställningar i de främmande myterna”. O:s
tänkande behärskas av det inom den senantika idealistiska
filosofien vanliga schemat: 1) alltings
utströmmande från Gud; 2) alltings återvändande till
honom. O:s mångfaldiga avvikelser från
traditionell kristendomsuppfattning — t. ex. tanken om
skapelsens evighet, om själarnas preexistens och
preexistenta syndafall, om den materiella världen
såsom en straff- och korrektionsanstalt,
frälsningen såsom ett successivt förandligande, den
asketiska etiken, läran om alla själars slutliga
återförande till Gud (apokatastasis) — sammanhänga
med hans försök att inpressa kristendomen i detta
främmande antika tankeschema.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
