Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oslo - Järnvägar, hamn - Näringar - Tidningar - Litt. - Oslo bispedöme - Oslofjorden - Oslofältet, Kristianiafältet - Oslokonventionen - Oslostaterna - Oslo universitet, Universitetet i Oslo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oslo bispedömme—Oslo universitet
627
nen (Vestfold-, Numedals- och Sörlandsbanorna).
De elektriska förstadsbanorna ha en sammanlagd
längd av 82 km. Från O. utgå c:a 60 busslinjer.
O. har flygförbindelse med kontinenten. O:s
spårvägar ha en längd av 43 km (1948),
omni-buslinjerna av 37 km. Holmenkollbanen går som
underjordisk från Majorstuen till
Nationaltheat-ret. — O:s hamn hade (1949) en samlad
kajlängd av 12,186 m vid 2,5—10 m djup, varav
7,163 m för oceangående fartyg och 1,758 för
fjord- och lokalbåtar. Från Grönlibrygga
försiggår exporten av pappersmassa och papper. På
Sörenga finnas upplag för trävaror och kol samt
ligger Felleskjöpet. Paulsenbrygga tjänar som
oljehamn. Vid Björvika ligger Nylands mek.
verkstad (varv). På Akershusneset ligga det
privatägda O. havnelager, O. havnesilo samt
pi-rarna I, II och III. Den första av dessa hyres
av Norske Amerikalinje a/s. I Pipervika nedanför
Akershus lägga linjefartygen på in- och utlandet
till. Innerst i Pipervika finnas flera små pirar
för fjordtrafiken. V. därom ligga Akers mek.
verkstad, den nya Filipstadbrygga och en stor
bananmogningsanstalt. Nya kajer äro anlagda
runt Sjursjöya vid foten av Ekeberg. O:s hamn
anlöptes 1950 av 25,000 fartyg om tills. 533.451
registerton (inkl, fjord- och lokaltrafik).
Näringar. O. är Norges största industristad.
Det samlade produktionsvärdet uppgick 1949 till
1,735 mill. no. kr el. c:a Vs av Norges totala
industriproduktion. Industrien är huvudsaki. inriktad
på produktion av konsumtionsvaror. Den
viktigaste grenen är livs- och nj utningsmedelsindustrien,
som svarar för Vs av produktionsvärdet. De
flesta av Norges tobaks- och chokladfabriker
äro förlagda till O. Järn- och metallindustrien
(mekaniska verkstäder och skeppsvarv) samt
beklädnadsindustrien svara för vardera Ve av
produktionsvärdet. Grafiska industrien spelar en
viktig roll. Även i O:s omgivningar finns mycken
industri. O. är Norges största handelsstad och
främsta importhamn. Exporten är mindre
betydande. Importen består mest av
konsumtionsvaror samt fartyg. Viktigaste
exportvaror äro pappersmasa och papper. O. är
Norges viktigaste skeppsredarstad.
Hemmahörande handelsflotta bestod 1951 av 363 motorfartyg
(om minst 100 ton) och 192 ångfartyg med resp.
1,7 mill. och 542,712 registerton. Största rederi
är Fred. Olsen (särsk. linjeångare i europeisk
fart). Wilhelmsens rederier ha kontor i O. men
äro registrerade i Tönsberg.
Tidningar. Av dagliga tidn. utkomma i O.
Af-tenposten (höger), Arbeiderbladet
(socialdemokratisk), Morgenbladet (höger), Morgenposten
(opolitisk), Dagbladet (vänster), Norsk tidend
(vänster, på nynorska), Nationen (bondepartiet),
Verdens Gang (opolitisk, närmast ”radikal”),
Vårt land (opolitisk) och Friheten (kommunistisk).
Litt.: A. Helland, ”Topografisk-statistisk
be-skrivelse over Kristiania” (3 bd, 1917—18); H.
Hals, ”Fra Christiania till Stor-O” (1929); E.
Bull, ”O. historie” (1931); A. Arstal, ”O.
By-leksikon” (1938); ”Statistisk årbok för O. by”
(1949); ”Generalplan for O.” (1950).
628
Oslo bispedömme (förut K r i s t i a n i a
stift) omfattar östfold, Akershus och Oslo
fylken; 9,541,62 km2; 765,820 inv. (1946).
Oslofjorden [-fjöran], förr Krist
iania-fjorden, omkr. 100 km lång nordlig vik av
Skagerak i östlandet, Norge. Vid mynningen
Færder fyr. O. är Norges mest trafikerade fjord
och hålles genom isbrytare vintertid öppen in till
Oslo.
Oslofältet, Kristianiafältet, geol.,
område, beläget mellan östsidan av Oslofjorden och
en linje från Langesund-Skien i n. n. ö. till
trakten av Mjösa. Från urberget avskiljes det på
båda sidor genom förkastningar med en
språng-höjd av flera tusen meter. O. består huvudsaki.
av paleozoiska bergarter, såväl sedimentära som
eruptiva. De kambrosiluriska sedimenten ha under
den kaledoniska orogenesen blivit starkt veckade
i O:s n. del, men veckningarna dö ut mot s. De
veckade lagren ha eroderats ned till i det
närmaste ett peneplan, och ovanpå detta avlagrades
i början av permperioden ånyo sedimentserier,
bestående av konglomerat, grå och röda skiffrar
samt sandstenar med sötvattensfossil. Under denna
tid begynte även en livlig vulkanisk verksamhet,
varvid stora lavamassor trängde fram och bredde
ut sig över sedimenten, och samtidigt började
även förkastningarna i O. att anläggas.
Ytberg-arterna i O. utgöras av basalter och
rombpor-fyrer. De magmor, som stelnat under markytan,
påträffas nu som djupbergarter i stora massiv
och som gångbergarter. På ett flertal ställen ha
malmmineral bildats. I O. finnas slutl. sediment,
som äro yngre än de fossilförande underpermiska
lagren, bestående av sandsten mellan bankar av
rombporfyr. O. har blivit känt först och främst
genom W. C. Bröggers arbeten, vilka varit av
stor betydelse för den moderna petrografien.
Oslokonventionen, se Oslostaterna.
Oslostaterna, de stater, Sverige, Norge,
Danmark, Finland, Belgien, Nederländerna och
Luxemburg, som i dec. 1930 i Oslo slöto den s. k.
Oslokonventionen. O. förbundo sig att i
förväg underrätta varandra om tillämnade
tullförhöjningar i syfte att sålunda bereda tillfälle
till konsultationer under hänsynstagande av
ömsesidiga ekonomiska intressen. — Även en viss
politisk samverkan, särsk. i frågor rörande N. F.,
förekom på 1930-talet mellan regeringarna inom
denna 7-stats-grupp.
Oslo universitet, off. Universitetet i
Oslo, grundades 1811. Univ:s officiella namn
var ända till 1939 Det kongelige Frederiks
universitet men blev s. å. ändrat till det nuv. Den
stilfulla huvudanläggningen (arkitekt C. H.
Grosch; se bild vid denne) vid Karl Johans
gate togs i bruk under första hälften av
1850-talet. Tack vare en privat donation
försågs mittbyggnaden 1911 med en aula, särsk.
bekant för sin utsmyckning med målningar
av Edv. Munch. Bland nyare byggnader kan
nämnas universitetsbibl. (Drammensveien 42
B), som blev färdigt 1913 och därefter utvidgats
flera gånger. På Blindern n. om Oslo uppfördes
på 1930-talet Farmasöytisk institutt, Instituttet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
