Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ovidius, Publius Ovidius Naso - Ovidukt - Oviedo - Ovifakjärnet - Oviken - Oviksfjällen - Ovipara - Ovis - Ovotestis - Ovovivipara - Ovula - Ovulation - Ovulum - Ovum - Oväderscentrum - Oväld - Ovärdighet - Oxalat - Oxalis - Oxalsyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
673
O vidukt—O xalsyra
674
som slutade med förvisningen av lulia d. y.,
Augustus’ dotterdotter, vars avlägsnande från
Rom sannolikt berodde på bristerna i hennes
vandel. O:s böner om straffets efterskänkande el.
mildring lämnades av Augustus och hans
efterträdare obeaktade, och O. dog i
förvisningsortens ödslighet.
O. var av den augustinska tidens skalder den
produktivaste. Hans tidigare diktning sysslar med
erotiska ämnen. Hit höra hans ”Amores”, som i
elegiska distika, det av O. mest använda
versmåttet, behandla växlande erotiska temata,
vidare ”Heroides”, en samling fingerade brev från
sagans hjältinnor till deras älskade, några
beledsagade av svarsbrev. Till de erotiska dikterna
ansluta sig ett par arbeten av didaktisk karaktär,
näml. ”Ars amatoria” (Kärlekslära) i 3 böcker,
utg. 2 e. Kr. ff., och ”Remedia amoris”
(Kär-leksbot). Före sin förvisning utgav O. även
”Fasti”, en poetisk kommentar till den romerska
festkalendern (ofullb.), samt ”Metamorphoses”
(Förvandlingarna), en sagosamling i 15 böcker
på hexameter. Efter förvisningen skrev han
”Tristia” (Sorgedikter) i 5 böcker, skildrande
landsflyktens lidanden, och de därmed likartade
”Epistulae ex Ponto”. Härutöver äro några
mindre dikter av O. bevarade. Ett numera
förlorat, i forntiden berömt arbete var tragedien
”Medea”.
O:s produktion är av ojämnt värde. Dess bästa
egenskap är den förträffliga formen, som gör
den ofta mötande retoriska omständligheten
mindre tröttande. Men man saknar i O:s diktning
personlighetens tyngd och bestämda prägling. Till
innehållet verkar det mesta av ”Amores” tomt
och livlöst; mer lyckad är ”Ars amatoria”, över
vars slippriga ton, en icke oviktig orsak till
kejsarens missnöje, han sedermera uttalade sin ånger.
”Tristia” griper läsaren genom ett trovärdigt
återgivande av skaldens stämning i olyckans
dagar. Högst bland O:s dikter stå hans
”Metamorphoses", ett lysande kraftprov, som haft stor
betydelse för renässansens diktare och konstnärer,
övers.: ”O:s metamorfoser” av Adlerbeth (ny
uppl. 1862); ”Amores” (1897), ”Ars amatoria”
(1921—23) och ”Fasti” (1924 ff.) av E. Janzon.
Ovidu’kt, äggledare, se Könsorgan, sp. 206.
Oviedo [å<ojä’Öå]. 1) Provins i Spanien,
utmed Biscayabukten, ung. motsv. landskapet
Astu-rien; 10,895 km2, 909,000 inv. O. är en av
Spaniens mest industrialiserade provinser.
2) Huvudstad i O.i), 25 km från kusten, c:a
230 m ö. h.; 107,000 inv. O. antikens Ove’tum,
var 792—924 konungariket Asturiens huvudstad.
Centrum för Asturiens kol- och
järnmalmsbrytning; har finnas bl. a. järn-, textil-,
marmor-och läderindustri. Det forna benediktinklostret
La Vega är nu vapenfabrik. O. nar univ., gr.
1604, arkeol. museum m. m.
Ovifakjärnet [ä’-]. Vid stranden vid Ovifak på
ön Disko vid Grönlands västkust, påträffade A.
E. Nordenskiöld under sin expedition 1870 tre
större block och talrika mindre stycken av
nickel-haltigt gediget järn. Det största blocket (c:a
22 ton) finnes uppställt utanför Riksmuseet i
NF XVI — 22
Stockholm, de två mindre (6,5, resp. 4 ton)
överlämnades till Köpenhamns och Helsingfors univ.
Nordenskiöld tolkade dessa järnblock som
meteoriter, vilka nedfallit vid den tid, då basalten
här utbröt. Efter undersökningar av framför
allt Carl Benedicks (i ”Jernkontorets annaler”,
124, 1940) ha emellertid såväl blockens telluriska
ursprung som deras uppkomst klarlagts. Basalten
innehåller rikligt med nickelhaltig magnetkis,
som vid basaltmagmans framträngande reagerat
med de kolbäddar, som genombrutits. Företeelsen
kan alltså karakteriseras som en masugnsprocess
i naturen.
Oviken, sn i Jämtlands v. domsaga, mellan s.
Storsjön i ö. samt Lunndörren och
Härjedalsgrän-sen i v.; 886,05 km2, 1,995 inv. (1953). Närmast
Storsjön tättbefolkad jordbruksbygd (på silurisk
berggrund), i v. kantad av öde skogs- och
myrmarker; nordvästra O. upptages av Oviksfjällen
(se d. o.), Flatfjället och Dörrsjöfjället. 2,314 har
åker. Delvis medeltida kyrka, som stod öde 1905
—1932. Ingår i O:s och Myssjö pastorat i
Härnösands stift, Undersåkers kontrakt. Utgör tills, m.
Myssjö storkommunen O vi ken; 1,203,75 km2,
3,069 inv. (1953).
Oviksfjällen, fjällmassiv i mell. Jämtland, v.
om Storsjön. O. uppbyggas av kvartsit och
uppvisa de för denna bergart karakteristiska
formerna med mjuka, böljande linjer. De uppdelas av
Dammån och dess tillflöden i smärre partier:
Hundshögen, O:s högsta punkt (1,371 m ö. h.),
längst i s., Stor fjället (1,250 m), Öster fjället
(1,172 m), Falkfångar fjället (1,190 m) och
Drommen (1,140 m) i mitten samt Västerfjället (i,i59
m) längst i n. och skarpt avskilt från sistn. grupp
genom den djupa dalgången vid Bydalen. Här
ligger Arådalens turiststation.
Ovipära (av övum, ägg och pa’rere, föda)
kallas de djur, som lägga ägg, i motsats
till dem, som föda ungar (vi vi par a). De djur,
vilkas ägg redan börjat utvecklas före
läggningen, kallas ovovivipara (kräldjur, fåglar,
kloakdjur).
O’vis, zool., se Fårsläktet.
Ovotestis, könskörtel med ovarialvävnad i ena,
testikelvävnad i andra polen.
Ovovivipara, zool., se Ovipara.
Övula, se Äggstock.
Ovulatiön, se Graafska folliklarna.
Ovulum, bot., se Fröämne.
Ovum, lat, ägg. Jfr Ab ovo.
Oväderscentrum, meteor., se Väderlek.
Oväld, opartiskhet. — Adj.i Oväldig.
Ovärdighet, jur., på gr. av vissa moraliska
brister ådömd förlust av befogenhet, som eljest
tillkommer en oförvitlig medborgare. Som en
straffpåföljd kunde i Sverige till 1937 ådömas
o. att inneha vissa ämbeten och
förtroendeuppdrag el. att föra annans talan inför rätta.
Oxalät, kem., se Oxalsyra.
O’xalis, bot., se Harsyreväxter.
Oxalsyra, HO2C . CO2H, en mycket stark
organisk syra. Den förekommer i stor myckenhet
och vanl. bunden i salter i växtriket. Särskilt rika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
