- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 16. Nomader - Payen /
679-680

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxelösund - Oxelösund—Flen—Västmanlands järnväg - Oxelösunds järnverks ab. - Oxenstierna, ätt - Oxenstierna, 1. Nils Jönsson - Oxenstierna, 2. Bengt Jönsson - Oxenstierna, 3. Jöns Bengtsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

679 Oxelösund—Flen—Västmanlands järnväg—Oxenstierna 680

Bergslagen och importerad stenkol. Det omfattar
masugn och koksverk, anlagda 1914, och två
stora maskinglasbruk, anlagda resp. 1928 och
1943—44 för tillgodogörande av lysgasen från
koksverket. De kunna fylla Sveriges hela behov
av fönsterglas. Vidare finnes en av ab.
Centri-fugalrör ägd rörfabrik (c:a 200 arb.) och av
lättare industrier Elektriska ab. Exaktor. O. är
även en uppskattad havsbadanstalt. — Hamnen
kan vid isbildning hållas öppen med hjälp av
isbrytare. Den har en sammanlagd kaj längd av
1,250 m med 9—2,4 m djup. Dessutom har
järnverket en särskild hamn. 1952 ankommo och
av-gingo i O:s hamn 1,570 fartyg om sammanlagt
2,154,049 nettoton. O. är en av Sveriges två
dominerande malmexporthamnar. Importen består
huvudsaki. av stenkol. O. anlöpes av
Ångfartygs-ab. Göta kanals båtar och står genom linjen
Oxelösund—Kolbäck av
Grängesberg—Oxelösunds järnväg i förbindelse med det svenska
järnvägsnätet. I O. finnas tullstation, lotsstation med
lotsuppassning vid O. och Hävringe samt
yrkesskola. Inom stadsgränsen ligger egendomen
Stjärnholm, varifrån O. urspr. avsöndrats (slottet
är nu stiftsgård). — O. lyder under landsrätt
(Nyköpings domsaga). Vi 1953 utbröts O:s stad
ur Nikolai förs, i Nyköping till att utgöra egen
förs., benämnd O:s församling, som bildar ett
pastorat i Nyköpings v. kontrakt, Strängnäs stift.
— Litt.: ”Nikolai sn”, red. av M. Andersson
m. fl. (1945); L. Holmgren, ”En blick på O.”
(i Svenska stadsförbundets tidskr., 1949).

Oxelösund—Flen—Västmanlands järnväg, se
Trafik-ab. Grängesberg—Oxelösund.

Oxelösunds järnverks ab., se Oxelösund.

Oxen (lat. Tåu’rus), stjärnbild på n.
stjärnhimlen, belägen mellan 3 och 6 tim.
rektascen-sion samt mellan ekvatorn och 300 n. deklination.
O. är en stjärnrik konstellation, som omfattar ett
parti av Vintergatan. De för blotta ögat synliga
stjärnornas antal är nära 140. O. innehåller två
av de största och närbelägnaste öppna
stjärnhoparna, Hyaderna och Plejaderna.

Oxenstierna, gammal svensk adel sätt, urspr.
från Småland, senare med stamgods i
Södermanland och Uppland. Äldste kände stamfadern,
Torsten, var fader till bl. a. väpnaren Nils
Torstensson, som nämnes 1335—50. Redan
dennes son riddaren Bengt Nilsson nämnes
som riksråd (1364). Släktens vapen var oxpannan
(ty. Stirn, panna), efter vilken släktmedl. på
1590-talet började skriva sig O. Efter en lysande
blomstringstid under 1400-talet, då ätten var den
obetingat främsta av de unionsvänliga ätterna och
tre riksföreståndare hämtades ur dess led, fanns
vid nya tidens ingång endast en medl. i livet,
nedannämnde 0.6), som vid Erik XIV:s kröning
1561 upphöjdes till friherre. Hans ätt
introducerades 1625 som riddarhusets friherrliga ätt nr 1
O. af Ekaoch Lindö och fortlever alltjämt.
Av hans sonsöner blev O.9) 1651 greve och
stamfar för den ännu levande grevliga ätten O. a f
Korsholm och Vasa, 0.8) erhöll 1645
grevskapet Södermöre och blev stamfar för grevliga
ätten O. af Södermöre, utslocknad 1706. I

grevligt stånd upphöjdes även barn och barnbarn
till 0.10), grevliga ätten O. af Croneborg,
utslocknad på svärdssidan 1803.

1) Nils Jönsson (O.), riksföreståndare
(d. 1450), son till riddaren Jöns Bengtsson, ägde
Djursholm och Frösvik, hade starka klerikala
försänkningar och tillhörde jämte O.2) den
adels-krets, som 1432—34 stödde den kyrkliga
oppositionen mot Erik av Pommern. 1434 deltog han
i upproret mot denne och tillhörde därefter till
1441 den regerande rådskonfederationen. Under
Kristofer av Bayern var han efter 1445 medl. av
riksföreståndarkollegiet, som regerade riket i
konungens frånvaro. Jämte O.2) valdes han efter
kung Kristofers död i jan. 1448 till
riksföreståndare och torde ha arbetat för att hans egen son
Erik skulle väljas till konung. Efter Karl
Knutssons konungaval 1448 tillhörde han oppositionen
och berövades s. å. Nyköpings och 1450 Örebro
slott. Till sin död förfäktade han
rådskonstitu-tionalismen gentemot kunglig maktpolitik.

2) Bengt Jönsson (O.), den föreg:s bror,
riksföreståndare (d. omkr. 1450), innehade
fädernegården Salsta, ansågs under konflikten mellan
konung Erik och Uppsala domkapitel 1434
beredd till väpnat ingripande mot konungen,
tillhörde 1434—41 det regerande rådet och slöt sig
1439 till det klerikala rådspartiet, som stödde
Karl Knutsson. Från 1440 var han lagman i
Uppland. Under kung Kristofer var han
konungens hovmästare, riksföreståndare från 1442 samt
hövitsman på Ringstadaholm. Riksföreståndare
1448, bedrev han familj epolitik mot Karl
Knutsson men försonades med denne efter konungavalet
och kvarstod som hovmästare. Som måg till
drot-sen Kristiern Nilsson Vasa förvaltade han det
rika arvet efter denne för sina söners räkning.

3) Jöns Bengtsson (O.), den föregis son,
ärkebiskop, riksföreståndare (d. 1467). Han blev
magister artium i Leipzig 1437, domprost i
Uppsala 1441 och ärkebiskop där 1448. Han blev
ledaren för det inhemska motståndet mot den i
kyrkliga frågor självrådige konung Karl
Knutsson, och hans missnöje med konungen resulterade
1457 i öppet uppror, som tvang Karl att fly till
Danzig. Jämte Erik Axelsson (Tott) var nu Jöns
Bengtsson riksföreståndare, tills den av honom
inkallade Kristian I i juli 1457 hyllades som
svensk konung. Missnöjet med Kristian I:s
skattepolitik drabbade snart även ärkebiskopen, men
stämningen slog om, då denne på grund av en
ef-terlåtenhet i fråga om skatten emot de upproriska
Upplandsbönderna bortfördes i dansk fångenskap.
Den resning, för vilken hans frände biskop Kettil
Karlsson nu ställde sig i spetsen, kom visserligen
att medföra konung Karls återkallande men även,
genom privata underhandlingar, ärkebiskopens
fri-givning. Denne blev efter sin återkomst till
Sverige på nytt unionspartiets ledare och styrde,
sedan Karl Knutsson 1465 tvingats att avgå,
jämte biskop Kettil och efter dennes död (s. å.)
ensam landet. Snart måste dock den egenmäktige
Jöns Bengtsson vika för rådets nye
riksföreståndare, Erik Axelsson. Då Karl Knutsson tredje
gången blev konung, 1467, flydde Jöns Bengtsson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffp/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free