Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oxenstierna, 19. Johan Gabriel (af Korsholm och Wasa) - Oxenstierna, 20. Gunnar (af Korsholm och Wasa) - Oxenstierna, 21. Johan-Gabriel (af Korsholm och Wasa) - Oxford - Oxford, Ealr of (titel) - Oxford, Robert Harley - Oxford and Asquith (titel) - Oxford-Cambridge-rodden - Oxfordprovisionerna - Oxfordrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
689
Oxford—Oxfordrörelsen
690
här kärleksfullt det verkliga folklivet i sin
barn-domstrakt, icke bara nöjena utan även
arbetslivet, sådd, slåtter och plöjning. Diktens tendens
är fysiokratisk; viktigare är, att O. även gett den
ett patriotiskt-götiskt drag, som i mer än ett
avseende förebådar Geijers och Tegnérs götiska
diktning. Mot nyromantiken ställde sig O. välvillig
och översatte som åldring två romantiska
diktverk, Miltons ”Det förlorade paradiset” (1815)
och Tassos ”Det befriade Jerusalem” (1826).
O. skrev även äreminnen och tal, utgav
Gustav HI:s skrifter och sina egna (4 bd, 1805—15;
bd 5 1826). Partier av O:s dagböcker äro utg.
av G. Stjernström (1881) och H. Schück (i
”Svenska memoarer och bref”, 1, 1900). —
Mo-nogr. av M. Lamm (1911).
20) Gunnar Gabriel O. (af Korsholm
och Wasa), den föreg:s brorsons sonsons son,
greve, filosof (1897—1939), blev efter
naturvetenskapliga studier vid Stockholms högsk. och
filosofiska studier i Uppsala under A. Phalén,
till vars begreppsanalytiska metod han anslöt sig
och strävade att vidarebilda, 1926 doc. i teoretisk
filosofi i Uppsala på avh. ”Tids- och
intuitions-problemen i Bergsons filosofi”. I sitt
huvudarbete, ”Om betingelserna för det analytiska
konsekvensbegreppets upprätthållande” (1931), går
han i skeptisk riktning och vill uppvisa det
”dialektiska” el. logiskt motsägande i sådana
filosofiens fundamentalbegrepp som kunskap, sanning
och verklighet. Han framträdde även såsom
populärfilosofisk förf, i skrifterna ”Sannolikhetens
filosofi” (1937), ”Vad är Uppsalafilosofien?”
(1938) och ”Viljans frihet” (1939).
21) J o h an-G a b r i e 1 O. (af Korsholm
och Wasa), den föreg:s kusin, greve,
sjömili-tär (f. 1899 28/b), fänrik vid flottan 1920,
kommendörkapten av 2:a graden 1941, kommendör
1948. O. var 1944—48 chef för
Marinförvaltningens torpedbyrå och är sedan sistn. år chef
för Försvarets robotvapenbyrå. O. har gjort sig
känd som en allsidig idrottsman (fem- och
tiokamp, militär idrott) och har vunnit särskilda
framgångar i sjömilitär femkamp samt modern
femkamp, i vilken gren han 1932 blev svensk
och olympisk mästare. O. har utg. ”Svensk
idrottshandbok” (1937).
Oxford [eng. utt. å’ksfad], huvudstad (county
borough) i Oxfordshire i England, mellan
Tha-mes (Isis) och dess vänsterbiflod Cherwell, 85
km v. n. v. om Londons city; 108,420 inv. (1950).
Jämte Cambridge är O. Englands främsta
lärdomsstad och domineras helt av univ. och högre
skolor. Det är en gammal stad, som uppvuxit
kring nunneklostret Saint Frideswide på platsen
för den nuv. katedralen. Som lärdomsstad är den
dokumenterad på 11 oo-talet, och fr. o. m.
1200-talet räknas dess univ. bland de främsta i Europa;
därefter sammanfaller i stort sett stadens historia
med univ:s (se Oxford University). Staden gör
i centrum alltjämt ett medeltida intryck genom
sina collegehus samt ett stort antal kyrkor. Bland
dessa äro Saint Peter in the East med normandisk
krypta och kor samt Saint Michael (tornet från
omkr. 1070) de äldsta. Katedralen i romansk stil
och early English är tillika Christ Church
Colleget kyrka och har berömda glasmålningar av
Burne-Jones. Univ.-kyrkan Saint Mary the
Virgin visar sengotik. Collegebyggnaderna, vanl. i
form av slutna fyrkanter, ge åt staden en
säregen prägel, med bostadshus, konviktorium
(re-fektorium), kyrka och park med sportplats och
grönskande gräsmattor. De flesta äldre colleges
äro ofta särdeles pittoreskt anlagda och visa
gotiska stildrag: Christ Church, Merton, Oriel,
Magdalen och New College. Omgiven av
collegebyggnader ligger på Radcliffe Square bibi.
Rad-cliffe Camera, byggt 1737—48 av J. Gibbs och ett
av den palladianska stilens huvudarbeten i
England. Den av C. Wren uppförda Sheldonian
The-atre är en amfiteatraliskt ordnad centralhall för
de akademiska högtidligheterna. Ashmolean
Museum med gamla anor är främst ägnat konst och
arkeologi. Bland stadens industrier dominera
tryckerier och i förorterna stora stålverk (Nuffield
and Pressed Steel Industries). I förstaden
Cow-ley stora automobilfabriker (Morrisverken).
Oxford [å’ksfad], Earl of O., eng.
adelstitel, 1142—1703 buren inom ätten De Vere,
1711—1853 inom släkten Harley.
Robert Harley, 1 :e Earl of O., politiker
(1661—1724). Han slöt sig vid 1688 års
revolution till Vilhelm III och Maria, valdes 1689 till
led. av underhuset, var urspr. whig men närmade
sig småningom tories samt var 1701—05
underhusets talman. Han blev 1704 förste statssekr.,
bröt 1707 med Godolphin och avskedades febr.
1708. Genom sin släkting Lady Masham
påverkade han drottning Anna och blev 1710, sedan
Godolphin störtats, skattkammarkansler och
ministärens ledande man. Han slöt sig nu till tories,
upptog Bolingbroke i parlamentet och inledde
fredsunderhandlingar. 1711 blev han
riksskattmästare och upphöjdes s. å. till earl av O. Sedan
fredsverket med Frankrike tryggats, bröt O. allt
tydligare med Bolingbroke och högtories samt
motverkade planerna på jakobitisk tronföljd. Han
avskedades därför 27 juli 1713, men Annas död
1 aug. hindrade Bolingbroke från att genomföra
sma planer. O. blev under Georg I anklagad för
förrädiska förbindelser med pretendenten 1715,
frigavs först 1717 och deltog sedan ej i det
politiska livet. Hans 1701 grundlagda stora samling
av böcker och manuskript tillföll sonen Edvard
Harley, 2:e Earl of O. (1689—1741), och
ökades av denne med en viktig handskriftssaml., ”The
Harleian manuscripts”, nu i British Museum.
Oxford and Asquith [å’ksfad and ä’sk(oi])],
earltitel, som 1925 tilldelades H. Asquith.
Oxford-Cambridge-rodden [-[å’ksfad-kei’m-brid^-],-] {+[å’ksfad-kei’m-
brid^-],+} se Rodd.
Oxfordprovisionerna [å’ksfad-], eng.
författ-ningsstadga (mlat. provisiones) av 1258,
annulle-rad 1264; se England, sp. 705.
Oxfordrörelsen [å’ksfad-]. 1) En religiös
rörelse, som uppstod i Oxford 1833 och som till
1845 hade sitt centrum där. Den framträdde
närmast som en reaktion mot de liberala tendenserna
i den dåtida kyrkopolitiken, sådan denna
utvecklades inom parlamentet. Men O. var innerst ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
