Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ozenfant, Amédée - Ozep, Fjodor - Ozeray, Madeleine - Ozobromtryck - Ozokerit, bergvax el. jordvax - Ozon - Oäkta barn - Oändlighet - Oövervinneliga armadan, stora armadan - P
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
699
Ozenfant—P
700
Ozenfant [åzäfä’], Amédée, fransk målare
(f. 1886), mera känd som red. för
exklusiva konsttidskrifter och som författare till
konstteoretiska skrifter med ungdomligt
revolutionär tendens, ibland i samarbete med Le
Cor-busier: ”Après le cubisme” (1918), ”La peinture
möderne” (1925), ”Peinture möderne” (1930)
o. a. O:s måleri följer hans teoretiserande och
åskådliggör under perioden 1918—25 den franska
purismens program, som innebar ett förkastande
av naturalismens avbildningsteori men även av
kubismens ornamentik. I senare arbeten har O.
förenat det puristiskt-konstruktiva med plastiska
formeffekter.
Ozep [å’zep], F j o d o r, rysk filmregissör
(f. omkr. 1895). Han gjorde först karriär i.
Ryssland, flyttade sedermera till Tyskland och var
därefter flera år verksam i Frankrike, tills han
1943 överflyttade till Hollywood och därifrån till
Canada. O. har iscensatt betydande filmer, bl. a.
”Gula biljetten”, ”Levande liket” (med Pudovkin
i huvudrollen), ”Bröderna Karamasov”, ”Den
stora lidelsen” och ”Äktenskapsskolan”.
Ozeray [åzrä’J, Madeleine,
belgiskfransk skådespelerska (f. omkr. 1913). O. är en
av Paris-scenernas mest uppmärksammade
skådespelerskor, knuten till bl. a. Jouvets och
Blan-chars teatrar. Som filmskådespelerska slog hon
igenom i Molnårs ”Liliom” (1934), varefter
följde bl. a. ”Damen från Maxim”, ”Den skyldige”,
”Spader dam” och Duviviers mästerverk ”Det
brinner en eld” (1938).
Ozobromtryck [åtsåbrå’m-], dets. som
kar-brotryck (se d. o.).
Ozokerit [åtså-], bergvax el. jordvax,
en bergoljan närstående, vaxliknande
naturprodukt, som huvudsaki. utgöres av de högre, fasta
leden av paraffinseriens kolväten. Ljusgul till
brunsvart, spec. v. 0,85—0,98. De viktigaste
förekomsterna ligga i Galizien, Kaukasus och
Rumänien. Renas mest till ceresin och par af fin.
Ozon [åtså’n] (av grek. o’zein, lukta), Os,
allotrop modifikation av syre, förekommer mest
i det 40 km tjocka ozonskiktet i
atmosfären, vilket börjar på 30—60 km höjd, och
bildas där under inverkan av solljusets kortvågigaste
strålning, i lägre luftskikt även på annat sätt,
t. ex. vid elektriska urladdningar. O. igenkännes
på sin egenartade lukt, och mängden bestämmes
med hjälp av spektralanalys. O. bildas också, om
fuktig fosfor långsamt oxideras i luft samt då
ultravioletta strålar inverka på luft. Av denna
anledning iakttages o.-lukt i närheten av en
kvicksilverlampa. Urspr. ansåg man o. vara en högre
oxid av väte, men man har sedermera bevisat, att
o. endast består av syre med formeln O3, vilket
gastätheten visar. Vid framställning av o.
begagnar man sig av inverkan av stilla elektriska
urladdningar i syrgasatmosfär i en s. k. o z o n i s
a-t o r. Denna består huvudsaki. av två i varandra
koncentriskt befintliga glasrör, mellan vilka
väl-torkad syrgas el. luft ledes. Glasrören äro
försedda med beläggningar, uppladdade med
högspänd växelström. Därvid omvandlas en liten del
av syrgasen i o. O. framställes även genom
oxidation av starkt utspädd svavelsyra med användande
av en icke oxiderbar anod av platina-iridium. Ren
o. kan erhållas ur en ozon-syreblandning genom
kondensation. O.-gas är tydligt blåfärgad, och
flytande o. är svartblå. Kokpunkt —1120. Vid
inverkan av o. på organiska omättade föreningar
erhållas ofta s. k. o z o n i d e r, i det att o.
adderas till dubbelbindningen. Ozoniderna äro i allm.
lätt sönderdelbara föreningar. O. användes som
blekmedel, för sterilisering av dricksvatten samt
för luftförbättring i teatrar, ubåtar m. m.
Oäkta barn, jur., äldre beteckning för barn
utom äktenskap. Se Barn.
Oändlighet. (Mat.) Om en variabel storhet
successivt genomlöper värden, som till slut växa
över varje ändlig, uppgiven storhet, säges den
variabla storheten ha oändligheten till gräns el.
limes (oändlig storhet). Symbolen för detta
oändlighetsbegrepp är 00. Oändligheten uppträder
som lösning till vissa ekvationer i
elementaralge-bran. — I den projektiva geometrien antas varje
rät linje ha en ”oegentlig” el. ”oändligt avlägsen”
punkt, som visserligen icke existerar men med
vilken man kan räkna formellt på samma sätt
som med linjens ändliga punkter. I planet antas
alla ”oegentliga” punkter ligga på en rät linje,
”den oändliga linjen”, o. s. v. Efter införandet
av de oändliga elementen kunna de geometriska
satserna ofta uttalas mera enhetligt och
allmängiltigt, än om dessa element icke räknades
med. Så är t. ex. satsen ”två räta linjer i planet
skära varandra i en punkt” undantagslöst riktig,
om man medger, att skärningspunkten ev. får
vara en oändlig punkt, näml, i det fall, att
linjerna äro parallella.
Oövervinneliga armadan, stora armadan,
se Armada.
Pär sextonde bokstaven i det latinska
alfabetet. P i svenskan betecknar />-ljud men är
stumt framför j i psalm, psaltare", ph som
motsvarighet till grekiskt tp (t. ex. philosophie)
är numera ersatt med f enl. uttalet.
Som fornromerskt taltecken är P =
400, P = 400,000; i latinsk skrift är P förk. för
bl. a. pastor, pater, pontifex (biskop), populus
(folk), p för per, post, pro, pinxit (har målat),
pagina (sida) m. m. P användes i vissa
beteckningar, t. ex. för svenska pansarregementen (P 1,
P 2 etc.) och för Älvsborgs län (å bilskyltar), på
vägmärken för parkeringsplats. I kemin är P
internationell beteckning för fosfor och p-
beteckning för para-, i fysiken p för kraftenheten pond
och P för poise, enhet för dynamisk viskositet.
I musiken nyttjas p, pp etc. som
nyanseringsbe-teckningar (förk. för piano, pianissimo etc.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
