Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paganini, Niccolò - Paganism - Pagasai - Page - Page, Walter - Pagehår - Paget, 1. Sir James - Paget, 2. Sir Bernard - Paget, Violet - Pagina - Paginera - Pagliaccio - Pagnol, Marcel - Pagod - Pago Pago - Pagus - Pahang - Pahlen, Peter von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
Paganism—Pahlen
712
blev på detta sätt känd som en gåtfull, säregen
människa. De många kärleksintriger, vari han var
inblandad, bidrogo även att göra honom
uppmärksammad. Mest berömda av P:s egna
kompositioner blevo hans variationer: op. 10, ”Le
carna-val de Venise”, och op. 8 ”Le streghe”
(Häxorna). — Biogr. av J. G. Prod’homme (1908) och
J. Kapp (14:e uppl. 1928).
Pagani’sm, hedendom.
Pagasai’, forntida hamnstad i Thessalien, vid
Volos-bukten, i äldre tid Thessaliens viktigaste
hamnstad och enl. sagan utgångspunkt för
argo-nauternas färd. P. lydde i historisk tid under
Ferai, tills det 353 f. Kr. erövrades av Filip av
Makedonien. Omkr. 293 f. Kr. sammanslog
De-metrios Poliorketes P. med ett antal närbelägna
småstäder och grundade på P:s område en ny
stad med namnet Demetrias. Denna var en viktig
makedonisk fästning. Betydande rester av stadens
murar kvarstå.
Page [pä^; sv. utt. päj], fr. (ordets
härledning omstridd), gosse av förnäm börd, som skall
utbildas till riddare. Under medeltiden var det
vanligt, att en ung adelsman genomgick en
flerårig skolning som tjänare (page) vid ett
furstligt hov el. hos någon storman, varvid han fick
övning i ridderliga idrotter, höviska seder m. m.
Med riddarväsendets upplösning upphörde även
det egentliga pageväsendet. Dock behöllos länge
kammarpager vid några hov. I Sverige utses årl.
vid Krigsskolan två kadetter till kammarpager
åt konungen och drottningen.
Page [péid$], Walter Hines, amerikansk
författare och diplomat (1855—1918). P. ägnade
sig efter univ.-studier fr. o. m. 1880 åt
journalistisk verksamhet. Inför 1912 års valstrid förde
han tidigt fram W. Wilson som
presidentkandidat och utnämndes efter dennes val 1913 till
U.S.A:s sändebud i London. Som sådan verkade
den sedan ungdomen starkt engelskt orienterade
P. ivrigt för U.S.A:s ingripande i i:a
världskriget på ententens sida.
Pagehår [pä/-], tvärklippt hår med kort lugg,
urspr. använt av pagerna vid hoven.
Paget [päM^it]. 1) Sir James P., engelsk
kirurg (1814—99), läkare vid Saint Bartholomew
Hospital i London, livmedikus hos drottningen och
prinsen av Wales, baronet 1871, en av Englands
främsta kirurger, vars namn är knutet dels till
den av honom beskrivna kroniska bensjukdomen
osteitis deformans, dels till en ofta i kräfta
övergående, eksemartad sjukdom i bröstvårtan
hos kvinnor, P:s sjukdom. 1901 utgav sonen
Stephen P. faderns ”Memoirs and letters”.
2) Sir Bernard P., den föreg:s sonson,
militär (f. 1888), general 1943. P. förde befälet
över de brittiska trupper, som i april 1940
landsattes i Åndalsnes i Norge. Han blev senare
s. å. chef för de brittiska hemmastyrkornas
generalstab, chef för det s. ö. militärområdet 1941,
chef för hemmastyrkorna i dec. 1941 samt var
överbefälhavare i Mellersta östern 1944—46.
P. lämnade militärtjänsten 1946.
Paget [pä’d^it], V i o 1 e t, engelsk
författarinna (1856—1935), utgav under pseud. Vernon
Lee ett flertal originella och djuptänkta studier
över italiensk konst och litteratur. Hon skrev
även filosofiska dialoger och essäer, ss.
”Bald-win” (1886), ”Althea” (1893), ”Genius loci”
(1905; sv. övers. 1907), ”Gospels of anarchy”
(1908), ”Vital lies” (1912) och ”Satan, the
was-ter” (1920), samt romaner, noveller och
skådespel. P., som levde i Florens, anses vara
förebilden till Miss Bell i A. Frances roman ”Le lys
rouge”. — Litt.: Y. Hirn, ”Vernon Lee” (i ”De
lagerkrönta skoplaggen”, 1951).
Pägina, lat., sida i bok.
Paginéra, numrera sidorna i en bok.
Pagliaccio [palja’t/å], se Pajazzo.
Pagnol [panjå’l], M a r c e 1, fransk författare
och filmman (f. 1895). P. slog igenom med
komedien ”Topaze” (1928), en satir över
finansskoj och politikbluff under åren efter 1 :a
världskriget. Från hamnlivet i sin födelsestad Marseille
hämtade P. motiv för en trilogi, ”Marius”
(1929), ”Fanny” (1931) och ”César” (1937), som
även blev en stor succé. P. har med framgång
utarbetat filmmanuskript och regisserat flera
filmer. Av P:s romaner märkes ”Pirouettes”
(1932). Han blev medl. av Franska akad. 1947.
Pagod [-å’d] (port, pagode, möjl. förvrängning
av prakrit bhägodi, gudomlig; etymologien
omstridd), i Europa använd term för vissa
östasiatiska sakrala byggnader. P. i Främre och Bortre
Indien samt på Java m. fl. öar är en
kupolbyggnad, vanl. en halv kon på en sockel, stundom med
övergång till torn, alltid rikt utsmyckad och
försedd med listverk, utspringande tak o. dyl. Dessa
p. heta i Indien stupa (se bild 2 å pl. vid
Indisk konst) och ha urspr. varit förvaringsplatser
för heliga mäns ben, relikgömmor, som övergått
till tempel. Där uppställda gudabilder ha även
kallats p. I Kina (se bild 25 å pl. vid Kinesisk konst)
och Japan äro p. alltid tornbyggnader, vanl.
centraltorn i ett tempelkomplex, ofta åttkantiga och
försedda med medelst lister el. skulptural
utsmyckning tydligt markerade våningar. De ha varit
byggda av de mest olikartade material. Möjl. ha
dessa utvecklat sig ur inhemska kinesiska torn- el.
paviljongbyggnader och först under indisk
(buddistisk) påverkan fått sakral karaktär. — P. är
även namn på ett indiskt guldmynt, präglat bl. a.
i Madras.
Pago Pago, hamn på Samoaöarna.
Pägus (plur. pägi), lat., ”by”, lantdistrikt,
formen för Italiens ursprungliga bebyggande;
sedermera anslutet till Rom el. ett municipium. —
Pagänus, benämning för lantbo och sedermera
hedning.
Paha’ng, stat i Malajiska federationen på
Ma-lackahalvöns ö. kust; 35,794 km2, 250,000 inv.
Huvudstad Kuala Lipis. Export av tenn,
kautschuk och kopra. Hamnstäder: Pekan och
Kuan-tan.
Pählen, Peter Ludvig, von der, greve,
rysk militär (1745—1826). Han utmärkte sig som
generalmajor under rysk-turkiska kriget, var 1790
—91 ryskt sändebud i Stockholm och sedan bl. a.
guvernör i Kurland 1795—97. Han stod högt i
gunst hos Paul I, blev 1800 president i utrikes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
