Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palestina, Israels land - Geologi och terrängformer - Klimat - Växtvärld - Djurvärlden - Befolkning och bebyggelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
735
Palestina
736
består av en huvudsaki. av kritkalksten uppbyggd
platå med en medelbredd av 50 km och i allm.
600—800 m hög. Mellan nedre Jordan och
Medelhavet kallas den Judéens högland och s. därom
Negeb, det forna Iduméen, där de högsta
punkterna nå över 1,000 m. I n. går en utlöpare av
högslätten, Karmel el. Djebal Mar Elias (581 m),
fram till Medelhavet. Dess n. brant är en
brottrand, som här begränsar den s. k. Samariaplatån.
Nedanför densamma utbreder sig Jisreelslättens
triangel formiga förkastningsbäcken, som med sitt
ena hörn med en smal korridor når fram till
havet. I ö. har den förbindelse med Jordan-dalen.
N. om Jisreelslätten reser sig Galiléens
kalkstens-platå, i s. sönderfransad av brottlinjer. Här höjer
sig det kupolformiga Tabor (562 m). Vidsträckta
basaltbäddar täcka platåns mot Jordan-dalen
vettande del. Dess yta stiger längre norrut till allt
högre nivå och kulminerar i Djebal Djermak
(1,207 m)- P:s ö. del består av el. Ghor- (al
Ghaur-)dalen, vilken utgör en länk i det
syrisk-östafrikanska gravsystemet. Jämte sin s. forts.
Wadi el-Araba utgör den en osymmetrisk
gravsänka, vars ö. sida bildar en enda
sammanhängande förkastningsbrant, medan den v., som hör till
P., uppvisar ett flertal avsatser, delvis beroende
på förekomsten av unga basaltbäddar från slutet
av tertiärtiden. Lutningen från platåns rand ned
mot dalbottnen är dock så stark, att de korta
intermittenta vattendragen i platåkanten utbildat
djupa, ravinliknande dalar, el Ghors mest leende
del är trakten kring sjön Gennesaret med den
på dess v. strand belägna bördiga slätten
el-Ghuwer. S. om sjön domineras el Ghor av
Jordans starkt serpentiniserande, i dalbottnens
kalk-märgel nedskurna lopp. Döda havets stränder äro
ytterst sterila och ödsliga. P:s del mellan Döda
havet och Akabaviken består i ö. av Wadi
el-Arabas djupt nedskurna sterila gravsänka, medan
den i v. huvudsaki. tillhör Sinais av torrdalar
fårade granitmassiv.
Klimat. P. hör till det subtropiska
Medelhavs-vindriktningen är hela året om västlig. Dessa
västliga vindar föra under sommaren svalka med sig
området och bildar en övergång mellan detta
klimat och Arabiens ökenklimat. Den förhärskande
från havet långt in i landet och åstadkomma
nattetid riklig daggbildning, vilket är av stor
betydelse, eftersom mån. juni—sept. äro så gott som
fullständigt regnfria. Vid kusten faller mesta
regnet under nov.—febr., i inlandet under dec.—
mars. Den årliga regnmängden ökar från s. mot
n. och från kusten inåt land, så länge detta höjer
sig. I Jordan-dalen avtar regnmängden betydligt,
och ännu längre österut (i Jordanien) övergår
landet i ett ökenområde med endast obetydliga
och oregelbundet förekommande vinterregn. Betr,
temp.-förhållandena är det rätt anmärkningsvärt,
att det vid kusten är varmare norrut än söderut
både under sommaren och vintern. Hösten är
ovanligt varm. Sålunda är okt. varmare än maj.
Den varmaste delen av P. är inre delen av
Jordan-dalen med årstemp. på 23—240, medan
kustlandet har c:a 200 och platålandet 15—180. Jan.
är den kallaste och aug. den varmaste mån. De
Träd äro sällsynta i Palestina. Genom skogsplanteringar
söker man återskänka landskapet dess bibliska karaktär.
absoluta temp.-extremerna äro för Jerusalem
—6° och 39°, Tiberias i°i och 45^6 och Haifa
i°6 och 400. I nedre Jordan-dalen förekomma
maximitemp. på c:a 500. Jerusalem har i medeltal
3 snödagar om året. Ibland kan det snöa mycket
kraftigt.
Växtvärld. Skog saknas i hela P., men
omfattande skogsplanteringar pågå. De viktigaste
trädslagen äro aleppotall samt ständigt gröna ekar,
platan, cypress, lönn- och poppelarter. Träden ingå
som komponenter i den mediterrana macchian,
bestående av johannesbrödträdet, ek- och enarter
etc. I byarnas omgivningar finnas numera
vidsträckta snår av den från Amerika införda
fikonkaktusen. Även Agave americana bildar ett
viktigt element i växttäcket. I övrigt härskar
stäppen överallt, där bevattning icke är möjlig. I
febr.—april är höglandet täckt av en
blomstermatta, som når långt ut i den omgivande öknen
och består av liljor, narcisser, tulpaner, hyacinter,
krokus, anemoner o. s. v. Under den heta årstiden
är all denna blomsterprakt försvunnen, och av
växttäcket återstå blott stäppens glest stående,
torniga små buskar och ris. Vattendragen äro
kantade med snår av tamarisk och oleander. Särsk.
Jordans nedre lopp omges av en yppig träd- och
buskvegetation, påminnande om de tropiska
galleriskogarna.
Djurvärlden är på gr. av vegetatic- ens
torftighet fattig på större djurformer. BlanJ de jaktbara
djuren må nämnas gaseller, stenbockar, harar,
schakaler, vildsvin och hyenor. Sjön Gennesaret
är täml. fiskrik, och där förekomma också ganska
talrikt vadar- och simfåglar. Åtskilliga arter av
ormar (även giftiga) finnas. Gräshoppor
uppträda ofta härjande.
Befolkning och bebyggelse. Det förutv. brittiska
mandatet P. hade 1945 1,834,935 inv., därav
1,101,565 muhammedaner (60%), 579,227 judar
(31,5%), 139,285 kristna (7,6%) och 14,858 av
annan trosbekännelse. Det judiska elementet
utgjordes till största delen av avkomlingar till
invandrade judar. Denna immigration tog sin
början efter 1 :a världskriget och medförde 1919—44
en total invandring av c:a 400,000 judar. I denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
