Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palynologi - Palä - Paman - Pamflett - Pamfylien - Pamir, Bam-i-Dunjah - Pamlico Sound - Pamp (man) - Pamp (värja) - Pampa, La - Pampas - Pampasformationen - Pampasgräs - Pampashare - Pampashjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
Palä—Pampashjort
770
kornens vägg är ofta mycket motståndskraftig,
varför pollen kunnat bevaras och påträffas i stor
mängd i fossilförande lager, särsk. kvartära.
Väggens ofta mycket karakteristiska struktur,
särpräglad för vissa familjer och släkten, kan ge
god ledning vid identifiering av såväl recenta som
fossila växter. I kulturlager påträffade
pollenkorn kunna bl. a. ge en uppfattning om i forntida
jordbruk använda sädesslag och om åldern hos
i lagren funna dräkter och redskap. Se vidare
Pollenanalys.
Palä (fr. palats), palats.
Päman, zool., se Bungarus.
Pamfle’tt (eng. pamphlet, flygskrift),
smäde-skrift, småhäfte med hätska och äreröriga
personliga angrepp. — P a m f 1 e 11 i’s t,
pamflettskrivare, smädeskrivare.
Pamfylien (grek. Pamfyli’a, lat. Pamphylia),
landskap på Mindre Asiens sydkust mellan
Ly-kien och Cilicien. Enl. sagan koloniserades P.
av greker kort efter trojanska kriget, och funna
inskrifter visa, att här talats en ålderdomlig
dialekt, besläktad med den arkadiska. I den grekiska
historien har P. icke gjort några självständiga
insatser. Det lydde i historisk tid i tur och
ordning under lyderna, perserna, Alexander och
se-leukiderna, tills det 189 f. Kr. kom under Rom.
Pamir, B a m-i-D u n j a h (”Världens tak”),
högland i Centralasien, mellan öst- och
Västtur-kestan. P. är ett nästan kvadratiskt platåland,
vars berggrund undergick stark veckning under
karbontiden. P:s n. rand består av den mer än
7,000 m höga Transalai-kedjan (Pik Lenin 7,130
m ö. h.), i n. begränsad av Kisil sus dal och i
v. fortsatt av Stalin-kedj an med Pik Stalin (7,500
m), Sovjetunionens högsta topp. Ö. randen
ut-göres av Kashgar-kedj an, som reser sig brant
över Tarim-bäckenet. Innanför denna stryker den
7,860 m höga Mustag-ata och v. därom
Sarikol-kedjan. Dessa tre prägla Kun-lun-systemets n. v.,
inom P. förlagda del, och här har landskapet icke
platåkaraktär. V. delen av P. utgör en forts, av
Tien-shan-systemet. Det centrala P. består av
högslätter om 3,000—4,000 m höjd, skilda genom
c:a 5,000 m höga kedjor. I s. begränsas P. av
Hindukush, fortsatt mot s. ö. av Karakorum. P.
kan sägas vara det inre Asiens morfologiska
knutpunkt, från vilken ett flertal av världsdelens
bergsystem av olika typer och åldrar utstråla. —
Passen ligga i regel på 4,000—5,000 m ö. h. Den
nuv. snögränsen ligger i n. 4,300—4,400, i s. 5,100
—5,200 m ö. h. Klimatet är kontinentalt.
Pamir-skij Post (3,640 m ö. h.) i centrala P. har en
medeltemp. för jan. av —18^6 och för juli av
i3°9. Årsnederbörden är blott 62 mm. Skog
saknas. Den förhärskande vegetationen är
högstäppen, sammansatt av tuviga, xerofila gräs och
örter samt halvbuskar. Längs vattendragen utbreda
sig högfjällsängar. Inv. äro i v.
åkerbruksidkan-de tadzjiker, i ö. nomadiserande boskapsskötare.
P:s n. och centrala delar tillhöra ryska
sovjetrepubliken Tadzj ikistan, medan Afghanistan med
en smal flik omfattar s. delen och ö. randen
tillhör Sin-kiang. P. har utforskats av bl. a. Sven
Hedin 1893, 1894 och 1895, dansken O. Olufsen
NF XVI — 25
1896—99 och den rysk-tyska Alai-Pamirexp. 1928.
— Litt.: O. Olufsen, ”Trough the unknown P.
1898—1899” (1904); W. Rickmer Rickmers, ”The
Alai-Pamirs in 1913 and 1928” (i Geographical
Journal, 1929).
Pamlico Sound [pä’mlikåu sau’nd],
Pamp-1 i c o Sound, stor lagun på ö. kusten av North
Carolina, U.S.A.
Pamp (sv. dialektord; urspr. tjock människa),
duglig, inflytelserik man (t. ex. kommunalpamp,
ordenspamp).
Pamp, stor hugg- och stötvärja.
Pampa, L a P., f. d. territorium i mell.
Argentina, inom pampas (se bild 2 å pl. vid
Argentina), i s. begränsat av Rio Colorado, 1951
förvandlat till provins och benämnt Eva Perön;
143,440 km2, 170,000 inv. Huvudstad är Santa
Rosa (c:a 6,000 inv.).
Pampas (plur. av sp. pampa, slätt), slätter;
särsk. om slättlandet i Ärgentina mellan Rio
Colorado, Atlanten, La Plata-mynningen, Rio
Pa-ranå och c:a 300 s. br. I v. når P. till c:a 64°
v. Igd. P. är en gammal havsbotten, som i
tertiär tid höjts och övertäckts av mäktiga
flodav-lagringar. Ovanpå dessa ha senare stäppvindarna
avsatt betydande lösslager, vilka växellagra med
vulkanisk aska. De översta skikten äro rikt
impregnerade med humus och kunna därför i
fruktbarhet tävla med Rysslands svarta jord (se
Pam-pasformationen). Klimatet, som kan jämföras med
präriernas i U.S.A. och s. Rysslands i Ukraina,
karakteriseras av en täml. jämn fördelning av
nederbörden. Denna växlar mellan 500—1,000 mm
med maximum vid kusten. Vintern är torr. —
Argentinas moderna ekonomiska utveckling
sammanhänger i hög grad med uppodlingen av
pampas. Där uppföddes särsk. under 1800-talet stora
boskapshjordar. — Se bild 2 å pl. vid Argentina.
— Litt.: M. Jefferson, ”Peopling the Argentine
pampa” (1926).
Pampasformationen, geol., en på Argentinas
slättland (jfr Pampas) förekommande ler- och
lössbildning, härrörande från olika perioder av
äldre kvartär. Lössbildningen är en periglacial
avlagring, som fått sitt material från
glaciärälvar-nas slam under istiderna el. köldperioderna.
Pam-pasleran är bildad genom urlakning av lösslagren.
I p. finnas Sydamerikas sista fossila däggdj
ursfauna, huvudsaki. jättetrögdjur och jättebältdjur.
Pampasgräs, Cortadéria (Gynèrium), ett i
Sydamerikas tempererade delar hemmahörande
grässläkte med enkönade blommor i täta, yviga
vippor på skilda stånd. Den mest bekanta arten
är C. ar gentea (G. argenteum), som växer vild i
Argentina och ofta odlas som prydnadsväxt i
trädgårdar. Den har ända till 4 m högt, styvt strå,
som vid basen är omgivet av talrika, intill 2 m
långa, bågformigt utåtböjda, blågröna blad.
Hon-vipporna äro sidenglänsande el. rödskimrande och
behålla form och färg vid torkning.
Pampashare, se Mara.
Pampashjort, Odoc6i’leus (Blasto’ cerus)
be-zoa’rcticus, på öppna slätter i Sydamerika
förekommande hjortart med en kroppslängd ay 1,1—
1,3 m och en mankhöjd av 0,7 m. Den lever
par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
