Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pannsten - Pannå - Pannöga - Panophthalmitis - Panoptikon - Panorama - Panoramakikare - Panormos - Panpsykism - Pansar - Pansarbil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
787
Pannå—Pansarbil
788
skaffa gott matarvatten, som så litet som möjligt
ger upphov till olösliga saltfällningar. I nödfall
kan man förbehandla vattnet på kemisk el.
fysikalisk väg genom vissa tillsatser (t. ex. soda,
klor-barium, trinatriumfosfat el. kolloidbildande
ämnen. Kan man ej undvika pannstensbildande
vatten, böra ångpannans inre delar göras
åtkomliga för ofta skeende rengöring. Kolloidalt slam
avlägsnas genom ”bottenblåsning”.
Pannå (fr. panneau), av ramverk omgivet fält
el. spegel i en panel, en dörr, en vägg; målning
på ett dylikt fält; även namn på träskiva, avsedd
för målning (i st. f. duk o. dyl.).
Pannöga, se Parietalorgan.
Panophthalmitis [-f-|, varig inflammation, som
sträcker sig till ögats alla delar och gör det blint.
Panoptikon [-å’ptikån], samling av allehanda
skådeföremål, särskilt vaxkabinett med bilder av
historiska personer.
Panoräma (av grek, pän, allt, och ho’rama,
syn, utsikt), vidsträckt rundutsikt från en högt
belägen punkt; målning, som återger dylik
utsikt, rundmålning. Irländaren R. Barker skall ha
varit den förste panoramamålaren (en
rundmålning av Edinburgh 1788).
Panoramakikare, se Kikarsikte och Riktning.
Pa’normos (grek., lat. Pano^mus), forntida
namn på Palermo.
Panpsyki’sm, filos., åsikten, att allt är besjälat
och att sålunda all kroppslig verklighet äger
någon form och grad av medvetande.
Pansar (ytterst av it. panciera, av pancia, buk;
eg. bukskydd), vapentekn., särskilt behandlat,
motståndskraftigt stål, som användes för skydd av
personal och materiel. P. framställdes först
av smidesjärn, som utmärkte sig för stor
seghet. 1868 lyckades tysken Gruson
framställa p. av tackjärn, vilket göts i
tack-järnsformar, s. k. kokiller. Detta ythårda p. med
elastiskt underlag visade sig överlägset tidigare
använt material. På 1870-talet började man
framställa p. av stål. Detta visade sig till en
början för sprött, varför man sammanfogade
stål-och smidesjämspansar till en plåt, vilken således
enl. Grusons mönster erhöll en hård yta och ett
segt underlag (kompoundpansar).
Pansarmaterialet förbättrades efter hand, bl. a. genom
tillsats av legeringsämnen, främst nickel (2—
4%) och krom (1,5—2%), senare även
molyb-den. Man återgick till homogent p. och lyckades
(Krupp 1892) att behandla plåten så, att den
fick olika hårdhet i olika skikt. Detta vanns
genom cementering (tillsats av kol under
glödgning) och därpå följ, härdning av ena ytan,
som härigenom blev glashård, medan de bakre
delarna av plåten behöllo sin ursprungliga,
mjukare och segare struktur. Det bästa p., framställt
efter denna metod, är Krupps KC-pansar, som
även tillverkas av ab. Bofors. Denna KC-kvalitet
användes emellertid huvudsaki. endast när grövre
p. erfordras (av 80—400 mm tjocklek), ss.
tjockare fartygs- och stridsvagnspansar. Tunnare
kvaliteter, till ubåtar, stridsvagnar, stridsflygplan,
pansarsköldar m. m., cementeras icke utan äro
homogena, härdade el. ohärdade.
Redan under antiken försågos krigare med
metallskydd i olika former, ss. sköldar, hjälmar och
rustningar. Rustningarnas efterföljare i form av
kyller o. dyl. ha långt in i senare tid kommit till
användning, särsk. vid kav., som skydd vid strid
med blanka vapen. Hjälmar, nu tillverkade av
pansarplåt, återinfördes under 1 :a världskriget
och erbjuda ett visst skydd mot finkalibrig eld,
skrot från art.-projektiler m. m. — Inom
arméerna användes p. numera huvudsaki. till pansar
fordon (stridsvagnar, pansarbilar,
pansrade terränggående lastfordon), i viss
utsträckning även till skydd för art.-pjäser och kulsprutor;
ibland förekomma även pansartåg. Omkr.
1900 började man förse art:s lättare pjäser, särsk.
flackbanepjäserna, som dåförtiden uppställdes
fullt öppet för insyn och eld, med
pansarsköldar, skyddande mot inf.-eld från 200 å
300 m avstånd samt mot granatkarteschskrot.
Även sedan skylda ställningar blivit regel vid
art., har man bibehållit skölden vid de lätta
fältpjäserna, som uppställas närmast det egna inf.
Tyngre art.-pjäser ha däremot i allm. icke sköld.
Även inf:s kulsprutor, vilka på gr. av den flacka
banan ofta måste uppställas öppet, försågos förr
ofta med sköldskydd. För eldlednings- m. fl.
platser, vilka för tjänstens bedrivande måste väljas
öppna mot fiendesidan, medföras understundom
lösa sköldar. — På 1850-talet försågos f. f. g.
krigsfartyg med pansar (jfr Pansarfartyg). —
Flygplan (främst attack- och jaktflygplan) ha
ofta besättningen samt sina viktigaste delar
skyddade av pansarplåt. — Inom befästning
s-konsten har p. fått stor betydelse genom
sin stora motståndskraft mot projektiler och
därigenom funnit användning i
pansarkasse matter, pansartorn m. m. 1860
försågos kustfort i England med
embrasyrplå-tar, och 1863 uppsattes ett vridbart pansartorn
vid Antwerpen. Pansarkasematter vid
kustfästningar blevo därefter vanliga. Det röksvaga
krutets och mingranatens införande på 1880-talet
medförde ett ökat intresse för pansartorn, vilka
kommo till riklig användning redan före 1 :a
världskriget för såväl lättare som tyngre pjäser.
Vid de under 1930-talet anlagda
befästningslin-jerna ha pansartorn i stor utsträckning använts
för kulsprutor och lätta snabbeldspjäser med
fron-tala uppgifter.
Pansarbil, krigsv., beväpnat och bepansrat
motorfordon med minst två par, stundom ända till
fyra par bärande hjul, främst avsett för
förflyttning på väg och för strid på el. i nära anslutning
till väg. Med en maximihastighet på väg av 60—
80 km/tim. är den strategiska rörligheten stor.
Framkomligheten vid sidan av väg är däremot
ganska begränsad men kan något förbättras
medelst 4- el. 6-hjulsdrift. Moderna p. medge vanl.
bakåtkörning med ung. samma hastighet som
framåt. Pansaret (c:a 8—15 mm tjocklek)
skyddar i regel mot gevärskalibrig ammunition och
splitter från lättare art.-granater. Beväpningen
består normalt av 1—4 kulsprutor och vanl. även
en 20—75 mm pansarvärnskanon. Vapnen äro i
de flesta moderna typer monterade i ett torn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
