Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pansarprojektil - Pansarregemente - Pansarrör - Pansarskepp - Pansarskjorta - Pansarskott - Pansarstickare - Pansartorn - Pansartrupper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
793
Pansarprojektil—Pansartrupper
794
Ringbrynja av järn. Fynd från
Vimose, Danmark.
Pansarprojektil, artilleriprojektil med enahanda
uppgift och konstruktion som pansargranaten (se
Granat, sp. 192 f.) med den skillnaden, att
sprängladdning saknas. P. är alltså massiv (fullkula).
Pansarregemente, se Pansartrupper. — Ang.
beteckningar, namn och förläggningsorter för
svenska p. se Arméns regementen och kårer m. m.
Pansarrör, stålrör, med (s. k. IP-rör) el. utan
invändig (OP-rör) isolering av impregnerad
papp, avsedda för indragning av elektriska
ledningar.
Pansarskepp, benämning på de pansarfartyg,
som tidigare utgjorde svenska flottans
huvudstyrka. Jfr Pansarbåt.
Pansarskjorta, skyddsdräkt av sammanflätade
järnringar. P. tillverkades i allm. så, att en smidd
el. dragen tråd rullades över en ten, tråden
uppklipptes längs
tenen, och dess
ändar
hopfogades. De äldsta
p. bestodo av
smidda och
sammansvetsade
ringar, de
senare av nitade. P.
var i bruk i
Norden redan
på 400-talet,
på vikingatiden
under namn av
r i n g b r y
n-j a. Under
medeltiden utvecklades stor
skicklighet vid
förfärdigandet av
p. Urspr. bars
p. enbart el. i
förening med
p a n s a r b e
n-kläder och
pansarskor.
Då denna dräkt på 1300-talet belädes med
plåtskenor, bars p. under rustningen el.
endast i form av skört och lösa ärmar el.
pansarstycken, s. k. flanker, som täckte de av
rustningen mindre skyddade ställena. Mössor
av pansar buros ofta under hjälmarna, och
pansarkragar användes med förkärlek särsk. av
de maximilianska landsknektarna. I början av
1600-talet ersattes p. ofta av kyllret men bars i
Polen under hela 1600-talet och Ryssland av
kosacktrupper ända in på 1800-talet.
Pansarskott, se Pansarvärnsvapen samt
Handeldvapen, sp. 832.
Pansarstickare, värj typ med lång, prylformig
klinga, avsedd att kunna intränga i rustningens
fogar el. pansarskjortans maskor; förekom redan
på 1300-talet under namn av borrsvärd och
var mycket i bruk i 30-åriga kriget.
Pansartorn, under pansar anordnade rörliga
uppställningsplatser för pjäser och servis jämte
något utrymme för ammunition. P. komma även
till användning för att ge strålkastare och eld-
ledningsplatser skydd. P. består av
pansarkupolen (kalotten) av specialstål och av sådan
form, att projektiler glida av, förpansaret,
vanl. av stål, till skydd för tornbrunnens övre
del, tornstommen,
vridningsmeka-n i s m samt lavetten. P. insättes i en
cylindrisk tornbrunn av betong el. sprängd i berg.
De vanliga p. äro s. k. v r i d t o r n, vridbara
360° och med embrasyr i kalotten. Höj s ä n
k-t o r n, tillika vridbara, äro försedda med särskild
inrättning, medelst vilken tornet och kanonen
samtidigt kunna höjas i skottlossningsläge samt
automatiskt sänkas efter skottlossningen. —- P.
användas huvudsaki. för art.-pjäser av lättare
kaliber samt för kulsprutor, som avgiva frontal
eld. Ett slags transportabla p., p a n s a r k ä
r-r o r, kommo förr till användning.
P. å krigsfartyg användes som
kanontorn, stridstorn (manövertorn), eldledningstorn
etc. med pansar tjocklekar från 20 till 460 mm.
P. för kanoner indelas efter kanonantalet i enkel-,
dubbel-, trippel- och kvadrupeltorn. ”Svåra torn”
utgöras dels av ett rymligt, cylindriskt, fast torn,
innehållande hissar med omlastningsrum för
ammunition, vridningsmaskineri etc., dels av ett stort
rörligt kanontorn, löpande på en rullbana inom
fasta tornet. Moderna p. å fartyg byggas nu
gastäta.
Pansartrupper, motoriserat truppslag, vars
viktigaste enheter äro stridsvagnsförband. — De
stridsvagnar, som insattes under 1 :a världskriget,
ingingo i särskilda stridsvagnsförband. Sålunda
saknades pansarenheter, som organisatoriskt
inne-höllo samövade förband från olika truppslag.
Under mellankrigstiden framfördes olika åsikter
rörande stridsvagnarnas taktiska utnyttjande. Den
franska skolan såg i stridsvagnarna främst ett
understödsvapen till det relativt långsamt
framryckande inf., varför stridsvagnarna och inf.
skulle bilda två olika truppslag. Den andra
skolan representerades främst av Fuller, Liddel
Hart, Guderian och de Gaulle, vilka insågo
stridsvagnarnas värde som kärnan i offensiva,
samövade och snabba pansartrupper. Någon större
förståelse visades i allm. icke i Frankrike för de
under 1930-talet framförda åsikterna rörande
stridsvagnarnas utnyttjande i offensiva
pansarförband. Endast i Tyskland, där man sökte bryta
sig nya taktiska vägar efter 1 :a världskriget,
insåg man på officiellt håll, hur betydelsefulla de
framförda åsikterna voro. Redan 1936
organiserades p. där under Guderians ledning. En tysk
pansardivision bestod vid 2:a världskrigets utbrott
i stort av 1 stridsvagnsbrigad om 2
stridsvagns-reg. (sammanlagt närmare 500 stridsvagnar), 1
inf .-brigad (pansargrenadjärer), 1 art.-reg., 1
motorcykel-, 1 spanings-, 1 pansarvärns-, 1
pionjärbataljon m. m. Flera div. kunde sammanföras
till en pansarkår. I Storbritannien skapades de
första pansardiv. omedelbart före 2:a världskriget.
I Sovjetunionen, som noga följt utvecklingen,
skapades p. först mellan finsk-ryska vinterkriget
och krigsutbrottet 1941. — Under 2:a
världskrigets första skede användes inom p. som regel
den taktiken, att stridsvagnarna banade väg för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
