- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 16. Nomader - Payen /
805-806

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panträtt i rättigheter - Panum, Peter Ludvig - Paoli, Pasquale - Paolo Veronese - Pao-ting - Papa - Papagos, Alexander - Papain - Papalism - Papandreu (Papandreou), Georgios - Papanin, Ivan Dmitrievitj - Papat - Papatacifeber - Papaver - papaveraceae - Papaverin - Papeete

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

805

Panum—Papeete

806

och banklotter. Betr, pantsättning av fordringar,
grundade å icke löpande skuldebrev, gäller sedan
1937, att det utom skuldebrevets överlämnande
fordras ett meddelande till gäldenären om
pantsättningen (denuntiation). Betr, aktier, banklotter
o. a. delaktighetsbevis i bolag ävensom
obligationer finnas i lag 16/s 1919 med vissa bestämmelser
om rätt att förfoga över annan tillhöriga
fondpapper särsk. regler, som avse att förhindra, att
pantsatta fondpapper användas i
spekulationssyfte. Vidare finnas även särskilda bestämmelser om
pantsättning av rätt på gr. av livförsäkringsavtal.
Se ö. Undén, ”Om p.” (2:a uppl. 1923).

Pänum [-om], Peter Ludvig, dansk
läkare (1820—85). Han var 1846—47 epidemiläkare
på Färöarna, 1850 koleraläkare på Lolland, blev
1851 med. dr, 1853 prof, i Kiel, 1864 i
Köpenhamn. P:s område var fysiologi, och han nådde
betydelsefulla resultat, bl. a. genom
undersökningar över transfusion, serumkasein, emboli,
blodets sammansättning, bakterier m. m.

Paoli [pa’åli], P a s q u a 1 e, korsikansk
patriot (1725—1807). Han var son till frihetsvännen
Giacinto P. (1702—69), tjänstgjorde som
officer i Neapels armé men återkom 1755 till
Kor-sika och blev överbefälhavare i striden mot
Genua. P. hade stor framgång och
reorganiserade även landets inre styrelse, men sedan
Genua 1768 sålt ön till Frankrike, måste han 1769
fly till England. Han återkom 1791 som chef
för Kor sikas nationalgarde och förvaltning och
bekräftades i sin värdighet av franska republiken.
Han hade dock fiender på ön, avsattes av
konventet men slöt sig då till engelsmännen. 1794
ställde sig ön under engelskt beskydd, och P.
begav sig kort därefter till England, där han
sedan stannade. — Litt.: H. W. Hartmann,
”Kor-sika zur Zeit der französischen Revolution”
(i93o).

Paolo Veronese [pa’ålå veråne’se], se
Ve-ronese.

Pao-ting, stad i Kina, se Tsingyuan.

Päpa, lat., it. (grek, pdppas), titel, i ortodoxa
kyrkan tillkommande varje medl. av det högre
prästerskapet, i Västerlandet förbehållen påven.

Papagos [-gå’s], Alexander, grekisk
militär och politiker (f. 1883), officer vid kav.
1906, generallöjtnant 1935, fältmarskalk 1949. P.
deltog i Balkankrigen 1912—13 och i
grekisk-turkiska krigen 1920—22 som chef för kav.-förband,
slutl. som brigadchef.
Han blev 1932 st. f.
chef för generalstaben
(arméns), därefter
inspektör för kav.,
armékårchef, krigsminister och
generalinspektör för armén 1935
samt chef för
generalstaben 1936. På sistn.
post uträttade P. ett
betydelsefullt arbete
för arméns
upprustning. Under
italienskgrekiska kriget 1940—

41 ledde P. på ett skickligt sätt först
försvarsope-rationerna i v. Makedonien och därefter den
framgångsrika motoffensiven in i Albanien. Efter den
tyska invasionen 1941 nedlade P. sitt befäl. Han
blev 1949 överbefälhavare i striden mot
kommunisterna i Grekland samt 1950 chef för
försvarsstaben, tillika överbefälhavare för samtliga
stridskrafter. Från denna post avgick han i maj 1951.
Vid valen i sept. s. å. framträdde P. som ledare
för ett nytt parti, Grekisk samling, i avsikt att
vinna klar majoritet och upprätta en
enpartirege-ring. Först vid valen 1952 lyckades detta, och P.
bildade då regering. P. har bl. a. utg. ”The battle
of Greece 1940—41” (1949).

Papain, se Melonträd.

Papali’sm, katolsk teori om påvens absoluta
maktfullkomlighet inom kyrkan.

Papandreu (Papandreou) [-örä’o],
Ge-orgios, grekisk politiker (f. 1888), urspr.
advokat. Han var 1923—35 en av ledarna för
veni-zelisternas vänsterflygel och blev sistn. år
ledare för socialdemokratiska partiet. Han var
inrikesminister 1923, ekonomiminister 1925,
undervisningsminister 1930—32 och
kommunikationsminister 1933. P. deltog under 2:a världskriget
i motståndsrörelsen mot tyskarna, arresterades
1942 men lyckades fly 1944. I april s. å. anlände
han till Kairo och blev chef för grekiska
exilregeringen. Efter Greklands befrielse bildade han
i okt. s. å. en samlingsregering i Aten. Denna
sprängdes dock, då P. försökte att avväpna
motståndsrörelsens militära grupper, och
inbördeskrig utbröt. P. avgick i dec. s. å. Han var
inrikesminister jan.—sept. 1947, v. konseljpresident
och inrikesminister i Plastiras’ regering april—
aug. 1950, v. konseljpresident i S. Venizelos’
regeringar 1950—51 men avgick i juni sistn. år.

Papanin [papa’njin], Ivan Dmitrievitj,
rysk polarforskare (f. 1894), har sedan 1931
deltagit i olika ryska forskningsfärder inom Ishavet
och var ledare för den exp., som 21/s 1937 från
flygplan landsattes i packisen på 89°4i’ n. br.
och 87° v. Igd och där upprättade en
meteorolo-gisk-hydrologisk-biologisk station. Stationen drev
sedan med P. och tre medarbetare söderut under
274 dagar mot Grönlands östkust, där den 19/a
1938 på 70054’ n. br. och I9°48’ v. Igd togs
ombord på ryska isbrytare. 1943 utnämndes P. till
konteramiral.

Papät (jfr Papa), påvedöme; en påves
äm-betstid.

Papatäcifeber, i tropiska och subtropiska
länder förekommande infektionssjukdom.
Smittämnet, som torde utgöras av ett virus, överföres
genom stick av en fjärilmygga, Phlebotomus
pa-patasii. P. yttrar sig som en 3—5 dagar varande
feber, åtföljd av näsblödningar, smärtor och
ömhet i huvudet och ögonen samt i mukulaturen.
P. är godartad.

Papäver, bot., se Vallmo.

Papaveräceae, bot., se Vallmoväxter.

Papaverin, kem., se Opium.

Papee’te, huvudstad i Franska Oceanien, på n.
v. kusten av Tahiti; c:a 12,000 inv., ung. 8,000
fransmän. P. har ångbåtsförbindelse med bl. a.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffp/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free