Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Papeete - Papegoja - Papegojfiskar - Papegojor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
807
Papegoja—Papegojor
808
San Francisco, Panama, Sydney och-
Wellington.
Papegoja, zool., se Papegojor.
Papegojfiskar, Sca’ridae, fam. av de
abborr-artade benfiskarna. Hithörande fiskar ha de
fjäll-liknande tänderna förenade till enhetliga plattor,
som till större delen täckas av köttiga läppar.
Alla äro praktfullt färgade och finnas i varma
hav. Födan utgöres av alger. En art, h a v
s-papegojan, Scarus cretensis, förekommer i
Medelhavet. Den blir 40 cm lång och ätes gärna,
särskilt i den grekiska arkipelagen.
Papegojor, Psitta’cidae, en familj av ordn.
gökfåglar, Cuculiformes, och fåglarnas klass
(ofta hänföras p. till en särskild ordn., Psittaci).
En uppdelning av Psittacidae i underfam. stöter
på stora svårigheter, men tydligast skilda äro
Stringopinae och Trichoglossinae. P. ha näbben
försedd med vaxhud, och den rörliga överkäken
är bågformigt böjd och försedd med en lång,
hakformigt nedböjd spets. De bakre
extremite-terna äro tjocka och korta. Tårna äro grova,
och den första och fjärde äro bakåtriktade. P.
ha vanl. lysande färger, och könen äro lika el.
skilja sig föga från varandra. På marken röra
sig de flesta mindre väl, men med hjälp av
näbb och fötter klättra de med stor färdighet.
Stämman är stark, ofta skrikande, hos några
arter välljudande och melodisk. Välbekant är
deras förmåga att härma människans röst och ord.
Släktena äro omkr. 70 och arterna omkr. 600.
I Europa saknas p. Artrikedomen är störst i
Brasilien och Australien samt på Nya Guinea.
Vanl. leva p. i skogarna, men ett flertal arter
lever på stäpperna och uppe i bergen. P. leva
i strängt engifte. Nästan alla arter lägga sina
rent vita ägg i ihåliga träd, klippspringor el.
grävda jordhål. Munkpapegojorna, Myopsittacus,
bygga av sammanflätade grenar, kvistar och gräs
väldiga bolliknande bon i trädgrenspetsar, och
jordpapegojan, Pezoporus terrestris, som lever i
Australiens ofruktbara gräsmarker, lägger sina
ägg direkt på marken. Frukter, frön och grönt
äro p:s vanliga föda. Trichoglossinae ha
penseltunga för uppslickandet av nektar och
ståndar-mjöl, och hos näskakaduorna, Licmetis, och
Eni-cognathus, som till stor del leva av rötter och
knölar, är näbben en utmärkt spade el. griptång.
Dvärgpapegojorna, Micropsittacus, leva nästan
uteslutande av trädtermiter.
Underfamiljerna Nestorinae, Loriinae och
Cyc-lopsittacinae (rundnäbbspapegojor), nära släkt
med varandra, sammanfattas av några forskare
i fam. Trichoglossidae, penseltungade p., emedan
tungan hos dem är pensellik och besatt med fina
borst, övriga underfam. bilda då fam. egentliga
p., Psittacidae. Nestorpapegojor, Nestorinae,
omfatta blott släktet Nestor, av vars tre nu
levande och två utrotade arter på Nya Zeeland kaka,
Nestor meridionalis, och kea el. bergspapegoja,
Nestor notabilis, äro de bäst kända. Kean har
efter fårhjordarnas införande på öarna frångått
sin vegetabiliska diet och specialiserat sig på
lamm- och fårkött. Loripapegoj orna, Loriinae,
leva av honung (nektar) och blöta frukter, som
Kakaduor. Se även bild vid Ara.
de suga upp med sin tunga. Ärkelori,
Domi-cella atricapilla, från Moluckerna och
mångfärga-de lorin, Trichoglossus novae-hollandiae, från
Australiens gummiträdskogar hållas ofta som
burfåglar.
De egentliga p. ha tungan aldrig pensellikt
uppslitsad i spetsen. Hackspettpapegojorna,
Nasi-terninae, bebo Nya Guinea och Söderhavsöarna.
Kakaduorna, Cacatuinae, ha uppresbar fjäderhuva
på huvudet. De 30 arterna befolka Nya Guinea,
Australien, Filippinerna och Celebes. Flera av
dessa p. hållas som burfåglar. De älskvärdaste
och läraktigaste äro inkakakaduan, Cacatua
lead-beateri, och rosenkakaduan, Cacatua roseicapilla.
Kakapon, ugglepapegoj an, Stringops habroptilus,
från Nya Zeeland, liknar en stor uggla och för
ett nattligt levnadssätt; den är den enda arten
i underfam. Stringopinae. Plattstjärtpapegojorna,
Platycercinae, ha i allm. graderad stjärt och
räkna ett 80-tal arter, fördelade på 15 släkten.
De mest kända släktena äro jordpapegojan,
Pezoporus, bredstjärtpapegojor, Platycercus, med den
som burfågel ej ovanliga rosellan, Platycercus
eximius, och Calopsitta samt Melopsittacus.
Ko-rellan, viggstj ärtpapego j an, nymf papegojan, även
kallad kakadua, Calopsitta novae-hollandiae,
bebor det inre Australien. Den lilla australiska
vattrade papegojan el. sångpapegojan,
Melopsittacus undulatus, fördes förr i tusental till Europa.
Numera, sedan all utförsel av fåglar från
Australien förbjudits, äro alla de sångpapegojor, som
saluföras, födda i bur i Europa. Undulaten, som
sångpapegojan även kallas, är en ytterst älsklig
och förnöjsam burfågel; 12 färgvarieteter finnas
numera. Den häckar större delen av året med ett
flertal kullar. Ädelpapegojornas (underfam.
Psit-tacinae) minsta representant är den sparvstora
blåkronan, Loriculus galgulus, från Sundaöarna.
Palaeornis torquata, halsbandspapegoj an el.
Alex-anderpapegojan, är trol. den första papegoja, som
fördes till Europa. Den kan lära sig att tala
och var förr en vanlig burfågel men är föga
omtyckt för sitt skrik. Rosenpapegojan,
Agapor-nis roseicollis, från s. v. Afrika är en täck
representant för de oskiljaktigas släkte, så kallat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
