Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Papillom el. papillarsvulst - Papin, Denis - Papineau, Louis Joseph - Papini, Giovanni - Papinianus, Aemilius - Papins gryta - Papirius, ätt - Papism - Papp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
813 Papin—Papp 814
kondylomen (se Kondylom) och många vårtor,
men vid en del kroniska hudinflammationer
kunna liknande papillomatösa bildningar uppstå, t. ex.
vid tuberkulos, syfilis och pemphigus.
Papin [papa’], Den is, fransk fysiker (1647
—1714). Han blev med. dr 1669, biträdde
Huy-gens vid experiment med luftpumpen, flyttade till
London, gjorde där tills, m. Boyle väsentliga
förbättringar i luftpumpens konstruktion och
konstruerade 1681 det kokkärl, som kallas Papins
gryta. S. å. kallades P. till Venedig för att
verka vid den nyinrättade vet.-akad. där men
återvände 1684 till London. 1687 blev han prof,
vid univ. i Marburg, flyttade 1696 därifrån till
Kassel och återvände 1707 ännu en gång till
London. 1690 konstruerade han den första
ångmaskinen. — Litt.: A. Ernoul, ”D. P.” (1874;
4:e uppl. 1888).
Papineau [-nå’], Louis Joseph,
kanadensisk politiker (1786—1871). Han blev 1808 led.
av Nedre Canadas underhus, var där det franska
partiets ledare och påyrkade vittgående
författ-ningsreformer. P. förordade från 1835
avbrytande av alla handelsförbindelser med England och
deltog okt. 1837 i ett möte av ombud från Nedre
Canadas sex provinser, där väpnat motstånd mot
regeringen beslöts. Vid resningens utbrott (nov.
s. å.) satte sig P. i säkerhet till U.S.A. Han
vistades 1839—47 i Paris, fick amnesti 1847 och
återvände då till Canada. P. var en glänsande
talare men fåfäng och vankelmodig.
Papi’ni, Giovanni, italiensk författare (f.
1881). Ledare inom den grupp diktare och
filosofer, som 1908—16 i den florentinska tidskr. La
Voce kämpade mot d’Annunzios retorik samt för
en större europeism inom italiensk litteratur och
konst, började P. sin bana med essäer och
noveller, som beteckna lika många hätska anfall på
samtida som äldre, landsmän som främlingar.
Ingenstädes fann den orolige sökaren den
trygghet han törstade efter. Sin trötta förtvivlan
biktade P. i självbiografien ”Un uomo finito” (1912;
sv. övers. 1924), P:s starkaste verk och ett av
modern italiensk litteraturs mest betydande. Efter
denna bittra uppgörelse följde en period av
relativ frid, varunder P:s tillbakaträngda
skalde-begåvning slog ut i några sköna samlingar.
Under 1 :a världskriget vaknade oron på nytt, intill
dess P., övertygad om att en upprepning av
krigets fasor kan undvikas endast genom att världens
folk bli kristna till gagnet och ej blott till
namnet, kastade sig i kyrkans armar och publicerade
”Storia di Cristo” (1921; sv. övers. 1927). Sedan
har P:s författarskap främst stått i kyrkans
tjänst. Så t. ex. är ”Gog” (1931) en serie
angrepp på nutidens ateism och ”Dante vivo” (1933)
en biografi, som går ut på att understryka
Dantes fromma katolicism. — Litt.: Biogr. av A.
Viviani (1934).
Papiniänus, A e m i 1 i u s, romersk rättslärd
(omkr. 140—212), statsman och pretorianprefekt
under Septimius Severus, dödad på Caracallas
befallning. P. var en av Roms största jurister.
Utom smärre skrifter författade han två stora
verk, ”Quæstiones” och ”Responsa”, av vilka blott
lösryckta stycken, intagna i Pandekterna,
bevarats.
Papins gryta [papa’s], ett av D. Papin
konstruerat kokkärl, försett med ett lock, som
medelst skruvar kan pressas lufttätt mot kärlets
öppning. Fyller man P. till 2/s med vatten och
tillskruvar locket, kan vattnet uppvärmas åtskilligt
över ioo°, ty kokpunkten höjes med trycket,
och den över vattenytan bildade ångans tension
ökas under uppvärmningen mer och mer. Kärlet
har en säkerhetsventil. P. användes i tekniken
(autoklav, digestor) och i kökskonsten
(tryck-kokare, ångkokkärl).
Papirius, romersk ätt, bland vars medl.
märkas Lucius P. Cursor, som enl. traditionen
var konsul 5 ggr och diktator vid 2 tillfällen,
romersk huvudhjälte i samniterkrigen. Han vann
309 f. Kr. en seger över samniterna vid Longula.
Gajus P. Carbo (d. 119), konsul 120, var
urspr. lierad med bröderna Gracchus men
övergick senare till senatspartiet, dock utan att
vinna dess förtroende. Hans son Gajus P.
Carbo A r v i n a var folktribun 89 f. Kr. och
upphovsman till den lag, varigenom romersk
medborgarrätt utsträcktes till alla italiker.
Papi’sm (av nlat. päpa, påve),
romersk-katolska kyrkan; påvevälde, påvedöme. — Papi’st,
katolik; påviskt sinnad person.
Papp, en vanl. styv, av pappersmassa
framställd produkt, som användes i ursprungligt
tillstånd el. som prepareras för olika ändamål (ss.
takpapp med bitumen och förhydningspapp med
asfaltlösning). Enl. svensk norm har p. en
lägsta vikt av 200 g/m2. Det vanliga
standardformatet för p. är 70 X 100 cm; inom handeln
specificeras dock sällan antalet g/m2, utan man
använder hellre ett grovleksnummer, som
uttrycker antalet standardark per 50 kg. Grövre p.
specificeras jämsides härmed genom sin tjocklek
i mm. — Till vanlig vit och brun p. användes
huvudsaki. vit slipmassa, resp, brunslip; andra
typer tillverkas på så sätt, att ytterskiktet
kommer att bestå av ädlare material än kärnan, som
härvid kan härröra från makulatur och
pappers-avfall. — P. tillverkas dels som maskinpapp, dels
som handpapp. Maskinpapp framställes helt
maskinellt, vanl. i kombinerade
cylindervirama-skiner, varvid ett flertal skikt (ett från varje
vira) sammanlöpa i maskinen och där
samman-guskas, d. v. s. våtpressas tillsammans.
Maskinen innehåller ett skärverk, som sönderdelar
banan på längden och tvären, så att önskat format
erhålles på arken. Vid tillverkning av
handpapp användes en enda vira, och banan rullas
från denna upp på en formatvals, tills rätt
tjocklek erhållits. Härefter sönderskäres den
erhållna p.-cylindern (vanl. automatiskt) till ark,
vilka härefter pressas och torkas i hydrauliska
pressar och ev. slutglättas. — Med k a s c h
e-r a d p. förstås p., som vanl. på två sidor
be-klätts med papper och som härvid ofta
mönsterpressas. P r e s s p a n är ett slags blankpressad
hårdpapp av hög kvalitet, vanl. framställd enbart
av sulfatmassa; materialet, som äi i det
närmaste identiskt med glanspapp, begagnas bl. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
