- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 16. Nomader - Payen /
819-820

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Papper

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

819

Papper

820

Tidningspappersmaskin.

enl. alkalimetoden uppfördes 1871 vid Delary i
Småland.

Problemet med ”den vita fibern” visade sig få
sin lösning genom den sura uppslutningsmetoden,
sulfitmetoden. Denna uppfanns och
paten-terades i både U.S.A. och Europa 1866 av
amerikanen B. C. Tilghman, vilken som kokvätska
begagnade en med svavelsyrlighet (SO2) försatt
lösning av natriumbisulfit. I Tyskland började
med ledning av Tilghmans patentskrifter Alex.
Mitscherlich 1872 bearbeta samma problem och
begagnade härvid bl. a. magnesiumbisulfit som
lösningsmedel; oberoende av honom hade den
österrikiske kemisten C. Kellner 1871 i
labora-torieskala framställt en vit fiber genom att i
autoklav koka träflis med bisulfit. Senare
övergick Kellner till kalciumbisulfit och exploaterade
denna metod i fabriksmässig skala. — Som det
vill synas helt oberoende av både Mitscherlich och
Kellner experimenterade svensken C. D. Ekman
vid Bergvik 1872 med kokning av flis i
magnesiumbisulfit och blev i själva verket den förste i
världen, som i fabriksskala producerade för ”t r
ä-fritt p.” användbar sulfitmassa (1874). En
väsentlig och självständig insats på samma område
utfördes vid slutet av 1870-talet vid Korndals
pappersbruk i Mölndal av brukspatron D. O.
Francke och ingenjör C. W. Flodquist. Se vidare
Pappersmassetillverkning.

Fabrikationen av p. kan sägas sönderfalla i två
huvudprocesser, näml, beredningen av fibern och
den egentliga pappersframställningen. Fibern
be-redes i holländare (se ovan). Om fibern
bearbetas i holländaren under lång tid mellan breda
knivar och med användning av hög
massakoncentration, sker fibersönderdelningen huvudsaki. i
längsgående riktning, och man erhåller en
”smör-jig” massa, som ger hård yta och god styrka åt
p. Drives smörjigheten mycket långt, blir p.
åter

igen mekaniskt svagare, dessutom genomskinligt
och vattenfast (grease-proof och pergamyn) även
utan tillsats av bindemedel. Om man å andra
sidan använder smala knivar, högt maltryck och
låg massakoncentration, dominerar
fibersönderdelningen på tvären, massan blir ”kort” el. ”rysk”
(ty. rösch) och ger ett poröst, vitare och mera
snabbtorkande p., vilket trots sin något reducerade
styrka är lämpligt som tryckpapper på gr. av sin
förmåga att taga färg. Rysk massa användes även
för framställning av läskpapper, ett tjockt,
olimmat och varsamt pressat p., varvid de högre
kvaliteterna tillverkas enbart av bomullslump. —
För massa, som redan vid tillverkningen blivit
fint sönderdelad, t. ex. ”finfin” slipmassa, kan den
traditionella holländaren undvaras och ersättes då
med kontinuerligt arbetande j ordankvarnar
(centrifugalholländare; se fig. 3).

Den färdigmalda och med lim-, färg- och ev.
fyllnadsämnen (t. ex. kaolin el. bariumsulfat)
försatta massan utspädes med bakvatten från
pappersmaskinen till 0,2 å 1 % torrhalt och passerar
härefter på väg till maskinens utloppslåda
dels ett sandfång, dels ett silningsverk, i vilket
alltför stora fiberknippen avlägsnas. Från
utlopps-lådan rinner massan med avpassad hastighet ut
på den snabbt framlöpande viraduken (numera
ofta vävd av rostfri tråd). Viran löper
horisontellt, underifrån stödd av ett antal
registervalsar, som avtaga en del vatten från dess
undersida. Eventuellt vattenmärke
(tillverkarens varumärke el. dyl.) inpressas ovanifrån
medelst den s.k. egouttören el. d a n d y r u
1-1 e n. Fortsatt awattning sker medelst suglådor.
Då viran härefter ledes kring den s. k. gu
skval s e n, har papper sbanan en torrhalt av 10 å
14 °/o, vilket är tillräckligt för att den skall kunna
skiljas från viran och i samband med pressning
mot en övervals (manchon) överföras på en ”våt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffp/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free