Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Papyrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
825 Papyrus 826
än rectosidan, kan man antaga, att den senares
skrift är äldst. För den klassiska tiden var
bokrullen den nästan allenarådande formen för
litterära verk, räkenskapsböcker o. dyl. Av romarna
kallades den volumen (av volvo, rulla).
Kodex-typen brukades även för p. men slog först igenom
med pergamentet. De papyrusblad, som hopfogats
till rullar, ha jämförelsevis lika mått (bredd i
allm. 20—30 cm, längd vanl. ej över 10 m, ehuru
man undantagsvis funnit rullar på ända till 40 m).
Papyrusrullen hade, om den innehöll ett litterärt
verk el. dyl., liksom en väggkarta en stav i
vardera ändan, kring vilka den rullades. Härvid
vändes skriften, som var avdelad i kolumner, inåt.
För bekvämlighets skull måste man uppdela större
litteraturverk på flera rullar. Tillverkningen av p.
var under årh. inskränkt till Egypten. Först
under den senare kejsartiden tillverkades p. även
i Rom av dit från Egypten importerad råvara,
och produktionen var under kejsartiden ett tidvis
mycket inbringande statsmonopol.
Jämte Herculaneum (de där funna p. utg. i
”Herculanensia volumina”, 22 bd, 1793—1876, och
ny serie, ”Papiri ercolanesi”, 1, utg. av D. Bassi,
1914) var Egypten länge den enda fyndorten för
p., men 1932—33 påträffade man vid utgrävningar
i Dura-Europos i Mesopotamien också ett antal
p. Egyptens torra klimat har verkat
konserverande på det huvudsaki. i avskrädeshögar och
ruiner av övergivna byar och gravplatser — som
mumiehöljen använde man gärna makulerad p.
— gömda, bräckliga materialet. Endast
undantagsvis befinna sig bland fynden p., som härstamma
från orter utanför Egypten, t. ex. några brev o. a.
handlingar från Syrien i den viktiga
Zenon-korrespondensen. F. g. p. nämnas i modern tid
är på slutet av t 600-talet, då teologen J. J.
Grynæus skänkte tre till bibi, i Basel. Nästa gång
är 1778, då en europeisk köpman av infödingar i
Egypten inköpte en p., som utgavs av dansken
N. Schow 1788. På 1830—40-talen började
europeiska museer mera allmänt inköpa p., som
kommit i dagen vid infödingarnas sökande i
av-skrädeshögarna efter det viktiga gödselämne,
s. k. sebbach, som de innehålla. Ny fart tog
intresset för p. 1877, då man i den stora
Serapis-helgedomen v. om Memfis påträffade ett krus,
som innehöll ett stort antal särsk. i
religions-historiskt avseende viktiga urkunder, ånyo utg.
av U. Wilcken (”Urkunden der Ptolemäerzeit”,
1, 1922—27). Först efter denna tidpunkt började
man företaga systematiska utgrävningar i
uteslutande syfte att finna p. 1895—96 grävde engelska
vetenskapsmän på uppdrag av Egypt Exploration
Fund (numera Egypt Exploration Society) i
Faijum (p. utg. i ”Fayum towns and their
papyri”, 1900); 1896—97 lät detta sällskap gräva i
Oxyrhynchos, hittills den viktigaste fyndplatsen
(fynden publicerade i ”The Oxyrhynchus papyri”,
21 bd, 1898—1952), och 1899—1900 i Tebtunis
(”The Tebtunis papyri”, 1—3:1—2, 1902—38).
Sedermera ha även andra nationer upptagit tävlan
med engelsmännen, först tyskar, sedan fransmän
och italienare och därefter med största
framgång även amerikanare; efter i:a världskriget
företog sålunda Univ. of Michigan en
framgångsrik exp. till Faijum.
De funna p., vilkas antal f. n. icke kan
bestämmas —• statsbibl. i Wien äger ensamt 32,000 och
Staatliche Museen i Berlin 16,000 ordnade och
minst 10,000 oordnade —, äro spridda i museer
och bibi, världen runt. Englands största saml.
finnes i British Museum i London (”Greek papyri
in the British Museum”, 5 bd, 1893—iQU), men
betydande saml. finnas också i Queen’s College i
Oxford och John Rylands Library i Manchester
(”Catalogue of the Greek papyri in the John
Rylands library”, 4 bd, 1911—52). Av tyska
museer kommer Staatliche Museen i Berlin främst
(Ӏgyptische Urkunden aus den staatlichen
Museen. Griechische Urkunden”, 8 bd, 1892—1933).
men stora saml. äga (el. ägde) också stadsbibl.
i Hamburg, univ.-bibl. i Giessen, Heidelberg,
Leipzig och statsbibl. i München. Österrike har sin
största saml. i statsbibl. i Wien. Frankrikes
största saml. finnas i Louvren och Bibliothèque
natio-nale, Italiens i Rom, Florens och Milano (de
italienska fynden publicerade i ”Papiri
greco-egizii”, 3 bd, 1905—15, och ”Pubblicazioni della
Societå ital iana per la ricerca dei papiri. Papiri
greci e latini”, 1—13:1-2, 1912—53). Även Sverige
har ett mindre antal papyrer i univ.-bibl. i
Uppsala; Vitterhetsakad. äger den viktiga alkemistiska
”Papyrus graecus holmiensis” (nu i Kungl. bibi.,
utg. av O. Lagercrantz, 1913), och på sista tiden
har ett mindre antal förvärvats av univ.-bibl. i
Lund och stadsbibl. i Göteborg (utg. av Hj.
Frisk, ”Papyrus grecs de la Bibliothèque
muni-cipale de Gothembourg”, 1929). Norge har en
viktig saml. i univ.-bibl. i Oslo (”Papyri Osloenses”,
utg. av S. Eitrem och L. Amundsen, 3 bd, 1925
—36). Av utomeuropeiska saml. förtjäna nämnas
de i Alexandria och Kairo; Kairomuseet äger en
stor del av det utomordentligt viktiga
Zenonar-kivet, som fått sitt namn efter huvudpersonen
Zenon, godsförvaltare åt Ptolemaios II Filadelfos*
finansminister Apollonios (”Zenon papyri”, 5 bd,
1925—40, utg. av C. C. Edgar m. fl.). Delar av
detta arkiv finnas dessutom i British Museum, i
Florens och i Univ. of Michigan (C. C. Edgar,
”Zenon papyri in the Univ. of Michigan
collec-tion”, 1931) samt i Columbia Univ. (”Zenon
papyri”, 2 bd, 1934—40). I U.S.A. ha på senaste
tiden flera inst. förvärvat betydande saml., så
univ.-bibl. i Ann Arbor, Univ. of Michigan
(”Michigan papyri”, 8 bd, 1931—51) och Princeton
Univ. (”Papyri in the Princeton Univ.
collec-tions”, 3 bd, 1931—42).
Störst uppmärksamhet ha givetvis fynden av
okänd klassisk litteratur tilldragit sig. Bland de
nyförvärv, som genom papyrusfynden tillförts
den klassiska litteraturen, förtjäna främst att
nämnas Aristoteles’ ”Athenaion Politeia”,
fragment av Sapfo, Bakchylides och Sofokles, stora
delar av komediförf. Menanders produktion och
Herondas’ mimjamber, av historisk litteratur
framför allt den s. k. ”Hellenica Oxyrhynchia”.
Av latinska förf, äro Vergilius, Cicero, Livius
och Sallustius representerade. Den kristna
litteraturen kan anteckna åtskilliga betydande ny för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
