Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pariskanonen - Pariskommunen - Paris-Presse - Paris-Soir - Paris’ universitet - Paris är väl värt en mässa - Paritet - Park (trädgård) - Park (samling) - Park, Mungo - Park, Robert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
875
Pariskommunen—Park
876
teriella verkan mindre än luftanfallens, den
moraliska verkan mycket stor, särsk. i början,
innan fransmännen genom ljudmätning kunde
fastställa pjäsernas uppställningsplatser och beskjuta
dem med tungt artilleri.
Pariskommunen, beteckning dels för
kommunstyrelsen i Paris under franska revolutionen 1789
—95, urspr. bestående av de elektorer, som
skulle ute staden Paris’ representanter i
riksständernas borgarstånd, dels för den 26/s 1871 på
initiativ av en revolutionär kommitté valda
stads-styrelsen för Paris. Styrelsens mera moderata
element utträdde snart ur densamma; helt
dominerad av radikala element, utövade P. den
högsta makten i staden till Mac Mahons intåg
21/5 s. å.
Paris-Presse [pari’-prä’s], fransk
kvällstidning, grundad i Paris 1944 av Philippe Barrès
och Eve Curie. P., som är politiskt oberoende,
har i sig upptagit L’lntransigeant och tillhör
sedan 1949 samma finanskoncern (Hachette)
som France-Soir, denna senare Frankrikes f. n.
största tidning.
Paris-Soir [pari’-so)ä’r], daglig kvällstidning i
Paris, grundad av textilmagnaten J. Prouvost
1923. P., som under 1930-talet var Frankrikes
mest spridda tidn. med en uppl. på c:a 2 mill.
ex., var opolitisk och lade särsk. an på
sensationella reportage, bildmaterial och sportnyheter.
P. upphörde efter den tyska ockupationens
hävande i Frankrike 1944, och dess nybyggda,
ultramoderna officin övertogs efter befrielsen av
L’Humanité o. a. kommunisttidn.
Paris’ universitet. Univ:s grundläggning kan
icke exakt dateras. Vid noo-talets mitt funnos
i Paris ett stort antal skolor med lärare som
Abailard och Guillaume de Champeaux, vilka
samlade åhörare från alla länder.
Undervisningens beroende av kyrkan markerades av skolornas
läge på ön la Cité invid Notre-Dame. Snart blev
utrymmet för trångt, och skolor och lärjungar
flyttade över på vänstra Seine-stranden och
slo-go sig ned på nordsluttningen av berget
Sainte-Geneviève, i grannskapet av det berömda klostret
med samma namn. Denna utflyttning innebar för
Paris’ skolor början till en frigörelse från
kyrkan, som snart med kungamaktens hjälp blev
fullständig. Ur behovet av samverkan för
bevarande av oberoendet framväxte en korporation
(Universitas magistrorum et scolarium
Parisien-sium), som blev början till univ. i modern
mening och vars benämning går igen i våra dagars
”universitet”. Såväl organisationen som
benämningen existerade redan vid mitten av 1100-talet.
Vid samma tid framväxte även
fakultetsindel-ningen med 4 fakulteter, Faculté des arts, Faculté
de droit canon, Faculté de médecine och Faculté
de théologie. Det stora antalet studerande inom
den förstn. fakulteten föranledde en gruppering
av studenterna efter deras hemländer i nationer,
förebilden för den i Sverige ännu brukliga
na-tionsindelningen.
För att underlätta för fattiga studerande att
leva i Paris skapade man fr. o. m. 1200-talet
studentbostäder, s. k. kollegier (collèges), av
vil
ka det främsta, grundat av Robert de Sorbon
1257 och därför kallat College de Sorbonne, även
blev undervisningslokal för teologerna och
småningom kom att ge namn åt hela P. (La
Sorbonne). 1200—1400-talen voro de mest lysande
århundradena i P:s historia. 1627 genomförde
Richelieu en rekonstruktion av Sorbonne. Nya
byggnader uppfördes och fullbordades 1642.
Genom ett dekret 1793 stängdes alla kollegier i
hela Frankrike, och P. reorganiserades först
1806 som ett Université impériale och i
huvudsak anordnat efter ännu gällande normer. Den
för Frankrike speciella indelningen av landet i
”akademier” härstammar från denna tid. Av detta
Université impériale blev sedan Université de
France, som först genom lagen från 1885 fick
sin nuv. utformning, med 5 fakulteter, Faculté
de droit, Faculté de médecine, Faculté des
Sciences, Faculté des lettres, Faculté de pharmacie
och École normale supérieure
(läroverkslärar-seminarium) samt olika inst., bibi., laboratorier
o. s. v. P. är öppet för franska och utländska
studerande med studentexamen el. motsv.
kunskaper. Antalet studenter var 1/i 1950 49,159.
P. har än i dag karaktären av ett internationellt
lärdomssäte, vilket bidrar till att ge det dess
särprägel. Till P. hör även Cité universitaire i
huvudstadens s. utkant, där ett stort antal
nationer (däribland Sverige) uppfört egna studenthus.
Paris är väl värt en mässa (fr. Paris vaui
bien une messe), Henrik IV:s uttryck vid sin
övergång till katolicismen 1593.
Paritet (lat. pa’ritas, likhet), likvärdighet,
jämställdhet, jämgodhet. Se Guldmyntfot. —
Prisparitet användes för att beteckna
varandra motsv. prisnoteringar i olika valutor.
Park, se Trädgårdskonst.
Park, samling av fordon, t. ex.
artilleripark (se d. o.); hela beståndet av rullande
materiel, t. ex. vagnpark. — Jfr Parkera.
Park [päk], Mungo, skotsk läkare och
Af rikaresande (1771—1806). Han företog en
forskningsfärd från Gambia mot ö., varunder
han 1796 som förste europé nådde Niger vid
Ségou. 1805—06 utforskade han under en ny
expedition Nigers lopp från Bamako till Bussa,
där han drunknade under ett infödingsöverfall.
Den första resan är skildrad i ”Traveis in the
interiör districts of Africa” (1799; sv. övers.
1800), den andra i ”Journal of a mission to the
interiör of Africa in 1805” (1815).
Park [päk], Robert Ezra, amerikansk
sociolog (1864—1944), lärare och socialarbetare
bland negrer i olika delar av världen, bl. a. U.S.A.,
Hawaii och Belgiska Kongo, lecturer i sociologi
vid Univ. of Chicago 1904, prof. 1923—33. P.
betraktas som en av den amerikanska sociologiens
pionjärer och medgrundare av den s. k.
Chicago-skolan. Den största betydelsen för modern
sociologi har han fått genom sina stadssociologiska
forskningar, vari han tillämpade en s. k.
social-ekologisk metod (”The city”, 1925; tills, m. E.
W. Burgess och R. D. McKenzie), och genom
sina undersökningar av rasproblemen bl. a. i
U.S.A., Indien, Afrika och Brasilien (”Race and
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
