Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Parm - Parma - Parmelia - Parmenides - Parmenion - Parmesanost - Parmigianino, Francesco Mazzola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
885
Parma—Parmigianino
886
Parma. Domen med kampanilen och (t. h.) baptisteriet.
Så t. ex. mätte 1688 en
kronoparm el. höåm 216
kbfot, medan 1728 en p. i
Stockholm motsvarade över
676 kbfot. — Par mmät
a-r e, förr person, anställd för
uppmätning av hö i en
stapelstad.
Parma, huvudstad i prov.
Parma (3,450 km2, c:a
386,000 inv.) i Emilien i n.
Italien, på Poslätten, vid den
(illa floden Parma och
järnvägen Milano—Bologna;
123,000 inv. — P., ett galliskt
samhälle, erövrades 183 f. Kr.
av romarna. Giberto da
Cor-reggio, som 1307 blev
stadens herre, grundläde dess
territoriella makt, men redan
[346 sålde familjen
Correg-gio sina rättigheter över P.
till familjen Visconti i
Milano. Påven Julius II
erövrade 1512 P:s och
Piacen-zas områden från Milano
och införlivade dem med Kyrkostaten.
Påven Paul III upprättade 1545 hertigdömet
Parma och P i a c e n z a, som han förlänade
under påvlig överhöghet till sin son Pierluigi
Farnese. Då dynastien Farnese utslocknade 1731,
tillföll hertigdömet Parma genom arv den spanske
infanten Karl av Bourbon, senare Karl III av
Spanien, vilken emellertid enl. fördraget i Wien
1735 utbytte P. mot konungariket Neapel-Sicilien.
P. kom därvid till Österrike, som i freden i
Aachen 1748 avträdde det jämte hertigdömet
Guastalla till Karls yngre bror Filip. Då dennes
son Ferdinand dog 1802, kom P. till Frankrike
och införlivades 1805 med det napoleonska
kejsarriket. Wienkongressen lämnade hertigdömena
Parma, Piacenza och Guastalla med full
suveränitet till Marie Louise, fransmännens kejsarinna.
Efter hennes död 1847 tillföllo hertigdömena
Parma och Piacenza enl. fördraget i Paris 1817
Karl II Ludvig av Bourbon, son till konung
Ludvig av Etrurien. Vid revolutionen 1848 flydde
hertig Karl Ludvig och abdikerade 1849 till
förmån för sin son Karl III. Hans regering
präglades av stark reaktion; han mördades 1854 och
efterträddes av sin omyndige son Robert I. 1860
uppgingo hertigdömena Parma och Piacenza i
det nya konungariket Italien. Skadegörelsen i
staden under 2:a världskriget drabbade huvudsaki.
området närmast järnvägsstationen. — P. har ett
60-tal kyrkor, några bland dem av högt
konstnärligt värde. Domen är från 1000-talets slut och
1100-talets förra del; det inre prydes med
berömda fresker av Correggio. Från
högrenässansen härstamma San Giovanni Evangelista och den
vackra kupolkyrkan Madonna della Steccata; den
förra har fresker av Correggio, vars tidigaste
verk i P. är utsmyckningen av ett rum i klostret
San Paolo. Från senrenässansen härstammar det
väldiga Palazzo Farnese el. la Pilotta (halvt
för
stört i 2:a världskriget), inrymmande stort bibi.,
pinakotek och antiksaml. Kolossala proportioner
har också den i trä konstruerade Teatro Farnese
från 1618—19, svårt krigsskadad. P. har univ.,
grundat 1502, veterinärhögsk., krigsskola,
musik-och konstakad., stora bibi, och botanisk trädgård.
Industrien omfattar bl. a. textil- och beklädnads-,
glas- och keramik- samt läder- och
maskinindustri. Staden har livlig handel med
jordbruksprodukter, särsk. parmesanost.
Parmélia, artrikt lavsläkte med bladlik bål,
skålformiga apothecier och färglösa sporer. Flera
arter äro allm. i Sverige på sten, bark och
gammalt trä, t. ex. den blågrå P. saxatilis,
färglav, förr använd till färgning av yllevaror.
Parme’nides (lat., grek. Parmeni’des), se
Eleatiska skolan.
Parme’nion, makedonisk fältherre och
statsman, en av konung Filip II :s främsta hjälpare.
Då Filip började krig med perserna, sändes P.
över till Mindre Asien med en här 336 f. Kr.
Han intog under Alexander den stores tidigare
fälttåg en ledande plats på grund av sitt anseende
och sin fältherreskicklighet. Emellertid fattade
Alexander vidsträcktare planer, än den mera
för-siktige P. synes ha gillat. Han kvarlämnades med
en större truppstyrka som befälhavare i Ekbatana
i Medien, då Alexander tågade längre österut.
Då P:s son Filotas avrättats som deltagare i en
sammansvärjning mot Alexander, vågade denne ej
längre lita på P. utan lät undanröja honom (329
f. Kr.).
Parmesänost, halvfet italiensk ostsort (urspr.
från Parma), vilken vanl. lagras i flera år och
därigenom erhåller en skarp smak.
Parmigianino [-mid^ani’nå], Francesco
M a z z o 1 a, italiensk målare (1503—40), var
mestadels verksam i Parma (varav han blev
kallad P.) och bildade sig efter Correggio men
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
