Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Partiellt arbetsföra - Partien - Partigängare - Partihandel - Partikel - Partikularism - Partikulär - Partille - Partiprisindex - Partisan, -krig - Partisk - Partita - Partition - Partitiv - Partitur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
895
Partien—Partitur
896
I Sverige har sedan länge förekommit
arbetsvärd för blinda, döva och vanföra, medan en
mera allmän verksamhet började bedrivas 1914,
då Pensionsstyrelsen fick ta befattning med vissa
frågor, främst yrkesutbildning, för p. i samband
med andra åtgärder i invaliditetsförebyggande
syfte. 1943 tillsattes en statlig utredningskommitté
för att pröva frågan om stöd åt p. i hela dess
vidd, och på dess förslag ha sedan en rad
åtgärder vidtagits. 1944 inrättades vid
arbetsförmedlingarnas huvudkontor befattningar för
ar-betsberedning åt p., i början mest för
beredskaps-invalider men numera för p. i allm.
Verksamheten omfattar yrkesutbildning, omskolning och
arbetsträning, varjämte bidrag lämnas till
provanställningar och till starthjälp för egen
företagsamhet. Några landsting och städer samt vissa
privata hjälporganisationer ha upprättat s. k.
arbetsinstitut för skyddad verksamhet och i någon
mån arbetsträning. 1950 beslöt riksdagen, att en
arbetsklinik för arbetsprövning och arbetsträning
skall inrättas vid Karolinska sjukhuset i
Stockholm och att statsbidrag skall utgå till en
liknande klinik i Göteborg. Vidare skola försöksvis
statsbidrag utgå till arbetsinst. för skyddad
verksamhet och till s. k. halvskyddad verksamhet, som
bedrives av enskilda företag.
Pa’rtien, se Parthien.
Partigängare, förr deltagare i väpnad friskara,
strövkår el. dyl. i krig; nu förklenande om en
politiker, som ser allt ur partisynpunkt el. ivrigt
och skrupelfritt verkar för sitt parti.
Partihandel, se Grosshandel.
Parti’kel (lat. parti’cula, dim. av pars, del).
1) Fys., kropp med liten utsträckning. Ordet
p. användes särsk. om de smådelar, varav
materien är uppbyggd och vari den kan sönderdelas:
atomer, elektroner, joner, molekyler etc. Av
speciellt intresse är kännedomen om
elementarpartiklarna, d. v. s. de i egentlig mening
icke sammansatta smådelar, som uppträda vid
elementarprocesser. Elementar-p. kunna indelas i
3 grupper: lätta, medeltunga och tunga
elementar-p. Till de lätta
elementarpartiklarna el. leptonerna- räknas elektroner
och positroner. Till denna grupp hör även den
hypotetiska neutrinon. Av de medeltunga
elementarpartiklarna el. mesonerna
äro nu ett stort antal kända, dels positivt, dels
negativt laddade, dels även neutrala. Till de
tunga elementarpartiklarna el.
nukleonerna räknas protoner och neutroner.
Elementar-p. kunna omvandlas i varandra. De
elementar-p., som man f. n. känner med säkerhet
vara stabila, äro: protoner, elektroner, positroner
och fotoner. Instabila elementar-p. äro neutroner,
r-, n- och ^-mesonerna. I atomkärnornas inre
tänkas även protoner och neutroner kunna
omvandlas i varandra, varvid omvandlingen
förmedlas av en meson.
2) Språkv., småord, sammanfattande
benämning på adverb, prepositioner, konjunktioner och
inter j ektioner.
Partikulari’sm (fr. particularisme, av lat.
par-ticuläris, särskild). 1) (TeoL) Om p. talar man i
teologisk bemärkelse i synnerhet i två
hänseenden: i fråga om gudstron och läran om nåden.
Gudstron är partikularistisk, om Gud fattas som
företrädesvis och i särskild mening en viss nations
(t. ex. judarnas) gud. Guds nåd tänkes
parti-kularistiskt, då man menar, att Gud förutbestämt
endast vissa människor till salighet.
2) (Poht.) En folkgrupps strävan efter och
hävdande av en särställning inom en större enhet,
ev. strävan efter utbrytning (”separatism”).
Partikulär, som rör blott en del.
Pa’rtille. 1) Kommun i Askims, Hisings och
Sävedals domsaga i Västergötland, Göteborgs
och Bohus län, närmast ö. om Göteborg; 59,29
km2; 13,299 inv. (1953), därav 2,451 i Jonsereds,
3,974 i Partilie och 6,626 i Sävedalens
municipal-samhälle. P. har odlad jord i Säveåns dalgång,
omgiven av bergsplatåer med skog och
mossmarker. Kommunen är starkt industrialiserad och
ingår i Göteborgs förortsområde. Egendom:
Par-tille (nu styckad). Om kyrkan se P. 2). Pastorat
i Göteborgs stift, Göteborgs s. kontr.
2) Municipalsamhälle (sedan 1931) i P. 1),
vid Säveån och V. stambanan; 25,97 km2; 3,974
inv. (1953). Partille slott, uppfört på 1770-talet
efter ritningar av C. W. Carlberg, disponeras nu
för kommunala ändamål. Kyrkan är av medeltida
ursprung, dess ö. parti trol. ombyggt på
1600-talet. Klockstapel av trä från 1652; restaur.
1937. Mekaniska verkstäder och gjuteri.
Partiprisindex, se Index.
Partisän, -krig (efter fr. partisan, av it.
par-tigiano, partianhängare), se Fria kriget.
Partisk, som låter leda sig av väld; som övar
mannamån; som avser partherna.
Parti’ta, mus., it. beteckning för svit.
Partitiön, log., uppdelning av ett begrepps
innehåll, i motsats mot division,
uppdelning av dess omfång.
Pa’rtitiv, gramm., delande, delnings-.
Parti-tiv artikel, i franskan det de med el. utan
följande bestämd artikel, vilket fråntar
substantivet totalitetsbetydelsen.
Partitür (it. partitura, fr. partitiön, eng. score),
eg. ”fördelning”, sammanställningen av alla till
ett flerstämmigt tonstycke hörande stämmor,
nedskrivna under varandra. Under 1500-talet trycktes
i allm. endast stämmorna för sig: ledaren hade i
stället en i orgeltabulatur sammanskriven form av
hela stycket. F. ggn ett p. i vår mening utgavs
var 1577 (Cipriano de Rores madrigaler, Venezia,
A. Gardano). Ett modernt p. har i regel
träblås-instrumenten (flöjt, oboe, klarinett, engelskt horn
och fagott) överst, sedan mässingsinstrumenten
(valthorn, trumpet, basun och tuba), därefter
slaginstrumenten (pukor, gonggong, bäcken, triangel,
klockspel), harpa, (piano, orgel) samt slutl.
stråkinstrumenten (I och II violin, altviolin,
vio-loncell, kontrabas). Vokala stämmor sättas
omedelbart ovanför violinerna (el. violoncellerna). I
allm. intoneras instrumenten i p. i den tonart, i
vilken de utföras. Bland läroböcker i
partiturläsning märkes H. Riemann, ”Anleitung zum
Partiturspiel” (4:e uppl. 1924). Jfr även S. E.
Svensson, ”Orkestern och dess instrument” (1942).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
