Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Paul I (kejsare av Ryssland) - Paul, Adolf (Georg Wiedersheim) - Paul, Bruno - Paul, Hermann - Paul, Jean - Paul-Boncour, Joseph - Paulhan, Frédéric - Pauli, S:t - Pauli, ätt - Pauli, 1. Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
931
Paul—Pauli
932
1796, besteg P. tronen. Till en början visade han
goda ansatser, rättrådighet och godmodighet, men
förvandlades snart till en nyckfull despot. Hans
hat till franska revolutionen kom honom att
biträda andra koalitionen mot Frankrike, införa
sträng census, importförbud på böcker och
franska moder m. m. samt ge Ludvig XVIII en fristad
i Ryssland. De ryska hjälptruppernas missöden,
vilka P. tillskrev sina
allierades egennytta,
och engelsmännens
intagande av Malta
1800 (P. var sedan
1798 j ohannitordens
stormästare) ändrade
P:s politik. Han
biträdde Sverige,
Danmark och Preussen i
det mot England
riktade väpnade
neutrali-tetsförbundet 1800 och
förhandlade med
Napoleon I om erövring
av Indien. P:s
despo
tism och planer på att ändra tronföljden ledde till
en sammansvärjning av greve Pahlen m. fl. Då
kejsaren ej omedelbart ville underteckna en honom
förelagd abdikationsakt, stryptes han natten
mellan 11 och 12 mars (g. st.) 1801. Han var 1773
—75 g. m. Vilhelmina av Hessen, från 1776 med
Sofia Dorotea av Württemberg, med vilken han
hade nio barn, bl. a. Alexander (I) och Nikolaus
(I). — Fr. monogr. av K. Waliszewski (1912).
Paul, Adolf, eg. Georg W i e d e r
s-h e i m, finländsk-tysk författare (1863—1943).
P. föddes på Bromö, Västergötland, kom 1872
med sina föräldrar till Finland, ägnade sig 1880
—86 åt lantbruk och från sistn. år åt
musikstudier i Helsingfors under Busoni, som han 1889
medföljde till Berlin, där han sedan var bosatt.
Som förf, framträdde P. 1891, under tydlig
Strindbergs-påverkan, med den självbiografiska
romanen ”En bok om en människa” och utgav
därefter under 1890-talet ett antal romaner,
noveller och skådespel. Med 1900-talets ingång
övergick P. till tyskt språk och utvecklade sedan ett
lika framgångsrikt som flitigt förf.-skap: ett
dussin komedier, ett 10-tal romaner och
novell-saml. samt ett band ”Strindberg-Erinnerungen
und -Briefe” (1914; sv. uppl. 1915, ny uppl. 1930,
”Min Strindbergsbok”).
Paul, Bruno, tysk konstnär (f. 1874),
började sin bana 1894 som grafiker och tecknare
i München, där han tillhörde de första
medarbetarna i tidskr. Die Jugend och Simplicissimus.
Som konsthantverkare, möbel- och
inredningsarkitekt var P. en av den tyska j ugendstilens
pion-järer och deltog i grundandet av Vereinigte
Werkstätten i München 1897. Som dir. för
Berlins konsthantverksskola 1906—32 blev P. en
förkämpe för ändamålsenlighet i form och material.
Han utarbetade för Deutsche Werkstätten redan
1906 möbler för maskinell massproduktion, ritade
1910 de första moderna typmöblerna och gjorde
en banbrytande insats som ångbåtsinredare. P.
ritade även ett flertal villor samt kontorshuset
Zollendorf i Berlin (1912).
Paul, Her m a n n, tysk germanist (1846—
1921), en av den tyska språkvetenskapens mest
betydande representanter. Han blev 1874 prof, i
Freiburg im Breisgau och 1893 i München. P.
gjorde bestående insatser bl. a. inom följ,
områden: språkvetenskapens principlära genom
”Prin-zipien der Sprachgeschichte” (1880), den
germanska språkhistorien genom flera bidrag i det av P.
jämte Braune och Sievers utg.
”junggrammatis-ka” organet ”Beiträge zur Geschichte der
deut-schen Sprache und Literatur” (1874 ff.), den
medelhögtyska text- och språkhistorien genom
editioner i den av P. utg. serien ”Altdeutsche
Textbibliothek” (1882 ff.) och ”Mittelhochdeutsche
Grammatik” (1881), vari f. ggn även syntaxen
behandlades, den nyhögtyska grammatiken genom
”Deutsche Grammatik” (5 bd, 1916—20) samt
inom den vetenskapliga lexikografien och
betydelseläran, där P. är en nyskapare, bl. a. genom
sin mästerliga ”Deutsches Wörterbuch” (1897).
Paul, Jean, förf.-namn för J. P. F. Richter.
Paul-Boncour [på’1-bäkö’r], Joseph, fransk
politiker (f. 1873), urspr. advokat. Han var
deputerad 1909—14 och 1919—31, senator 1931
—40. 1916 anslöt han
sig till
socialdemokraterna men tillhörde
partiets mest moderata
flygel, gick som vilde
1931—35 och tillhörde
1935—40 den av
honom själv bildade och
ledda Oavhängiga
socialistiska unionen,
omfattande de mot
Blum fronderande
socialisterna. Juni—dec.
1932 var P.
krigsminister under Herriot,
därefter dennes
ef
terträdare som konseljpresident samt jämväl
utrikesminister dec. 1932—jan. 1933. Han
kvar-stannade som utrikesminister i de tre på varandra
följande regeringarna Daladier, Sarraut och
Chautemps jan. 1933—jan. 1934, var
krigsminister under Daladier i febr. 1934, minister utan
portfölj under Sarraut jan.—juni 1936 och
utrikesminister under Blum mars—april 1938. Han
var under 1920-talet en av Briands närmaste män
och efter dennes död fram till 1935 den främste
utformaren av den franska vänsterns
utrikespolitik. Han flydde 1940 till utlandet. Efter
befrielsen har P. ånyo varit verksam som politiker.
Paulhan [pålä’], F r é d é r i c, fransk filosof
(1856—1931). Han bekämpade varje
intellektua-listisk tolkning av själslivet. I flera arbeten
ägnade han karaktärslivet i dess olika former stort
intresse. Bland hans verk må nämnas ”Le
men-songe du monde” (1921).
Pau’li, S:t, församling i Malmö.
Påu’li, adlig ätt, urspr. från Kärnten med
namnet Pauli, naturaliserad P. 1625.
1) Georg Vilhelm P., målare och skriftstäl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
