Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tersteegen, Gerhard - Tertia - Tertiarier - Tertium non datur - Tertius interveniens - Tertiär - Tertiärlån - Tertiärmänniskan - Tertiärsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
7 Tertia—Tertiärsystemet 8
tiker och psalmdiktare (1697—1769). Urspr.
köpman, uppgav han 1728 förvärvsarbetet och blev
andlig ledare, barnalärare och författare. T.
skrev något över hundra andliga sånger, utmärkta
av innerlig känsla av Guds närhet och
majestät. Ur T:s ”Geistliches Blumengärtlein
inni-ger Seelen” (1729) översattes redan vid
1730-talets början flera sånger till svenska. Sami,
arbeten i 8 bd 1844—45. — Monogr. av A.
Löschhorn (1946). övers.: ”Andliga sånger”
(1900), ”Psalmer” (av M. Arosenius, med inl.
av E. Liedgren, 1931).
Te’rtia [-tsia], lat., den tredje i ordningen.
1) (Med underförstått cla’ssis, klass.) Tredje
klassen i ett läroverk. I Tyskland betecknar t.
4æ och 5:e klasserna i högre skolor
(Unter-tertia och Obertertia).
2) (Hand.) a) Om kvalitet = tredje sorten,
b) om växel = tredje exemplaret.
3) (Boktr.) Boktrycksstil, se Stil 5).
4) (Krigsv.) Ett taktiskt förband, enl. spansk
terminologi (från 1500-talet), utgörande T/s av
slagordningen. T. motsvaras i svensk taktik
närmast av regemente.
Tertiarier [-tsiä’-] (av lat. tprtius, tredje),
”medlemmar i den tredje orden”, en med flera
munkordnar förenad avd. av botgörande män och
kvinnor, som ej ingingo i klostret och ej ägde
att avlägga de tre klosterlöftena utan fingo leva
i äktenskap och sköta sina världsliga värv men
voro förbundna att ofta fasta, bedja på bestämda
timmar samt undvika dans, skådespel och gräl.
Anordningen fanns redan i benediktinorden. Den
fick stor spridning med franciskanorden, vars
tredje orden ivrigt gynnades av Leo XIII.
Te’rtium non da’tur, lat., log., ”intet tredje
ges”, ett tredje fall är otänkbart, formel för
betecknande av ett kontradiktoriskt
motsatsförhållande.
Te’rtius interve’niens, lat., mellankommande
tredje person.
Tertiär [-tsiä’r], tredjehands-;
tredjeperiods-m. m.
Tertiärlån, se Bostadspolitik, sp. 601.
Tertiärmänniskan. På gr. av i tertiära lager
anträffade flintor, som tycktes visa spår av
bearbetning (se Eoliter), har man antagit, att en
människolik varelse skulle ha levat redan under
tertiärtiden. Då vi nu veta, att Pithecanthropus,
Protanthropus och Sinanthropus gå tillbaka till
åtm. tidigaste kvartär, och då vidare
Sinanthropus bevisligen varit i besittning av en ganska
högt utvecklad kultur, kan man knappast längre
betvivla t:s existens.
Tertiärsystemet, sammanfattningen av de
bildningar, som avlagrats under
tertiärpe-r i o d e n, den äldre delen av den neozoiska eran
(se Stratigrafiskt schema). T:s bildningar äro
i allm. ganska väl skilda från de underliggande
kritbildningarna men övergå vanl. utan skarp
gräns i de kvartära. De i t. förekommande
bergarterna äro till stor del relativt lösa och
luckra. Inga egentliga djuphavsavlagringar
förekomma i t., medan grundhavs- och litorala
avlagringar här äro vida allmännare än i de äldre
geologiska systemen, liksom fallet är med
lim-niska och terrestriska bildningar.
Tertiärperio-den var karakteriserad av intensiv verksamhet
hos de tektoniska och vulkaniska krafterna.
Kontinenterna erhöllo under tertiärperioden i stort
sett sina nuv. former, och då bildades de
bergskedjor, Alperna, Himalaja, Anderna m. fl. vilka
nu ge jorden dess karakteristiska relief former.
Faunan i t. är mycket rik. Särskilt
iögonfallande är det, att så stor mängd av de för
de mesozoiska bildningarna karakteristiska
fossilen, både bland ryggradsdjuren (kräldjur) och
bland de ryggradslösa djuren (ammoniter och
belemniter), försvunnit vid början av
tertiärperioden. — Foraminifererna äro rikt
representerade och ha i yngre kritan och äldre tertiär
ett maximum, vilket för denna senare tid
karakteriseras av nummuliternas uppträdande.
Korallerna förekomma talrikt. Bland tagghudingarna
ha sjöborrarna en rik utveckling.
Brachiopoder-na representeras av ett fåtal former, medan
musslorna äro talrika liksom snäckorna; av de förra
ha åtskilliga för kritsystemet karakteristiska
typer försvunnit. Leddjuren äro bättre företrädda
än i äldre avlagringar, huvudsakl. genom bättre
bevaringstillstånd, t. ex. insekterna i bärnstenen.
— Av fiskar finnas talrika benfiskar;
groddju-ren ha ej blivit bevarade i större mängd.
Kräldjuren äro i stort sett analoga med nutidens
liksom fåglarna. Däggdjuren uppträda i stor mängd
och nå en hög organisation och stor
kropps-volym. I de äldre tertiärbildningarna märkas
särskilt rovdjur, urhovdjur ävensom hovdjur,
medan i den yngre delen förekomma elefantdjur,
hovdjur, såväl uddatåiga (med hästdjuren och
svinen) som partåiga, väsentligen av hjortdjuren och
nötkreaturen, ävensom rovdjur. — Vid
tertiär-periodens slut torde människan ha uppträtt på
jorden. Se vidare Tertiärmänniskan.
Fl or an i t. är utmärkt genom
fröväxternas stora övervikt; av de nakenfröiga
fröväxterna träda cykadéerna och G ink g o-växterna
tillbaka, medan barrträden förekomma mycket rikt
och ha flera geologiskt viktiga former, t. ex.
Sequoia. De i t. förekommande brunkolen äro
till allra största delen bildade av lämningar av
barrträd. I Europa ha de äldre tertiärflororna
en tydligt tropisk karaktär, och småningom
förändras denna till överensstämmelse med den nu
levande floran.
Indelning och utveckling. T.
indelas i p a 1 e o g e n (eogen) el. äldre t. med
un-deravd. paleocen (äldst), eocen (stundom
tillsammantagna betecknade som eocen i vidsträckt
bemärkelse) och oligocen samt n e o g e n el. yngre
t. med underavd. miocen och pliocen (yngst).
Indelningen grundar sig delvis på de
procenttal, med vilka recenta former ingå i resp, faunor
(Deshayes, 1830; Lyell, 1833). Biostratigrafiskt
är t. ej så väl karakteriserat som äldre
geologiska system, varför gränserna mellan de olika
avd. ofta äro omstridda. Zonfossil i egentlig
mening återfinnas i huvudsak endast bland
foraminifererna, sär sk. nummuliter o. a. storväxta
former i äldre t., vilka dock varit mer el. mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>