Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tibet - Tibetanska språket och litteraturen - Tibeto-burmanska språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tibetanska språket och litteraturen—Tibeto-burmanska språk
85
uppdelas i två klasser, vilka, ehuru av samma
ras, på gr. av levnadssätt och kulturstadium ha
föga gemensamt, näml, å ena sidan by- och
stadsinvånarna samt lamorna och å andra sidan
nomadstammarna. Landet ävensom den bofasta
jordbrukande befolkningen är på ett feodalt sätt
uppdelat på storgodsägare, vilka hålla bönderna
med kost och kläder i gengäld för deras arbete.
Klostren äro de största jordägarna. Folket bor
i hyddor el. hus, stundom i flera våningar, av
stenblock hopkittade med lera och j akspillning.
De viktigaste importvarorna äro kinesiskt te,
salt, tobak och textilier. Den viktigaste
exportvaran är ull, varav c:a 3,000 ton årl.;
därjämte exporteras betydande mängder hudar,
mysk, borax och medicinalväxter. — Den
nomadiserande befolkningen är uppdelad i
stammar. Dessa nomader bo i svarta, låga tält av
jakhårsfilt, som hållas utspända med långa rep
och äro försedda med en längsgående
rököppning. De sova vilande på de uppdragna knäna
och armbågarna med ansiktet mot marken. En
del stammar, t. ex. hor-pa i n. ö. T., äro kända
som notoriska rövare.
Administrativt indelas T. i 53
förvaltnings-distrikt, vart och ett styrt av 2 guvernörer, den
ene munk, den andre lekman, vilka tillsättas för
en tid av 5 år. Vid sidan av statsöverhuvudet,
Dalai Lama, med oinskränkt makt i såväl
världsliga som religiösa ärenden, står ett råd (kashag)
av 4 ministrar (skapes}. Därjämte finnes en
rådgivande nationalförsamling (tsongdu), som
ut-göres av munkar och högre civila tjänstemän.
T. har länge varit okänt för Europa. De
första européer, som lämnade utförligare
underrättelser om T., voro munkar och jesuiter.
Under 1800-talet voro européerna utestängda från
T., som emellertid sporadiskt besöktes, bl. a.
av den franske missionären É. R. Huc (1844—
46). Från Indien trängde på 1860-talet i
hemlighet punditer, främst Nain Singh, in i T.
Under 1890-talet och därefter ha ett flertal
forskningsresande genomkorsat landet. Därvid ha
särsk. Sven Hedins expeditioner varit av
utomordentlig vikt. Av stor politisk betydelse blev
den engelska militärexpeditionen till Lhasa under
Younghusband 1904. I och med att
kommunisterna togo makten i Kina, försämrades läget
för T. 1949 förklarade kommunistpartiet, att det
eftersträvade T:s befrielse. I okt. 1950 ryckte
kinesiska trupper in i ö. T.; i dec. s. å. flydde
Dalai Lama till indiska gränsen. Men snart
måste T. ge vika för övermakten, och i april
1951 inleddes direkta kinesisk-tibetanska
förhandlingar. De resulterade i maj s. å. i en
överenskommelse, enl. vilken T. skulle åtnjuta
regional autonomi under kinesisk överhöghet.
Den kinesiska centralregeringen skulle handha
T:s utrikespolitik. Dalai Lama återvände i aug.
s. å. till Lhasa och ratificerade kort därefter
avtalet med Kina. Ung. samtidigt intågade
kinesiska styrkor i huvudstaden.
Litt: Arbeten av S. Hedin (se d. o.); G.
Tucci och E. Ghersi, ”Secrets of T.” (1935);
E. Schäfer, ”Geheimnis T.” (1943); H. Harrer,
86
”Sieben Jahre in T.” (1953; sv. övers, s. å.). —
A. H. Francke, ”A history of Western T.”
(1907); F. Younghusband, ”India and T.” (1910).
Tibetänska språket och litteraturen.
Tibetanska språket är ett av de ålderdomligaste
inom den indo-kinesiska el. siniska språkfamiljen
och utgör ett av huvudspråken inom den
tibeto-burmanska grenen av denna språkfamilj. Det
talas över så gott som hela Tibet och har en
rad dialekter, bland vilka märkas Ladakh- och
Lahuldialekterna (västra gruppen), Spiti-,
Tsang-och Ü-dialekterna (centrala gruppen) och Khams
(östligaste dialekten). Av dessa äro de
centrala de mest avancerade och i ljudavseende mest
förändrade i förhållande till fomspråket. Detta
känner man genom omfattande texter fr. o. m.
600-talet e. Kr., och skriftspråket behåller
alltjämt den forntibetanska stavningen. Fomspråket
utmärktes av starka konsonantanhopningar,
beroende dels på en mängd prefix, dels på ett
flertal suffix. Åtskilligt talar för att ord som
brgyad, gtsang, dkyil, mgron, bslab urspr. varit
flerstaviga men genom vokalutfall fått de
konsonantgrupper, som utmärka det gamla språket.
Utvecklingen har gått i riktning mot förenkling
av dessa samt bortfall av slutkonsonanter och i
samband med det senare modifikationer av
vo-kalismen. Tibetanskan har musikalisk accent,
varvid hög ton sammanhänger med tonlöst
uddljud, låg ton med tonande uddljud, liksom i
forn-kinesiskan. Den är visserligen monosyllabisk, så
långt som man kan följa den tillbaka, men ej
som kinesiskan isolerande (d. v. s. med
oföränderliga ordkroppar, utan inre förändringar el.
avlednings- och böjningsändelser). Tvärtom har
man ett rätt rikhaltigt böjnings- och
avledningssystem, karakteriserat dels av prefix och suffix,
dels av avljud. — Den tibetanska skriften, som
uppfanns på 600-talet e. Kr., är byggd på det
indiska devanägari.
Tibetanska litteraturen består till
vida övervägande delen av buddistiska verk.
Dessa föreligga i två stora samlingar, av vilka den
förra, ”Bka-hgyur” [uttal kandjur], innehåller
den egentliga kanon, översatt fr. o. m. 700-talet
e. Kr., den senare, ”Bstan-hgyur” [uttal tan-djur],
en mängd kommentarer och utläggningar,
ritualer, grammatiska och metriska avh. m. m.
Dessutom finnes en populär litteratur, som omfattar
ett stort antal sagor, fabler, krönikor samt en
ej föraktlig lyrik (främste man Milaraspa,
1000-talet e. Kr.). — Litt.: H. A. Jäschke, ”Tibetan
grammar” (3:0 uppl. 1929).
Tibéto-burmänska språk äro en gren av den
indo-kinesiska el. siniska språkfamiljen. Inom t.
har man två avd., de tibetanska och de
burmanska språken. T:s område sträcker sig från
Baltistan i v. till v. Si-chuan och v. Yünnan i
ö. och nedre Burma i s. Denna språkgrupp
omfattar tibetanskan och de med dettas
centrala dialektområde nära sammanhörande H i m
a-1 aj a-dial., de nordassamesiska dial., 3
smärre, tibetanskan sannolikt relativt närstående
dial., i ö. Bhutan och angränsande område av
nedre Assam, b o d o och n a g a, vidare k a c h i n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
