Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tibeto-burmanska språk - Tibia - Tibro - Tibullus, Albius - Tibur - Tic - Tichon (Vasilij Bellavin) - Ticino - Tickor - Tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
87
Tibia—Tid
88
k u k i c h i n samt m e i t h e i i Manipur, de
bägge senare nära sammanhängande med
bur-manskan, slutl. den på senare tid upptäckta pyu.
Tibia. lat. i) (Anat.) Skenbenet (se
Människan, bild i).
2) (Mus.) Spaltflöjt hos romarna; i viss mån
liktydig med grekernas äulo’s.
Tibro, köping i Skövde domsaga i
Västergötland, Skaraborgs län, och församling (t. o. m.
1946 Kyrkefalla) i Kåkinds kontrakt av Skara
stift, vid Tidan och statsbanelinj en Skövde—
Karlsborg; iio.es km2, 6,857 inv. (1955). Tibro
stations- och industrisamhälle var 1923—46
mu-nicipalsamhälle (i Kyrkefalla sn). Samhället, som
huvudsakl. är bebyggt med villor, har sitt
centrum vid järnvägsstationen och Torget. Köpingens
område upptages i v. av slättbygd, i ö. av
kuperade skogstrakter (Hökensås). 3,961 har åker.
I T. finnas c:a 170 snickeri-, bonar-,
tapetserar-och bildhuggarverkstäder, sysselsättande tills.
c:a 1,000 arb. Industrien leder sitt ursprung från
den snickerirörelse, som på 1850-talet uppstod i
Hönebo, nu en tätort (723 inv. 1951) inom
köpingens område. Dessutom finnas
skjortfabriker, skonåtlingsfabrik (Oscaria),
specialvagnsfa-brik m. fl. industrier. T. har provinsialläkare
central- och yrkesskola samt nioårig folkskola
med realskollinje. Kyrkan är byggd 1838.
Tibu’llus, A 1 b i u s, romersk skald (d. i unga
år 19 f. Kr.). T:s dikter utgöra huvuddelen av
en samling poetiska arbeten, som gått under T :s
namn och stundom betecknas som
”Messallasam-lingen.” Skaldestyckena ha elegiens form och äro
nästan alla kärleksdikter, bl. a. till en viss D
e-1 i a. Den bukoliska diktens stämningar få
rikliga uttryck i T:s dikter. De röja ett lynne av
fridsam vekhet. Språket är rent och synnerligen
vårdat.
Tibur, stad, se Tivoli.
Tic [ti’k] (fr.), vanemässigt återkommande,
ofrivilliga rörelser och ryckningar inom ett
begränsat muskelområde, oftast inom huvudets
muskulatur. T. förekommer särsk. hos nervösa
barn i skolåldern.
Tichon [tji’^an] (borgerligt namn Vasilij
B el lavin), rysk patriark (1865—1925). Han
vigdes till munk med namnet T. 1891. Han
verkade 1900—07 som biskop för den ryska
ortodoxa kyrkan i Nordamerika och var metropolit
i Moskva, då han 1917 vid patriarkatets
återupprättande erhöll patriarkvärdighet. T. visade sig
vara en ledare av betydande mått och stärkte
genom sitt organisationsarbete kyrkans ställning.
Kravet på utlämnande av kyrkornas dyrbarheter
kunde T. ej utan förbehåll bifalla. Detta blev
anledningen till att den av regeringen gynnade
s. k. levande kyrkan 1922 förklarade T. avsatt;
därefter hölls han tidvis fängslad. Av sina trogna
betraktades han som martyr, och i realiteten
förblev han till sin död kyrkans andliga överhuvud.
Ticino [titfi’nå], ty. Tessin. 1) Vänsterbiflod
till Po, upprinner i Ticinoalperna, vid
Novena-passet (2,441 m ö. h.) invid gränsen mellan
Schweiz och Italien och flyter i en båge genom
T.2) till n. ändan av Lago Maggiore. Efter
ut
trädet på Poslätten, där floden åtföljes av
kanaler (Naviglio Grande o. a.), flyter den åt s. ö.
och mynnar vid Pavia. Längd 250 km.
2) Kanton i Schweiz, gränsande till Italien,
kring övre T.i) och Lago Maggiore; 2,813 km2,
175,055 inv. (1950), av vilka 91 °/o tala italienska,
7% tyska; 92% äro katoliker. T. uppfylles
nästan helt av Lepontiska alperna; på n. gränsen
ligger S:t Gotthard. Dalarna i s. ha bördig
jordmån och milt klimat, och här trivas varjehanda
sydfrukter; bl. a. odlas vin på 18 km2.
Turisttrafiken är livlig. Huvudstad är Bellinzona;
berömda turist- och kurorter äro Lugano och
Lo-carno. — Under 1800-talet var T. skådeplatsen
för våldsamma partistrider mellan ultramontaner
och liberaler, 1876 och 1890 t. o. m. för uppror,
varvid förbundstrupper måste ingripa för att
återställa författningsenliga tillstånd. Enl.
författningen väljas regering, representation och
domstolar direkt av folket, som även äger initiativ
i lagfrågor. T. blev egen kanton 1803.
Tickor benämnas arterna av flera till
rörsvamparna hörande släkten, bl. a. Fomes med
vedartade och Polyporus med köttiga, vanl.
sega fruktkroppar; ofta sammanföras dessa och
närstående släkten under namnet Polyporus.
Får-tickan, P. ovinus, vars vita, med central fot
försedda fruktkroppar växa på marken, är en god
matsvamp, och den vackert gula och röda
sva-veltickan, P. sulphureus, på stammar av ek m. fl.
lövträd, är ätlig efter förvällning. Av de talrika
på trädstammar växande arterna äro flera farliga
parasiter. Så förorsakas t. ex. ”rotröta” hos
barr-och i mindre omfattning lövträd av rottickan,
Fomes anno sus, ”stamröta” hos tall och gran av
F. pini. Plommontickan, F. fulvus, är en farlig
fiende till plommonträd, hos vilka den
förorsakar s. k. kärnröta. Om mögeltickan, Poria
vapo-raria, se Timmersvampar. Av fnösktickan el.
fnösksvampen, Polyporus fomentarius, erhålles
fnöske. Kolstift framställas av björktickan, P.
betulinus.
Tid. 1) (Astron.) Då himlakropparnas rörelser
äro de mest regelbundna rörelser man känner,
har man bundit bestämningen och uppmätningen
av t. till dessa rörelser, i första hand till
jordens el., om man så vill, himmelssfärens rotation.
Denna sker visserligen icke alldeles likformigt,
men förändringarna äro små och deras belopp
ganska noga fastställt, varför jordrotationen
säkerligen kommer att under långa tider kunna
användas för bestämning av t. Till enhet har man
tagit jordens rotationstid, dygnet. I det att
man hänför denna rotation till fixstjärnorna,
definierar man längden av det sideriska
dygnet el. stjärndygnet som längden av
jordens rotation, bestämd i förhållande till
vårdag-jämningspunkten. Eg. skiljer sig detta dygn något
från det dygn, som normeras av en fixstjärna,
och borde eg. kallas tropiskt dygn, men
skillnaden är på grund av
vårdagjämningspunk-tens ytterst långsamma rörelse bland
stjärnorna för praktiskt ändamål fullkomligt omärklig.
Då genom solens rörelse i förhållande till
vår-dagjämningspunkten stjärntiden under ett år för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
